009:013 Väl är Efraim nu
vad jag har sett Tyrus vara,
en plantering på ängen;
men Efraim skall en gång få föra ut
sina söner till bödeln.
009:014 Giv dem, HERRE,
vad du bör giva dem.
Giv dem ofruktsamma moderssköten
och försinade bröst.
009:015 All deras ondska är samlad i Gilgal;
ja, där fick jag hat till dem
För deras onda väsendes skull
vill jag driva dem ut ur mitt hus.
Jag skall icke längre bevisa dem kärlek;
alla deras styresmän äro ju upprorsmän.
009:016 Efraim skall bliva nedbruten;
deras rot skall förtorkas,
de skola ej bära någon frukt.
Om de ock föda barn,
skall jag döda deras livsfrukt,
huru kär den än är dem.
009:017 Ja, min Gud skall förkasta dem,
eftersom de icke ville höra honom;
de skola bliva flyktingar bland hedningarna.
010:001 Israel var ett frodigt vinträd,
som satte frukt.
Men ju mer frukt han fick,
dess flera altaren gjorde han åt sig;
ju bättre det gick hans land,
dess präktigare stoder reste han.
010:002 Deras hjärtan voro hala;
nu skola de lida vad de hava förskyllt.
Han skall själv bryta ned deras altaren,
förstöra deras stoder.
010:003 Ja, nu skola de få säga:
»Vi hava blivit utan konung,
därför att vi icke fruktade HERREN.
Dock, en konung,
vad skulle nu han kunna göra för oss?»
010:004 De tala tomma ord,
de svärja falska eder,
de sluta förbund;
men såsom en bitter planta skjuter domen upp
ur markens fåror.
010:005 För kalvarna i Bet-Aven
skola Samariens inbyggare få bekymmer;
ja, för en sådan skall hans folk hava sorg,
och hans präster skola skria för hans skull,
när hans skatter föras bort från honom.
010:006 Också han själv skall bliva släpad till Assyrien
såsom en skänk åt Jarebs-konungen.
Skam skall Efraim uppbära,
Israel skall komma på skam med sina rådslag.
010:007 Det är förbi med Samariens konung;
såsom ett spån på vattnet far han hän.
010:008 Ödelagda bliva Avens offerhöjder,
som Israel så har försyndat sig med;
törne och tistel
skall skjuta upp på deras altaren.
Då skall man säga till bergen: »Skylen oss»,
och till höjderna: »Fallen över oss.»
010:009 Israels synd når tillbaka
ända till Gibeas dagar;
där hava de förblivit stående.
Icke skulle hämndekriget mot de orättfärdiga
kunna nå dem i deras Gibea?
010:010 Jo, när mig så lyster, tuktar jag dem;
då skola folken församlas mot dem
och oka dem ihop med deras båda missgärningsverk.
010:011 Efraim har varit en hemtam kalv,
som fann behag i att gå på trösklogen;
och jag har skonat
hans frodiga hals.
Nu skall jag spänna Efraim i oket,
Juda skall gå för plogen,
Jakob för harven.
010:012 Sån ut åt eder i rättfärdighet, skörden efter kärlekens bud, bryten eder ny mark; ty det är tid att söka HERREN, för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över eder.
010:013 I haven plöjt ogudaktighet,
orättfärdighet haven I skördat,
I haven ätit lögnaktighets frukt,
i förlitande på eder väg,
på edra många hjältar.
010:014 Men ett stridslarm skall uppstå bland edra stammar,
och alla edra fästen skola ödeläggas,
såsom Bet-Arbel ödelades av Salman
på stridens dag,
då man krossade både mödrar och barn.