013:027 Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre,
du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?
013:028 Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till
honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det
tillhopa?'
013:029 Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte
ogräset, när I samlen detta tillhopa.
013:030 Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när
skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen
först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att
brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'»
013:031 En annan liknelse framställde han för dem; han sade:
»Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger
ned i sin åker.
013:032 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det
störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att
himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.»
013:033 En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt
en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor
mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»
013:034 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan
liknelser talade han intet till dem.
013:035 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:
»Jag vill öppna min mun till liknelser,
uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»
013:036 Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans
lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss
liknelsen om ogräset i åkern.»
013:037 Han svarade och sade:
»Den som sår den goda säden är Människosonen.
013:038 Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men
ogräset är ondskans barn.
013:039 Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens
ände. Skördemännen är änglar.
013:040 Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall
det ock ske vid tidens ände.
013:041 Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla
tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till
fall, och dem som göra vad orätt är,
013:042 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt
och tandagnisslan.
013:043 Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike.
Den som har öron, han höre.
013:044 Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och
en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går
han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.
013:045 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker
efter goda pärlor;
013:046 och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer
vad han äger och köper den.
013:047 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i
havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
013:048 När den så bliver full, drager man upp den på stranden och
sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar
man bort.—
013:049 Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och
skilja de onda från de rättfärdiga
013:050 och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och
tandagnisslan.
013:051 Haven I förstått allt detta?»
De svarade honom: »Ja.»
013:052 Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit
en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd
bär fram nytt och gammalt.»