001:015 Se, över bergen nalkas glädjebudbärarens fötter
hans som förkunnar frid:
»Fira dina högtider, Juda,
infria dina löften.
Ty ej mer skall fördärvaren draga fram mot dig;
han varder förgjord i grund.»
002:001 En folkförskingrare drager upp mot dig;
bevaka dina fästen.
Speja utåt vägen, omgjorda dina länder
bruka din kraft, så mycket du förmår.
002:002 Ty HERREN vill återställa Jakobs höghet
såsom Israels höghet,
då nu plundrare så hava ödelagt dem
och så fördärvat deras vinträd.
002:003 Hans hjältars sköldar äro färgade röda,
stridsmännen gå klädda i scharlakan;
vagnarna gnistra av eld,
när han gör dem redo till strid;
och man skakar lansar av cypressträ.
002:004 På vägarna storma vagnarna fram,
de köra om varandra på fälten;
såsom bloss äro de att skåda
lika ljungeldar fara de åstad.
002:005 Han vet nogsamt vilka väldiga kämpar han äger;
de störta överända, där de rusa framåt.
De hasta mot stadens murar,
och stormtaken göras redo.
002:006 Strömportarna måste öppna sig,
och palatset försmälter av ångest.
002:007 Ja, domen står fast:
hon bliver blottad, bortsläpad;
hennes tärnor måste sucka
likasom duvor
och slå sig för sitt bröst.
002:008 I all sin tid var Nineve
lik en vattenrik damm,
men nu flyr vattnet bort.
»Stannen! Stannen!»—
Nej, ingen vänder sig om.
002:009 Röven nu silver,
röven guld.
Här finnas skatter utan ände,
överflöd på alla
dyrbara håvor.
002:010 Ödeläggelse och förödelse och förstörelse!
Förfärade hjärtan
och skälvande knän!
Darrande länder allestädes!
Allas ansikten hava skiftat färg.
002:011 Var är nu lejonens kula,
den plats där de unga lejonen förtärde sitt rov,
där lejonet och lejoninnan hade sin gång,
där lejonungen gick omkring,
utan att någon skrämde bort den?
002:012 Var är lejonet som tog rov, så mycket dess ungar ville hava,
och dödade åt sina lejoninnor,
ja, uppfyllde sina hålor med rov
och sina kulor med rövat gods?
002:013 Se, jag skall vända mig mot dig, säger HERREN Sebaot; dina vagnar skall jag låta gå upp i rök, och dina unga lejon skall svärdet förtära. Jag skall utrota ditt rövade gods från jorden och man skall ej mer höra dina sändebuds röst
003:001 Ve dig, du blodstad,
alltigenom så full av lögn och våld,
du som aldrig upphör att röva!
003:002 Hör, piskor smälla!
Hör, vagnshjul dåna!
Hästar jaga fram,
och vagnar rulla åstad.
003:003 Ryttare komma i fyrsprång;
svärden ljunga,
och spjuten blixtra.
Slagna ser man i mängd
och lik i stora hopar;
igen ände är på döda,
man stupar över döda.