004:018 Då han nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder,
Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nät
i sjön, ty de voro fiskare.
004:019 Och han sade till dem: »Följen mig så skall jag göra eder till
människofiskare.»
004:020 Strax lämnade de näten och följde honom.
004:021 När han hade gått därifrån ett stycke längre fram, fick han se
två andra bröder, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans
broder, där de jämte sin fader Sebedeus sutto i båten och
ordnade sina nät; och han kallade dem till sig.
004:022 Och strax lämnade de båten och sin fader och följde honom.

004:023 Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras
synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla
slags sjukdomar och allt slags skröplighet bland folket.
004:024 Och ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och man förde till
honom alla sjuka som voro hemsökta av olika slags lidanden och
plågor, alla som voro besatta eller månadsrasande eller lama;
och han botade dem.
004:025 Och honom följde mycket folk ifrån Galileen och Dekapolis och
Jerusalem och Judeen och från landet på andra sidan Jordan.

005:001 När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom. 005:002 Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade: 005:003 »Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till. 005:004 Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade. 005:005 Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. 005:006 Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade. 005:007 Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet. 005:008 Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud. 005:009 Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn. 005:010 Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till. 005:011 Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder. 005:012 Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.

005:013 I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed
skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än
till att kastas ut och trampas ned av människorna.
005:014 I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe
på ett berg?
005:015 Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan
man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som
äro i huset.
005:016 På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att
de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i
himmelen.

005:017 I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen
eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för
att fullborda.
005:018 Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord
förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av
lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.
005:019 Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och
lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i
himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han
skall räknas för stor i himmelriket.
005:020 Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de
skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i
himmelriket.

005:021 I haven hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke
dräpa; och den som dräper, han är hemfallen åt Domstolens
dom.'
005:022 Men jag säger eder: Var och en som vredgas på sin broder, han är
hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder:
'Du odåga', han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som
säger: 'Du dåre', han är hemfallen åt det brinnande Gehenna.
005:023 Därför, om du kommer med din gåva till altaret, och där drager
dig till minnes att din broder har något emot dig,
005:024 så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och
förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.
005:025 Var villig till snar förlikning med din motpart, medan du ännu
är med honom på vägen, så att din motpart icke drager dig inför
domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och du
bliver kastad i fängelse.
005:026 Sannerligen säger jag dig: Du skall icke slippa ut därifrån,
förrän du har betalt den yttersta skärven.

005:027 I haven hört att det är sagt: 'Du skall icke begå
äktenskapsbrott.'
005:028 Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en
annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i
sitt hjärta.
005:029 Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och
kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina
lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna.
005:030 Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och
kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina
lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.

005:031 Det är ock sagt: 'Den som vill skilja sig från sin hustru han
skall giva henne skiljebrev.'
005:032 Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru
för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till
att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en
frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.

005:033 Ytterligare haven I hört att det är sagt till de gamle: 'Du
skall icke svärja falskt' och 'Du skall hålla din ed inför
Herren.'
005:034 Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja, varken vid
himmelen, ty den är 'Guds tron',
005:035 ej heller vid jorden, ty den är 'hans fotapall', ej heller vid
Jerusalem, ty det är 'den store Konungens stad';
005:036 ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke göra ett
enda hår vare sig vitt eller svart;
005:037 utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej.
Vad därutöver är, det är av ondo.

005:038 I haven hört att det är sagt: 'Öga för öga och tand för tand.'
005:039 Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan
om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra
till åt honom;
005:040 och om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din
livklädnad, så låt honom få manteln med;
005:041 och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så
gå två med honom.
005:042 Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som
vill låna av dig.