013:053 När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort
därifrån.
013:054 Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket
i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han
fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de?
013:055 Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder
Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och
Judas?
013:056 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då
fått allt detta?»
013:057 Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En
profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget
hus.»
013:058 Och för deras otros skull gjorde han där icke många
kraftgärningar.

014:001 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
014:002 Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han
har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i
honom.»

014:003 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. 014:004 Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.» 014:005 Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet. 014:006 Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket, 014:007 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde. 014:008 Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.» 014:009 Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det, 014:010 och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset. 014:011 Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder. 014:012 Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.

014:013 Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde
trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra
härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.
014:014 Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och
han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.

014:015 Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till
honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden.
Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa
sig mat.»
014:016 Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem
att äta.»
014:017 De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två
fiskar.»
014:018 Då sade han: »Bären dem hit till mig.»
014:019 Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och
han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till
himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt
lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.

014:020 Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de
överblivna styckena, tolv korgar fulla.
014:021 Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom
kvinnor och barn.

014:022 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och
före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att
folket skildes åt.
014:023 Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara
allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där
ensam.
014:024 Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt
av vågorna, ty vinden låg emot.
014:025 Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över
sjön.
014:026 När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade
och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.
014:027 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott
mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
014:028 Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig
att komma till dig på vattnet.»
014:029 Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på
vattnet och kom till Jesus.
014:030 Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och
då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp
mig.»
014:031 Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade
till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»
014:032 När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.
014:033 Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso
är du Guds Son.»

014:034 När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
014:035 Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i
hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro
sjuka.
014:036 Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans
mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.

015:001 Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till
Jesus och sade:
015:002 »Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju
icke sina händer, när de skola äta.»
015:003 Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva
Guds bud, för edra stadgars skull?
015:004 Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som
smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'
015:005 Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder:
'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i
stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin
fader eller sin moder.
015:006 I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.
015:007 I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:

015:008 'Detta folk ärar mig med sina läppar,
men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
015:009 och fåfängt dyrka de mig,
eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»