010:015 Sådant skall Betel tillskynda eder,
för eder stora ondskas skull.
När morgonrodnaden går upp, är det förbi,
förbi med Israels konung!
011:001 När Israel var ung, fick jag honom kär,
och ut ur Egypten kallade jag min son.
011:002 Men ju mer de hava blivit kallade,
dess mer hava de dragit sig undan;
de frambära offer åt Baalerna,
och åt belätena tända de offereld.
011:003 Och likväl var det jag som lärde Efraim att gå,
och som tog dem upp i mina armar.
Men de förstodo icke att jag ville hela dem.
011:004 Med lena band drog jag dem,
med kärlekens tåg;
jag lättade oket över deras halsar,
jag sänkte mig ned till dem och gav dem föda.
011:005 Borde de då icke få vända tillbaka till Egyptens land
eller få Assur till sin konung,
eftersom de icke vilja omvända sig?
011:006 Ja, svärdet skall rasa i deras städer
och förstöra deras bommar och frossa omkring sig,
för deras anslags skull.
011:007 Ty mitt folks håg står till avfall från mig;
och huru mycket man än kallar dem till den som är därovan,
så höjer sig ändå ingen.
011:008 Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim,
och låta dig fara, Israel?
Icke kan jag giva dig till pris såsom Adma
och låta det gå dig såsom Seboim?
Mitt hjärta vänder sig i mig,
all min barmhärtighet vaknar.
011:009 Jag vill icke låta dig känna
min vredes glöd,
jag skall icke vidare
fördärva Efraim.
Ty jag är Gud
och icke en människa;
helig är jag bland eder,
och med vrede vill jag ej komma.
011:010 Efter HERREN skola de så draga åstad,
och han skall ryta såsom ett lejon;
ja, han skall upphäva ett rytande,
och hans barn skola då med bävan
samlas västerifrån;
011:011 såsom fåglar skola de med bävan komma från Egypten
och såsom duvor från Assurs land.
Och sedan skall jag låta dem bo kvar i sina hus,
säger HERREN.
012:012 Efraim har omvärvt mig med lögn
och Israels hus med svek
Juda är alltjämt trolös mot Gud,
mot den Helige, den Trofaste.
012:001 Efraim jagar efter vind
och far efter östanväder;
beständigt går han framåt
i lögn och våld.
Med Assur sluter man förbund,
och olja för man till Egypten.
012:002 Men HERREN skall gå till rätta med Juda
och hemsöka Jakob, såsom hans vägar förtjäna;
efter hans gärningar skall han vedergälla honom.
012:003 I moderlivet grep han sin broder i hälen,
och i sin mandomskraft kämpade han med Gud.
012:004 Ja, han kämpade med ängeln och vann seger,
han grät och bad honom om nåd.
I Betel mötte han honom,
och där talade han med oss.
012:005 Och HERREN, härskarornas Gud,
»HERREN» är hans namn.
012:006 Så vänd nu om till din Gud;
håll fast vid kärlek och rätt,
och förbida din Gud beständigt.
012:007 Kanaans folk går
med falsk våg i sin hand,
det älskar orättrådig vinning;
012:008 så säger ock Efraim:
»Jag har ju blivit rik,
jag har förvärvat mig gods;
vad jag än gör,
skall det ej draga över mig skuld
som kan räknas för synd.»
012:009 Men jag som är HERREN, din Gud,
alltsedan du var i Egyptens land,
jag skall återigen låta dig bo i tält,
likasom vid eder högtid.