012:043 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han
omkring i ökentrakter och söker efter ro, men finner ingen.
012:044 Då säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag
gick ut ifrån.' Och när han kommer dit och finner det stå
ledigt och vara fejat och prytt,
012:045 då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro
värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver
för den människan det sista värre än det första. Så skall det
ock gå med detta onda släkte.»

012:046 Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hans
bröder och stannade därutanför och ville tala med honom.
012:047 Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder stå
härutanför och vilja tala med dig.»
012:048 Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom:
»Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»
012:049 Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här är
min moder, och här äro mina bröder!
012:050 Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min
broder och min syster och min moder.»

013:001 Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön. 013:002 Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden. 013:003 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade:

»En såningsman gick ut för att så.
013:004 Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och
åto upp det.
013:005 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och
det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
013:006 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det
icke hade någon rot, torkade det bort.
013:007 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde
det.
013:008 Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt,
dels sextiofalt, dels trettiofalt.
013:009 Den som har öron, han höre.»

013:010 Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?» 013:011 Han svarade och sade:

»Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem
är det icke givet.
013:012 Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över
nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han
har.
013:013 Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende
ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller
förstå.
013:014 Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger:

'Med hörande öron skolen I höra,
och dock alls intet förstå,
och med seende ögon skolen I se,
och dock alls intet förnimma.
013:015 Ty detta folks hjärta har blivit förstockat,
och med öronen höra de illa,
och sina ögon hava de tillslutit,
så att de icke se med sina ögon,
eller höra med sina öron,
eller förstå med sina hjärtan,
och omvända sig och bliva helade av mig.

013:016 Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra.
013:017 Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga
män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det,
och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.

013:018 Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.
013:019 När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer
den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en
sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.
013:020 Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl
hör ordet och strax tager emot det med glädje,
013:021 men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande
allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse
påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.
013:022 Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör
ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga
lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt.
013:023 Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som
både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och
giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»

013:024 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med
himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;
013:025 men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland
vetet och gick sedan sin väg.
013:026 När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock
ogräset.