009:018 Medan han talade detta till dem, trädde en synagogföreståndare
fram och föll ned för honom och sade: »Min dotter har just nu
dött, men kom och lägg din hand på henne, så bliver hon åter
levande.»
009:019 Då stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar.

009:020 Men en kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sig
honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel.
009:021 Ty hon sade vid sig själv: »Om jag allenast får röra vid hans
mantel, så bliver jag hulpen.»
009:022 Då vände Jesus sig om, och när han fick se henne, sade han: »Var
vid gott mod, min dotter; din tro har hjälpt dig.» Och kvinnan
var hulpen från den stunden.

009:023 När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se flöjtblåsarna och folket som höjde klagolåt, 009:024 sade han: »Gån bort härifrån; ty flickan är icke död, hon sover.» Då hånlogo de åt honom. 009:025 Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. Då stod hon upp. 009:026 Och ryktet härom gick ut över hela det landet.

009:027 När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda som ropade och
sade: »Davids son, förbarma dig över oss.»
009:028 Och då han kom hem, trädde de blinda fram till honom; och Jesus
frågade dem: »Tron I att jag kan göra detta?» De svarade honom:
»Ja, Herre.»
009:029 Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ske eder efter eder tro.»
009:030 Och deras ögon öppnades. Och Jesus tillsade dem strängeligen
att se till, att ingen finge veta detta.
009:031 Men de gingo åstad och utspridde ryktet om honom över hela det
landet.

009:032 När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum som
var besatt.
009:033 Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den
dövstumme. Och folket förundrade sig och sade: »Sådant har
aldrig förut varit sett i Israel.»
009:034 Men fariséerna sade: »Det är med de onda andarnas furste som han
driver ut de onda andarna.»

009:035 Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i
deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade
alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.
009:036 Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom
de voro så illa medfarna och uppgivna, »lika får som icke hava
någon herde.»
009:037 Därför sade han till sina lärjungar: »Skörden är mycken, men
arbetarna äro få.
009:038 Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare
till sin skörd.»

010:001 Och han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt
över orena andar, till att driva ut dem, så ock makt att bota
alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.
010:002 Och dessa äro de tolv apostlarnas namn: först Simon, som kallas
Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son,
och Johannes, hans broder;
010:003 Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob,
Alfeus' son, och Lebbeus;
010:004 Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.
010:005 Dessa tolv sände Jesus ut; och han bjöd dem och sade:

»Ställen icke eder färd till hedningarna, och gån icke in i
någon samaritisk stad,
010:006 utan gån hellre till de förlorade fåren av Israels hus.
010:007 Och där I gån fram skolen I predika och säga: 'Himmelriket är
nära.'
010:008 Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut
onda andar. I haven fått för intet; så given ock för intet.
010:009 Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra bälten,
010:010 icke någon ränsel för eder färd, ej heller dubbla livklädnader,
ej heller skor eller stav; ty arbetaren är värd sin mat.
010:011 Men när I haven kommit in i någon stad eller by, så utforsken
vilken därinne som är värdig, och stannen hos honom, till dess I
lämnen den orten.
010:012 Och när I kommen in i ett hus, så hälsen det.
010:013 Om då det huset är värdigt, så må den frid I tillönsken det
komma däröver; men om det icke är värdigt, då må den frid I
tillönsken det vända tillbaka till eder.
010:014 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på
edra ord, så gån ut ur det huset eller den staden, och skudden
stoftet av edra fötter.
010:015 Sannerligen säger jag eder: För Sodoms och Gomorras land skall
det på domens dag bliva drägligare än för den staden.

010:016 Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. Varen
fördenskull kloka såsom ormar och menlösa såsom duvor.
010:017 Tagen eder till vara för människorna; ty de skola draga eder
inför domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;
010:018 och I skolen föras fram också inför landshövdingar och konungar,
för min skull, till ett vittnesbörd för dem och för hedningarna.

010:019 Men när man drager eder inför rätta, gören eder då icke bekymmer
för huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall
bliva eder givet i den stunden.
010:020 Det är icke I som skolen tala, utan det är eder Faders Ande som
skall tala i eder.