001:015 Ty HERRENS dag är nära
för alla hednafolk.
Såsom du har gjort,
så skall man ock göra mot dig;
dina gärningar skola komma tillbaka
över ditt eget huvud.
001:016 Ja, såsom I haven druckit
på mitt heliga berg,
så skola ock alla hednafolk
få dricka beständigt,
de skola få dricka kalken i botten
och bliva såsom hade de ej varit till.
001:017 Men på Sions berg skall finnas en räddad skara,
och det skall vara en helig plats;
och Jakobs hus skall åter få råda
över sina besittningar.
001:018 Då skall Jakobs hus bliva en eld
och Josefs hus en låga,
och Esaus hus skall varda såsom strå,
och de skola antända det och förtära det,
och ingen skall slippa undan av Esaus hus;
ty så har HERREN talat.
001:019 Och Sydlandets folk skall taga Esaus berg i besittning, och
Låglandets folk skall taga filistéernas land; ja, också Efraims
mark skall man taga i besittning, så ock Samariens mark. Och
Benjamin skall taga Gilead.
001:020 Och de bortförda av denna Israels barns här, de som bo i Kanaan
allt intill Sarefat, så ock de bortförda från Jerusalem, de som
leva i Sefarad, dessa skola taga Sydlandets städer i besittning.
001:021 Och frälsare skola draga upp på Sions berg till att döma Esaus
berg. Och så skall riket vara HERRENS.
Jona
001:001 Och HERRENS ord kom till Jona, Amittais son; han sade:
001:002 »Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och
predika för den; ty deras ondska har kommit upp inför mitt
ansikte.»
001:003 Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS
ansikte. Och han for ned till Jafo och fann där ett skepp som
skulle gå till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för
resan, steg han ombord därpå för att fara med till Tarsis,
undan HERRENS ansikte.
001:004 Men HERREN sände en stark vind ut över havet, så att en stark
storm uppstod på havet; och skeppet var nära att krossas.
001:005 Då betogos sjömännen av fruktan och ropade var och en till sin
gud; och vad löst som fanns i skeppet kastade de i havet för att
bereda sig lättnad. Men Jona hade gått ned i det inre av
fartyget och låg där i djup sömn.
001:006 Då gick skepparen till honom och sade till honom: »Huru kan du
sova så? Stå upp och åkalla din Gud. Kanhända skall den Guden
tänka på oss, så att vi icke förgås.»
001:007 Och folket sade till varandra: »Välan, låt oss kasta lott, så
att vi få veta för vems skull denna olycka har kommit över oss.»
När de så kastade lott, föll lotten på Jona.
001:008 Då sade de till honom: »Säg oss för vems skull denna olycka har
kommit över oss. Vad är ditt ärende, och varifrån kommer du?
Från vilket land och av vad folk är du?»
001:009 Han svarade den; »Jag är en hebré, och jag dyrkar HERREN,
himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.»
001:010 Då betogos männen av stor fruktan och sade till honom: »Vad är
det du har gjort!» Ty männen fingo genom det han berättade dem
veta att han flydde undan HERRENS ansikte.
001:011 Och de sade till honom: »Vad skola vi göra med dig, så att
havet stillar sig för oss?» Ty havet stormade mer och mer.
001:012 Då svarade han dem: »Tagen mig och kasten mig i havet, så skall
havet stillas för eder; ty jag vet att det är för min skull som
denna starka storm har kommit över eder.»
001:013 Och männen strävade med all makt att komma tillbaka till land,
men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem.
001:014 Då ropade de till HERREN och sade: »Ack HERRE, låt oss icke
förgås för denne mans själs skull, och låt icke oskyldigt blod
komma över oss. Ty du, HERRE, har gjort såsom dig täckes.»
001:015 Därefter togo de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig
havets raseri.
001:016 Och männen betogos av stor fruktan för HERREN, och de offrade
slaktoffer åt HERREN och gjorde löften.
002:001 Men HERREN sände en stor fisk, som slukade upp Jona. Och Jona
var i fiskens buk tre dagar och tre nätter.
002:002 Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk. 002:003 Han sade: