008:005 En styggelse är din kalv, Samarien!
Min vrede är upptänd mot dessa människor;
huru länge skola de kunna undgå straff?
008:006 Från Israel har ju kalven kommit;
en konstarbetare har gjort honom,
och en gud är han icke.
Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor.
008:007 Ty vind så de,
och storm skola de skörda.
Säd skola de icke få,
deras gröda skall icke
giva någon föda,
och giver den någon,
skola främlingar uppsluka den.
008:008 Uppslukad varder Israel! Redan aktas de bland hedningarna såsom
ett värdelöst ting.
008:009 Ty väl hava de dragit åstad upp till Assur, lika vildåsnor som
gå sin egen väg, ja, väl vill Efraim köpslå om älskog;
008:010 men huru de än köpslå bland hedningarna, skall jag dock nu
tränga dem tillhopa och låta dem begynna en tid av ringhet,
under överkonungens förtryck.
008:011 Eftersom Efraim har gjort sig så många altaren till synd, skola
ock hans altaren bliva honom till synd.
008:012 Om jag än skriver mina lagar för honom i tiotusental, så räknas
de ju dock för en främlings lagar.
008:013 Såsom slaktoffergåvor åt mig offrar man kött som man sedan äter
upp; HERREN har intet behag till sådana. Nu kommer han ihåg
deras missgärning och hemsöker deras synder; till Egypten skola
de få vända tillbaka.
008:014 Och eftersom Israel har förgätit sin skapare och byggt sig palatser, och eftersom Juda har uppfört så många befästa städer, skall jag sända en eld mot hans städer, och den skall förtära palatsen i dem.
009:001 Gläd dig icke, Israel,
så att du jublar såsom andra folk,
du som i trolös avfällighet har lupit bort ifrån din Gud,
du som har haft ditt behag i skökolön
på alla sädeslogar.
009:002 Logen och vinpressen skola icke föda dem,
och vinet skall slå fel för dem.
009:003 De skola icke få bo i HERRENS land;
Efraim måste vända tillbaka till Egypten,
och i Assyrien skola de nödgas äta vad orent är.
009:004 De skola ej få offra vin till drickoffer åt HERREN
och skola icke vinna hans välbehag.
Deras slaktoffer skola vara för dem såsom sorgebröd;
alla som äta därav skola bliva orena.
Ty det bröd de få stillar allenast deras hunger,
det kommer icke in i HERRENS hus.
009:005 Vad skolen I då göra, när en högtidsdag kommer,
en HERRENS festdag?
009:006 Ty se, om de undgå förödelsen,
bliver det Egypten som får församla dem,
Mof som får begrava dem.
Deras silver, som är dem så kärt,
skola nässlor taga i besittning;
törne skall växa i deras hyddor.
009:007 De komma, hemsökelsens dagar!
De komma, vedergällningens dagar!
Israel skall förnimma det.
Såsom en dåre står då profeten,
såsom en vanvetting andans man,
för din stora missgärnings skull;
ty stor har din hätskhet varit.
009:008 Ja, en lurande fiende är Efraim mot min Gud;
för profeten sättas fällor på alla hans vägar
och utläggas snaror i hans Guds hus.
009:009 I djupt fördärv äro de nedsjunkna,
nu såsom i Gibeas dagar.
Men han kommer ihåg deras missgärning,
han hemsöker deras synder.
009:010 Såsom druvor i öknen
fann jag Israel;
jag såg edra fäder
såsom förstlingsfrukter på ett fikonträd,
då det begynner bära frukt.
Men när de kommo till Baal-Peor,
invigde de sig åt skändlighetsguden
och blevo en styggelse
lika honom som de älskade.
009:011 Efraims härlighet
skall flyga sin kos såsom en fågel;
ingen skall där föda barn eller gå havande,
ingen bliva fruktsam.
009:012 Och om de än få uppföda barn åt sig,
skall jag taga dessa ifrån dem,
så att ingen människa bliver kvar.
Ja, ve dem själva,
när jag viker ifrån dem!