012:004 På den tiden, säger HERREN, skall jag slå alla hästar med
förvirring och deras ryttare med vanvett. Men över Juda hus
skall jag upplåta mina ögon, när jag bland hednafolken slår alla
hästar med blindhet.
012:005 Då skola Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: »Jerusalems
invånare äro vår styrka, genom HERREN Sebaot, sin Gud.»

012:006 På den tiden skall jag låta Juda stamfurstar bliva såsom
brinnande fyrfat bland ved, och såsom eldbloss bland halmkärvar,
så att de förbränna alla folk runt omkring, både åt höger och åt
vänster; men Jerusalem skall framgent trona på sin plats, där
Jerusalem nu är.
012:007 Och först skall HERREN giva seger åt Juda hyddor, för att icke
Davids hus och Jerusalems invånare skola tillräkna sig större
ära än Juda.

012:008 På den tiden skall HERREN beskärma Jerusalems invånare; den
skröpligaste bland dem skall på den tiden vara såsom David, och
Davids hus skall vara såsom ett gudaväsen, såsom HERRENS ängel
framför dem.
012:009 Och jag skall på den tiden sätta mig i sinnet att förgöra alla
folk som komma mot Jerusalem.

012:010 Men över Davids hus
och över Jerusalems invånare
skall jag utgjuta en nådens och bönens ande,
så att de se upp till mig,
och se vem de hava stungit.
Och de skola hålla dödsklagan efter honom,
såsom man håller dödsklagan efter ende sonen,
och skola bittert sörja honom,
såsom man sörjer sin förstfödde.

012:011 Ja, på den tiden skall i Jerusalem hållas stor dödsklagan, sådan
den var, som hölls i Hadadrimmon på Megiddons slätt.
012:012 Och släkterna i landet skola hålla dödsklagan var för sig:
Davids hus släkt för sig, och dess kvinnor för sig, Natans hus'
släkt för sig, och dess kvinnor för sig,
012:013 Levi hus' släkt för sig, och dess kvinnor för sig, Simeis släkt
för sig, och dess kvinnor för sig;
012:014 så ock alla övriga släkter var för sig, och deras kvinnor för
sig.

013:001 På den tiden skola Davids hus och Jerusalems invånare få en
öppen brunn, till att avtvå sin synd och orenhet.
013:002 Och det skall ske på den tiden, säger HERREN Sebaot, att jag
skall utrota avgudarnas namn ur landet, så att de icke mer skola
nämnas; profeterna och orenhetens ande skall jag ock skaffa bort
ur landet.

013:003 Och det skall ske, att om någon därefter uppträder såsom profet, så skola hans egna föräldrar, hans fader och moder, säga till honom: »Du kan icke få leva, du som talar lögn i HERRENS namn.» Och hans egna föräldrar, hans fader och moder, skola stinga ihjäl honom, när han vill profetera.

013:004 Och det skall ske på den tiden att alla profeter skola blygas
för sina syner, när de vilja profetera; och för att icke bliva
röjda skola de icke mer kläda sig i mantel av hår.
013:005 Och var och en av dem skall säga: »Jag är ingen profet, en
åkerman är jag; redan i min ungdom blev jag köpt till träl.»
013:006 Och om man då frågar honom: »Vad är det för sår du har på din
kropp?» så skall han svara: »Dem har jag fått därhemma, hos
mina närmaste.»

013:007 Svärd, upp mot min herde,
mot den man som fick stå mig nära!
säger HERREN Sebaot.
Må herden bliva slagen,
så att fåren förskingras;
ty jag vill nu vända min hand mot de svaga.
013:008 Och det skall ske i hela landet, säger HERREN,
att två tredjedelar där skola utrotas och förgås;
allenast en tredjedel skall där lämnas kvar.
013:009 Och den tredjedelen skall jag låta gå genom eld;
jag skall luttra dem, såsom man luttrar silver,
och pröva dem, såsom man prövar guld.
Så skola de åkalla mitt namn,
och jag skall bönhöra dem.
Jag skall säga: »Detta är mitt folk.»
Och det skall svara: »HERREN är min Gud.»

014:001 Se, en dag skall komma, en HERRENS dag, då man i dig skall
utskifta byte.
014:002 Ty jag skall församla alla folk till strid mot Jerusalem; och
staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna
skändas. Och hälften av folket i staden skall föras bort i
fångenskap. Men återstoden därav skall icke bliva utrotad ur
staden;
014:003 ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken, såsom han
stridde förr på drabbningens dag.