006:025 Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv,
vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I
skolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten, och kroppen
mer än kläderna?
006:026 Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de,
ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske
Fader dem. Ären I icke mycket mer än de?
006:027 Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln
till sin livslängd?
006:028 Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på
marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de;
006:029 och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin
härlighet var så klädd som en av dem.
006:030 Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i
morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder,
I klentrogne?
006:031 Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: 'Vad skola vi
äta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kläda
oss med?'
006:032 Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader
vet att I behöven allt detta.
006:033 Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så
skall också allt detta andra tillfalla eder.
006:034 Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen
skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen
plåga.»

007:001 »Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda; 007:002 ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder. 007:003 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga? 007:004 Eller huru kan du säga till din broder: 'Låt mig taga ut grandet ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga? 007:005 Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.

007:006 Given icke åt hundarna vad heligt är, och kasten icke edra pärlor för svinen, på det att dessa icke må trampa dem under fötterna och sedan vända sig om och sarga eder.

007:007 Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna;
klappen, och för eder skall varda upplåtet.
007:008 Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner;
och för den som klappar skall varda upplåtet.
007:009 Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten,
när han beder honom om bröd,
007:010 eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk?
007:011 Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor,
huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen,
giva vad gott är åt dem som bedja honom!

007:012 Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det
skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.

007:013 Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som
leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den;
007:014 och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet,
och få äro de som finna den.

007:015 Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i
fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar.
007:016 Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl
vindruvor från törnen, eller fikon från tistlar?
007:017 Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär
ond frukt.
007:018 Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt
träd bära god frukt.
007:019 Vart träd som icke bär god frukt bliver avhugget och kastat i
elden.
007:020 Alltså skolen I känna dem av deras frukt.—
007:021 Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig:
'Herre, Herre', utan den som gör min himmelske Faders vilja.
007:022 Många skola på 'den dagen' säga till mig: 'Herre, Herre,
hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit
ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?'
007:023 Men då skall jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; gån
bort ifrån mig, I ogärningsmän.'

007:024 Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han
må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på
hälleberget.
007:025 Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna
blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke
omkull, eftersom det var grundat på hälleberget.
007:026 Men var och en som hör dessa mina ord och icke gör efter dem,
han må liknas vid en oförståndig man som byggde sitt hus på
sanden.
007:027 Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna
blåste och slogo mot det huset; och det föll omkull, och dess
fall var stort.»

007:028 När Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hans
förkunnelse;
007:029 ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet, och
icke såsom deras skriftlärde.

008:001 Sedan han hade kommit ned från berget, följde honom mycket folk.
008:002 Då trädde en spetälsk man fram och föll ned för honom och sade:
»Herre, vill du, så kan du göra mig ren.»
008:003 Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill;
bliv ren.» Och strax blev han ren från sin spetälska.
008:004 Och Jesus sade till honom: »Se till, att du icke säger detta för
någon; men gå bort och visa dig för prästen, och frambär den
offergåva som Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.»