Jag hade en syn om natten, och såg i den huru himmelens fyra
vindar stormade fram mot det stora havet.
007:003 Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det
andra.

007:004 Det första liknade ett lejon, men det hade vingar såsom en
örn. Medan jag ännu såg härpå, rycktes vingarna av djuret, och
det restes upp från jorden, så att det blev ställt på två fötter
såsom en människa, och ett mänskligt hjärta blev givet åt det.

007:005 Sedan fick jag se ännu ett djur, det andra i ordningen; det var
likt en björn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre
revben i sitt gap, mellan tänderna. Och till det djuret blev så
sagt: »Stå upp och sluka mycket kött.»

007:006 Därefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men
på sina sidor hade det fyra fågelvingar; och djuret hade fyra
huvuden, och välde blev givet åt det.

007:007 Därefter fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur,
övermåttan förskräckligt, fruktansvärt och starkt; det hade
stora tänder av järn, det uppslukade och krossade, och vad som
blev kvar trampade det under fötterna; det var olikt alla de
förra djuren och hade tio horn.
007:008 Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan
dem ett annat horn sköt upp, ett litet, för vilket tre av de
förra hornen blevo bortstötta; och se, det hornet hade ögon lika
människoögon, och en mun som talade stora ord.

007:009 Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta, och en som var
gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans
huvud var såsom ren ull; hans tron var av eldslågor, och hjulen
därpå voro av flammande eld.
007:010 En flod av eld strömmade ut från honom, tusen gånger tusen voro
hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans
tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo
upplåtna.
007:011 Medan jag nu såg härpå, skedde det att, för de stora ords skull
som hornet talade—medan jag ännu såg härpå—djuret dödades
och dess kropp förstördes och kastades i elden för att brännas
upp.
007:012 Från de övriga djuren togs ock deras välde, ty deras livslängd
var bestämd till tid och stund.

007:013 Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en
människoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle
och fördes fram inför honom.
007:014 Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar
och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde,
som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke
förstöras.

007:015 Då kände jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn
som jag hade haft förskräckte mig.
007:016 Jag gick fram till en av dem som stodo där och bad honom om en
tillförlitlig förklaring på allt detta Och han svarade mig och
sade mig uttydningen därpå:
007:017 »De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppstå på
jorden.
007:018 Men sedan skola den Högstes heliga undfå riket och taga det i
besittning för evig tid, ja, för evigheters evighet.»

007:019 Därefter ville jag hava tillförlitlig förklaring angående det
fjärde djuret, som var olikt alla de andra, det som var så
övermåttan förskräckligt och hade tänder av järn och klor av
koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under
fötterna vad som blev kvar;
007:020 så ock angående de tio hornen på dess huvud, och angående det
nya hornet, det som sedan sköt upp, och för vilket tre andra
föllo av, det hornet som hade Ögon, och en mun som talade stora
ord, det som var större att skåda än de övriga,
007:021 det hornet som jag ock hade sett; föra krig mot de heliga och
bliva dem övermäktigt,
007:022 till dess att den gamle kom och rätt blev skipad åt den Högstes
heliga och tiden var inne, då de heliga fingo taga riket i
besittning.

007:023 Då svarade han så: »Det fjärde djuret betyder att ett fjärde
rike skall uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra
rikena. Det skall uppsluka hela jorden och förtrampa och krossa
den.
007:024 Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppstå i det
riket; och efter dem skall uppstå en annan, som skall vara olik
de förra, och som skall slå ned tre konungar.
007:025 Och denne skall upphäva sitt tal mot den Högste och föröda den
Högstes heliga; han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga
tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid,
och tider, och en halv tid.
007:026 Men dom skall bliva hållen, och hans välde skall tagas ifrån
honom och fördärvas och förgöras i grund.
007:027 Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under
himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rike
skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda
det.»