003:004 Allt detta för den myckna otukt hon bedrev, hon, den fagra och trollkunniga skökan, som prisgav folkslag genom sin otukt och folkstammar genom sina trolldomskonster.
003:005 Se, jag skall vända mig mot dig,
säger HERREN Sebaot;
jag skall lyfta upp ditt mantelsläp över ditt ansikte
och låta folkslag se din blygd
och konungariken din skam.
003:006 Och jag skall kasta på dig vad styggeligt är,
jag skall låta dig bliva föraktad,
ja, göra dig till ett skådespel.
003:007 Var och en som ser dig skall sky dig
och skall säga: »Nineve är ödelagt, men vem kan ömka det?»
Ja, var finner man någon som vill trösta dig?
003:008 Är du då bättre än No-Amon,
hon som tronade vid Nilens strömmar,
omsluten av vatten—
ett havets fäste,
som hade ett hav till mur?
003:009 Etiopier i mängd
och egyptier utan ände,
putéer och libyer
voro dig till hjälp.
003:010 Också hon måste ju
gå i landsflykt och fångenskap,
också hennes barn blevo krossade
i alla gathörn;
om hennes ädlingar
kastade man lott,
och alla hennes stormän
blevo fängslade med kedjor
003:011 Så skall ock du bliva drucken
och sjunka i vanmakt;
också du skall få leta
efter något värn mot fienden.
003:012 Alla dina fästen
likna fikonträd med brådmogen frukt:
vid minsta skakning
falla de i munnen på den som vill äta dem.
003:013 Se, ditt manskap
är hos dig såsom kvinnor;
ditt lands portar stå vidöppna
för dina fiender;
eld förtär dina bommar.
003:014 Hämta dig vatten
till förråd under belägringen,
förstärk dina fästen.
Stig ned i leran
och trampa i murbruket;
grip till tegelformen.
003:015 Bäst du står där, skall elden förtära dig
och svärdet utrota dig.
Ja, såsom av gräsmaskar skall du bliva uppfrätt,
om du ock själv samlar skaror så talrika som gräsmaskar,
skaror så talrika som gräshoppor.
003:016 Om du ock har krämare
flera än himmelens stjärnor,
så vet: gräsmaskarna fälla sina vingars höljen
och flyga bort.
003:017 Ja, dina furstar äro såsom gräshoppor
och dina hövdingar såsom gräshoppssvärmar:
de stanna inom murarna,
så länge det är svalt,
men när solen kommer fram,
då fly de bort,
och sedan vet ingen
var de finnas.
003:018 Dina herdar hava slumrat in,
du Assurs konung;
dina väldige ligga i ro.
Ditt folk är förstrött
uppe på bergen,
och ingen församlar det.
003:019 Det finnes ingen bot för din skada
oläkligt är ditt sår.
Alla som höra vad som har hänt dig
klappa i händerna över dig.
Ty över vem gick ej
din ondska beständigt?
Habackuk
001:001 Detta är den utsaga som uppenbarades för profeten Habackuk.
001:002 Huru länge, HERRE, skall jag ropa,
utan att du hör
klaga inför dig över våld,
utan att du frälsar?
001:003 Varför låter du mig se sådan ondska?
Huru kan du själv skåda på sådan orättrådighet,
på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon?
Så uppstår ju kiv, och så upphäva sig trätor.
001:004 Därigenom bliver lagen vanmäktig,
och rätten kommer aldrig fram.
Ty den ogudaktige snärjer den rättfärdige;
så framstår rätten förvrängd.
001:005 Sen efter bland hedningarna och skåden;
häpnen, ja, stån där med häpnad
Ty en gärning utför han i edra dagar,
som I icke skolen tro, när den förtäljes.