006:001 Ja, i sin nöd skola de söka mig:
»Kommen, låtom oss vända om till HERREN.
Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss.
Han har slagit oss, han skall ock förbinda oss.
006:002 Han skall om två dagar åter göra oss helbrägda;
ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp,
så att vi få leva inför honom.
006:003 Så låtom oss lära känna HERREN,
ja, låtom oss fara efter att lära känna honom.
Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens,
och han skall komma över oss lik ett regn,
lik ett vårregn, som vattnar jorden.»

006:004 Vad skall jag taga mig till med dig Efraim?
Vad skall jag taga mig till med dig, Juda?
Eder kärlek är ju lik morgonskyn,
lik daggen, som tidigt försvinner.
006:005 Därför har jag utdelat mina hugg genom profeterna,
därför har jag dräpt dem genom min muns tal;
så skall domen över dig stå fram i ljuset.
006:006 Ty jag har behag till kärlek och icke till offer,
och till Guds kunskap mer än till brännoffer.

006:007 Men dessa hava på människovis överträtt förbundet;
däri hava de handlat trolöst mot mig.
006:008 Gilead är en stad av ogärningsmän,
den är full med blodiga spår.
006:009 Och lik en rövarskara, som ligger i försåt för människor,
är prästernas hop.
De mörda på vägen till Sikem,
ja, vad skändligt är göra de.
006:010 I Israels hus
har jag sett gruvliga ting;
där bedriver Efraim sin otukt,
där orenar sig Israel.

006:011 Också för dig, Juda,
är en skördetid bestämd,
när jag åter upprättar mitt folk.

007:001 När jag vill hela Israel,
då uppenbarar sig Efraims missgärning
och Samariens ondska.
Ty de öva falskhet,
tjuvar göra inbrott,
rövarskaror plundra på vägarna.
007:002 Och de betänka icke i sina hjärtan
att jag lägger all deras ondska på minnet.
De äro nu kringrända av sina egna gärningar,
ty dessa hava kommit inför mitt ansikte.

007:003 Med sin ondska bereda de konungen glädje
och med sina lögner furstarna.
007:004 Allasammans äro de äktenskapsbrytare;
de likna en ugn,
upphettad av bagaren,
som när han har knådat degen,
underlåter att elda,
till dess att degen är syrad.
007:005 På vår konungs dag
drucko sig furstarna
febersjuka av vin;
själv räckte han
bespottarna handen.
007:006 När de med sina anslag hava eldat upp sitt hjärta
likasom en ugn,
sover bagaren
hela natten;
men om morgonen brinner elden
i ljus låga.
007:007 Allasammans äro de heta såsom en ugn
och förbränna så sina domare;
ja, alla deras konungar falla,
ty bland dem finnes ingen som åkallar mig.

007:008 Efraim beblandar sig
med andra folk;
Efraim har blivit lik
en ovänd kaka.
007:009 Främlingar hava förtärt hans kraft,
men han förstår intet;
fastän han har fått grå hår,
förstår han ändå intet.
007:010 Men Israels stolthet vittnar emot honom;
de vända icke om till HERREN, sin Gud,
och de söka honom ej, allt detta oaktat.
007:011 Efraim har blivit lik en duva,
enfaldig, utan förstånd.
Egypten påkalla de,
till Assur gå de;
007:012 men bäst de gå där,
breder jag ut mitt nät över dem
och drager dem ned,
såsom vore de fåglar under himmelen.
Ja, jag skall tukta dem,
såsom det redan har sports i deras församling.

007:013 Ve över dem,
ty de hava flytt bort ifrån mig!
Fördärv över dem,
ty de hava avfallit från mig!
Och jag skulle förlossa dem,
dem som föra mot mig
så lögnaktigt tal!
007:014 De ropa icke till mig av hjärtat,
allenast jämra sig på sina läger;
de hava ångest för sin säd och sitt vin,
men de äro gensträviga mot mig.
007:015 Det var jag som undervisade dem och stärkte deras armar,
men de hava ont i sinnet mot mig.
007:016 De vända om, men icke till den som är därovan;
de äro lika en båge som sviker.
Deras furstar skola falla genom svärd,
därför att deras tungor äro så hätska.
Då skall man bespotta dem
i Egyptens land.

008:001 Sätt basunen för din mun!
»Såsom en örn kommer fienden över HERRENS hus,
eftersom de hava överträtt mitt förbund
och avfallit från min lag.
008:002 De ropa till mig: »Min Gud!
Vi känna dig, vi av Israel.»
008:003 Men eftersom Israel har förkastat vad gott är,
skall fienden jaga honom.

008:004 Själva valde de sig konungar,
som icke kommo från mig;
de tillsatte furstar,
utan att jag fick veta något därom
av sitt silver och guld
gjorde de sig avgudar,
ty det skulle ju förstöras.