011:025 Vid den tiden talade Jesus och sade: »Jag prisar dig, Fader, du
himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för
de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga.
011:026 Ja, Fader; så har ju varit ditt behag.
011:027 Allt har av min Fader blivit förtrott åt mig. Och ingen känner
Sonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen och
den för vilken Sonen vill göra honom känd.—
011:028 Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall
jag giva eder ro.
011:029 Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och
ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar'.
011:030 Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.»

012:001 Vid den tiden tog Jesus på sabbaten vägen genom ett sädesfält;
och hans lärjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och
äta.
012:002 När fariséerna sågo detta, sade de till honom: »Se, dina
lärjungar göra vad som icke är lovligt att göra på en sabbat.»
012:003 Han svarade dem: »Haven I icke läst vad David gjorde, när han
och de som följde honom blevo hungriga:
012:004 huru han då gick in i Guds hus, och huru de åto skådebröden,
fastän det ju varken för honom eller för dem som följde honom
var lovligt att äta sådant bröd, utan allenast för prästerna?
012:005 Eller haven I icke läst i lagen att prästerna på sabbaten bryta
sabbaten i helgedomen, och likväl äro utan skuld?
012:006 Men jag säger eder: Här är vad som är förmer än helgedomen.
012:007 Och haden I förstått vad det är: 'Jag har behag till
barmhärtighet, och icke till offer', så skullen I icke hava dömt
dem skyldiga, som äro utan skuld.
012:008 Ty Människosonen är herre över sabbaten.»

012:009 Och han gick därifrån vidare och kom in i deras synagoga.
012:010 Och se, där var en man som hade en förvissnad hand. Då frågade
de honom och sade: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?»
De ville nämligen få något att anklaga honom för.
012:011 Men han sade till dem: »Om någon bland eder har ett får, och
detta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det och
drager upp det?
012:012 Huru mycket mer värd är nu icke en människa än ett får! Alltså
är det lovligt att på sabbaten göra vad gott är.»
012:013 Därefter sade han till mannen: »Räck ut din hand.» Och han
räckte ut den, och den blev frisk igen och färdig såsom den
andra.—
012:014 Då gingo fariséerna bort och fattade det beslutet om honom, att
de skulle förgöra honom.

012:015 Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många följde honom, och han botade dem alla, 012:016 men förbjöd dem strängeligen att utbreda ryktet om honom. 012:017 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:

012:018 »Se, över min tjänare, som jag har utvalt,
min älskade, i vilken min själ har funnit behag,
över honom skall jag låta min Ande komma,
och han skall förkunna rätten bland folken.
012:019 Han skall icke kiva eller skria,
och hans röst skall man icke höra på gatorna,
012:020 Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa,
och en rykande veke skall han icke utsläcka,
intill dess att han har fört rätten fram till seger.
012:021 Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.»

012:022 Då förde man till honom en besatt, som var blind och dövstum.
Och han botade honom, så att den dövstumme talade och såg.
012:023 Och allt folket uppfylldes av häpnad och sade: »Månne icke
denne är Davids son?»
012:024 Men när fariséerna hörde detta, sade de: »Det är allenast med
Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda
andarna.»
012:025 Men han förstod deras tankar och sade till dem:

»Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött,
och intet samhälle eller hus som har kommit i strid med sig
självt kan hava bestånd.
012:026 Om nu Satan driver ut Satan, så har han kommit i strid med
sig själv. Huru kan då hans rike hava bestånd?
012:027 Och om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna,
med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså
vara edra domare.
012:028 Om det åter är med Guds Ande som jag driver ut de onda
andarna, så har ju Guds rike kommit till eder.—
012:029 Eller huru kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honom
hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke? Först
därefter kan han plundra hans hus.
012:030 Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke
församlar med mig, han förskingrar.

012:031 Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva
människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva
förlåten.
012:032 Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva
honom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, så
skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern
eller i den tillkommande.
012:033 I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess
frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt
vara dålig. Ty av frukten känner man trädet.
012:034 I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I
själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.
012:035 En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en
ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är.
012:036 Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna
tala skola de göra räkenskap på domens dag.
012:037 Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord
skall du dömas skyldig.»

012:038 Då togo några av de skriftlärde och fariséerna till orda och
sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja se något tecken av
dig.»
012:039 Men han svarade och sade till dem:

»Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken,
men intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas'
tecken.
012:040 Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora
fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter
vara i jordens sköte.
012:041 Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta
släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas'
predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.
012:042 Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram
tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom
från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är
vad som är mer än Salomo.