015:010 Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och
förstån.
015:011 Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går
ut ifrån munnen, det orenar människan.»
015:012 Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att
när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en
stötesten?»
015:013 Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader
icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.
015:014 Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind
leder en blind, så falla de båda i gropen.»

015:015 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.» 015:016 Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd? 015:017 Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång? 015:018 Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan. 015:019 Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse. 015:020 Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»

015:021 Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till
trakten av Tyrus och Sidon.
015:022 Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade:
»Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas
svårt av en ond ande.»
015:023 Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar
fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer
oss ju med sitt ropande.»
015:024 Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de
förlorade fåren av Israels hus.»
015:025 Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp
mig.»
015:026 Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet
från barnen och kasta det åt hundarna.»
015:027 Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de
smulor som falla ifrån deras herrars bord.»
015:028 Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är
stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån
den stunden.

015:029 Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön.
Och han gick upp på berget och satte sig där.
015:030 Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta,
blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för
hans fötter, och han botade dem,
015:031 så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta
vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man
prisade Israels Gud.

015:032 Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar
mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt
kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta
dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på
vägen.»
015:033 Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en
öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»
015:034 Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju,
och därtill några få småfiskar.»
015:035 Då tillsade han folket att lägra sig på marken.
015:036 Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och
bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt
folket.
015:037 Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena
samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
015:038 Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och
barn.
015:039 Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till
Magadans område.

016:001 Och fariséerna och sadducéerna kommo dit och ville sätta honom
på prov; de begärde att han skulle låta dem se något tecken från
himmelen.
016:002 Men han svarade och sade till dem: »Om aftonen sägen I: 'Det
bliver klart väder, ty himmelen är röd',
016:003 och om morgonen: 'Det bliver oväder i dag, ty himmelen är mulen
och röd.' Ja, om himmelens utseende förstån I att döma, men om
tidernas tecken kunnen I icke döma.
016:004 Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken,
men intet annat tecken skall givas det än Jonas' tecken.» Och så
lämnade han dem och gick sin väg.

016:005 När sedan lärjungarna foro åstad, över till andra stranden, hade
de förgätit att taga med sig bröd.
016:006 Och Jesus sade till dem: »Sen till, att I tagen eder till vara
för fariséernas och sadducéernas surdeg.»
016:007 Då talade de med varandra och sade: »Det är därför att vi icke
hava tagit med oss bröd.»
016:008 Men när Jesus märkte detta, sade han: »I klentrogne, varför
talen I eder emellan om att I icke haven bröd med eder?
016:009 Förstån I ännu ingenting? Och kommen I icke ihåg de fem bröden
åt de fem tusen, och huru många korgar I då togen upp?
016:010 Ej heller de sju bröden åt de fyra tusen, och huru många korgar
I då togen upp?
016:011 Huru kommer det då till, att I icke förstån att det ej var om
bröd som jag talade till eder? Tagen eder till vara för
fariséernas och sadducéernas surdeg.»
016:012 Då förstodo de att det icke var för surdeg i bröd som han hade
bjudit dem att taga sig till vara, utan för fariséernas och
sadducéernas lära.

016:013 Men när Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frågade han
sina lärjungar och sade: »Vem säger folket Människosonen vara?»
016:014 De svarade: »Somliga säga Johannes döparen, andra Elias, andra
åter Jeremias eller en annan av profeterna.»
016:015 Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?»
016:016 Simon Petrus svarade och sade: »Du är Messias, den levande
Gudens Son.»
016:017 Då svarade Jesus och sade till honom: »Salig är du, Simon,
Jonas' son; ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig,
utan min Fader, som är i himmelen.
016:018 Så säger ock jag dig att du är Petrus; och på denna klippa
skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke
bliva henne övermäktiga.
016:019 Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder på
jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du löser
på jorden, det skall vara löst i himmelen.»
016:020 Därefter förbjöd han lärjungarna att för någon säga att han var
Messias.

016:021 Från den tiden begynte Jesus förklara för sina lärjungar, att
han måste gå till Jerusalem och lida mycket av de äldste och
översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva
dödad, men att han på tredje dagen skulle uppstå igen.
016:022 Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom och
sade: »Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfaras
dig.»
016:023 Men han vände sig om och sade till Petrus: »Gå bort, Satan, och
stå mig icke i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina tankar
äro icke Guds tankar, utan människotankar.»

016:024 Därefter sade Jesus till sina lärjungar: »Om någon vill
efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på
sig: så följe han mig.
016:025 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den
som mister sitt liv, för min skull, han skall finna det.
016:026 Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men
förlorar sin själ? Eller vad kan en människa giva till lösen
för sin själ?
016:027 Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina
änglar, och då skall han vedergälla var och en efter hans
gärningar.
016:028 Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några
som icke skola smaka döden, förrän de få se Människosonen komma
i sitt rike.»