008:005 När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram
till honom och bad honom
008:006 och sade: »Herre, min tjänare ligger därhemma lam och lider
svårt.»
008:007 Han sade till honom: »Skall då jag komma och bota honom?»
008:008 Hövitsmannen svarade och sade: »Herre, jag är icke värdig att du
går in under mitt tak. Men säg allenast ett ord, så bliver min
tjänare frisk.
008:009 Jag är ju själv en man som står under andras befäl: jag har ock
krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så
går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han; och om jag
säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.»
008:010 När Jesus hörde detta, förundrade han sig och sade till dem som
följde honom: »Sannerligen säger jag eder: I Israel har jag icke
hos någon funnit så stor tro.
008:011 Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och
få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,
008:012 men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där
skall vara gråt och tandagnisslan.»
008:013 Och Jesus sade till hövitsmannen: »Gå; såsom du tror, så må det
ske dig.» Och i samma stund blev tjänaren frisk.

008:014 När Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans svärmoder
ligga sjuk i feber.
008:015 Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon
stod upp och betjänade honom.

008:016 Men när det hade blivit afton, förde man till honom många som
voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och
alla som voro sjuka botade han,
008:017 för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
Esaias, när han sade:
»Han tog på sig våra krankheter,
och våra sjukdomar bar han.»

008:018 Då nu Jesus såg mycket folk omkring sig, bjöd han att man skulle
fara över till andra stranden.
008:019 Och en skriftlärd kom fram och sade till honom: »Mästare, jag
vill följa dig varthelst du går.»
008:020 Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens
fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han
kan vila sitt huvud.»
008:021 Och en annan av hans lärjungar sade till honom: »Herre, tillstäd
mig att först gå bort och begrava min fader.»
008:022 Då svarade Jesus honom: »Följ du mig, och låt de döda begrava
sina döda.»

008:023 Och han steg i båten, och hans lärjungar följde honom.
008:024 Och se, då uppstod en häftig storm på sjön, så att vågorna
slogo över båten; men han låg och sov.
008:025 Då gingo de fram och väckte honom och sade: »Herre, hjälp oss;
vi förgås.»
008:026 Han sade till dem: »I klentrogne, varför rädens I?» Därefter
stod han upp och näpste vindarna och sjön, och det blev alldeles
lugnt.
008:027 Och människorna förundrade sig och sade: »Vad är denne för en,
eftersom både vindarna och sjön äro honom lydiga?»

008:028 När han så hade kommit över till gadarenernas land på andra
stranden, kommo två besatta emot honom, ut från gravarna där.
Och de voro mycket våldsamma, så att ingen kunde färdas den
vägen fram.
008:029 Dessa ropade då och sade: »Vad har du med oss att göra, du Guds
Son? Har du kommit hit för att plåga oss, förrän tid är?»
008:030 Nu gick där långt ifrån dem en stor svinhjord i bet.
008:031 Och de onda andarna bådo honom och sade: »Om du vill driva ut
oss så låt oss fara in i svinhjorden.»
008:032 Då sade han till dem: »Faren åstad.» Och de gåvo sig åstad och
foro in i svinen. Och se, då störtade sig hela hjorden utför
branten ned i sjön och omkom i vattnet.
008:033 Men herdarna flydde; och när de hade kommit in i staden,
omtalade de alltsammans, och särskilt vad som hade skett med de
besatta.
008:034 Då gick hela staden ut för att möta Jesus; och när de fingo se
honom, bådo de att han skulle begiva sig bort ifrån deras
område.

009:001 Och han steg i en båt och for över och kom till sin egen stad. 009:002 Då förde de till honom en lam man, som låg på en säng. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Var vid gott mod, min son; dina synder förlåtas dig.» 009:003 Då sade några av de skriftlärde vid sig själva: »Denne hädar.» 009:004 Men Jesus förstod deras tankar och sade: »Varför tänken I i edra hjärtan vad ont är? 009:005 Vilket är lättare, att säga: 'Dina synder förlåtas dig' eller att säga: 'Stå upp och gå'? 009:006 Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så stå upp»—sade han nu till den lame—»och tag din säng och gå hem.» 009:007 Då stod han upp och gick hem. 009:008 När folket såg detta, blevo de häpna och prisade Gud, som hade givit sådan makt åt människor.

009:009 När Jesus därifrån gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Då stod han upp och följde honom.

009:010 När han därefter låg till bords i hans hus, kommo många
publikaner och syndare dit och voro bordsgäster där, jämte Jesus
och hans lärjungar.
009:011 Men då fariséerna sågo detta, sade de till hans lärjungar: »Huru
kan eder mästare äta med publikaner och syndare?»
009:012 När han hörde detta, sade han: »Det är icke de friska som behöva
läkare, utan de sjuka.
009:013 Men gån I åstad och lären eder vad de orden betyda: 'Jag har
behag till barmhärtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke
kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»

009:014 Därefter kommo Johannes' lärjungar till honom och sade: »Varför
fasta icke dina lärjungar då vi och fariséerna ofta fasta?»
009:015 Jesus svarade dem: »Icke kunna väl bröllopsgästerna sörja, så
länge brudgummen är hos dem? Men den tid skall komma, då
brudgummen tages ifrån dem, och då skola de fasta.—
009:016 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel, ty det
isatta stycket skulle riva bort ännu mer av manteln, och hålet
skulle bliva värre.
009:017 Ej heller slår man nytt vin I gamla skinnläglar; om någon så
gjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut,
jämte det att läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin i
nya läglar, så bliva båda delarna bevarade.»