010:011 Han skall draga fram genom havet på en trång väg,
böljorna i havet skall han slå ned,
och alla Nilflodens djup skola torka ut.
Så skall Assurs stolthet bliva nedbruten
och spiran tagen ifrån Egypten.
010:012 Men dem skall jag göra starka i HERREN,
och i hans namn skola de gå fram, säger HERREN.
011:001 Öppna dina dörrar, Libanon,
ty eld skall nu förtära dina cedrar.
011:002 Jämra dig, du cypress, ty cedern måste falla,
de härliga träden skola förödas.
Jämren eder, I Basans ekar,
ty skogen, den ogenomträngliga, varder fälld.
011:003 Hör huru herdarna jämra sig, när deras härlighet bliver förödd!
Hör huru de unga lejonen ryta,
när Jordanbygdens snår varda förödda!
011:004 Så sade HERREN, min Gud: »Bliv en herde för slaktfåren,
011:005 ty deras köpare slakta dem utan all försyn, och deras säljare
säga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.' Ej heller
skonas de av sina egna herdar.»
011:006 »Se, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare», säger
HERREN, »utan låta människorna falla i varandras hand och i sina
konungars hand, och dessa skola fördärva landet, och jag skall
icke rädda någon ur deras hand.»
011:007 Så blev jag en herde för slaktfåren, de arma fåren. Och jag tog
mig två stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra
kallade jag Endräkt; och jag vaktade så fåren
011:008 Men sedan jag inom en månad hade förgjort de tre herdarna, blev
jag led vid fåren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig.
011:009 Då sade jag: »Jag vill icke mer vara eder herde. Vad som vill
dö, det må dö, och vad som vill förgås, det må förgås; och de
som sedan bliva kvar må äta varandras kött.»
011:010 Så tog jag min stav Ljuvlig ro och bröt sönder den, till att
upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk.
011:011 Och när detta nu på den dagen blev upplöst, förnummo de arma
fåren, som aktade på mig, att det var HERRENS ord.
011:012 Därefter sade jag till dem: »Om I så finnen för gott, så given
mig min lön; varom icke, må det så vara.» Och de vägde upp
trettio siklar silver såsom lön åt mig.
011:013 Då sade HERREN till mig: »Kasta det åt krukmakaren»—det
härliga pris vartill jag hade blivit värderad av dem! Och jag
tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus åt
krukmakaren.
011:014 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Endräkt, till att
upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
011:015 Och HERREN sade till mig: »Tag dig nu redskap såsom en
oförnuftig herde;
011:016 ty se, jag vill låta en herde uppstå i landet, som icke vårdar
sig om de får som hålla på att förgås, icke uppsöker det
förskingrade, icke helar det sargade, icke sörjer för det som är
helbrägda, utan allenast äter köttet av de feta och river sönder
klövarna på dem.»
011:017 Ve över denne ovärdige herde,
som övergiver sin hjord!
Må ett svärd träffa hans arm
och hans högra öga!
Må hans arm alldeles förtvina
och hans högra öga
förmörkas i grund!
012:001 Detta är en utsaga som innehåller HERRENS ord över Israel.
Så säger HERREN, han som har utspänt himmelen och grundat jorden
och danat människans ande i henne:
012:002 Se, jag skall göra Jerusalem till an berusningens kalk för alla
folk runt omkring; jämväl över Juda skall det komma, när
Jerusalem bliver belägrat.
012:003 Och det skall ske på den tiden att jag skall göra Jerusalem till
en lyftesten för alla folk; var och en som försöker lyfta den
skall illa sarga sig därpå. Och alla jordens folk skola församla
sig mot det.