004:012 Mitt folk frågar sin stock till råds
och vill hämta besked av sin stav;
ty en trolöshetens ande har fört dem vilse,
så att de i trolös avfällighet hava lupit bort ifrån sin Gud.
004:013 På bergens toppar frambära de offer,
och på höjderna tända de offereld,
under ekar, popplar och terebinter,
eftersom skuggan där är så god.
Så bliva edra döttrar skökor,
och edra söners hustrur äktenskapsbryterskor.
004:014 Dock kan jag icke straffa edra döttrar för att de äro skökor,
eller edra söners hustrur för att de äro äktenskapsbryterskor,
ty männen själva gå ju avsides med skökor,
och offra med tempeltärnor.
Så löper folket, som intet förstår, till sin undergång.
004:015 Om nu du Israel vill bedriva din otukt, så må dock Juda icke ådraga sig skuld. Kommen då icke till Gilgal, dragen ej upp till Bet-Aven, och svärjen icke: »Så sant HERREN lever.»
004:016 Om Israel spjärnar emot
såsom en obändig ko,
månne HERREN ändå skall föra dem i bet
såsom lamm i vida öknen
004:017 Nej, Efraim står i förbund
med avgudar;
må han då fara!
004:018 Deras dryckenskap är omåttlig.
hejdlöst bedriva de sin otukt;
de som skulle vara landets sköldar
älska vad skamligt är.
004:019 Men en stormvind skall fatta dem
med sina vingar,
och de skola komma på skam med sina offer.
005:001 Hören detta, I präster, akten härpå, I av Israels hus, och I av konungens hus, lyssnen härtill; ty eder gäller domen. Ty I haven varit en snara för Mispa och ett nät, utbrett på Tabor.
005:002 Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare, men jag skall bliva ett tuktoris för allasammans.
005:003 Jag känner Efraim,
och Israel är icke fördold för mig.
Du Efraim, du har ju nu blivit en sköka,
Israel har orenat sig.
005:004 De lägga sig icke vinn om
att vända tillbaka till sin Gud,
ty en trolöshetens ande bor i deras bröst,
och HERREN känna de icke.
005:005 Men Israels stolthet vittnar emot honom,
och Israel och Efraim komma på fall genom sin missgärning;
Juda kommer ock på fall jämte dem.
005:006 Om de än med får och fäkreatur
gå åstad för att söka HERREN,
så finna de honom ändå icke;
han har dragit sig undan från dem.
005:007 Mot HERREN hava de handlat trolöst,
ja, de hava fött barn som icke äro hans.
Därför skall nu en nymånadsdag förtära dem,
jämte det som de fingo på sin del.
005:008 Stöten i basun i Gibea,
i trumpet i Rama,
blåsen larmsignal i Bet-Aven.
Fienden är efter dig, Benjamin!
005:009 Efraim skall varda ödelagt
på straffets dag;
mot Israels stammar
kungör jag vad visst är.
005:010 Juda furstar hava blivit
råmärkflyttares likar;
över dem skall jag utgjuta
min vrede såsom vatten.
005:011 Efraim lider förtryck,
och hans rätt våldföres,
ty han har tagit sig till att vandra
efter tomma stadgar.
005:012 Därför är jag nu för Efraim såsom mal
och för Juda hus såsom röta i benen.
005:013 Och Efraim har märkt sin sjukdom
och Juda sitt sår;
därför har Efraim gått till Assur
och sänt bud till Jarebs-konungen.
Men denne skall icke kunna hela eder;
edert sår skall icke bliva läkt.
005:014 Ty jag skall vara såsom ett lejon mot Efraim
och såsom ett ungt lejon mot Juda hus.
Själv griper jag mitt rov och går bort därmed;
jag släpar det bort utan räddning.
005:015 Jag vill gå min väg, tillbaka till min boning,
till dess att de hava fått lida vad de hava förskyllt
och begynna söka mitt ansikte.