017:001 Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och
Johannes, Jakobs broder, och förde dem upp på ett högt berg, där
de voro allena.
017:002 Och hans utseende förvandlades inför dem: hans ansikte sken
såsom solen, och hans kläder blevo vita såsom ljuset.
017:003 Och se, för dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.
017:004 Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Herre, här är oss
gott att vara; vill du, så skall jag här göra tre hyddor, åt
dig en och åt Moses en och åt Elias en.»
017:005 Och se, medan han ännu talade, överskyggade dem en ljus sky, och
ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min älskade Son, i
vilken jag har funnit behag; hören honom.»
017:006 När lärjungarna hörde detta, föllo de ned på sina ansikten i
stor förskräckelse.
017:007 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stån upp, och
varen icke förskräckta.»
017:008 När de då lyfte upp sina ögon, sågo de ingen utom Jesus allena.
017:009 Då de sedan gingo ned från berget, bjöd Jesus dem och sade:
»Omtalen icke för någon denna syn, förrän Människosonen har
uppstått från de döda.»
017:010 Men lärjungarna frågade honom och sade: »Huru kunna då de
skriftlärde säga att Elias först måste komma?»
017:011 Han svarade och sade: »Elias måste visserligen komma och
upprätta allt igen;
017:012 men jag säger eder att Elias redan har kommit. Men de ville
icke veta av honom, utan förforo mot honom alldeles såsom de
ville. Sammalunda skall ock Människosonen få lida genom dem.»
017:013 Då förstodo lärjungarna att det var om Johannes döparen som han
talade till dem.
017:014 När de därefter kommo till folket, trädde en man fram till honom
och föll på knä för honom
017:015 och sade: »Herre, förbarma dig över min son ty han är
månadsrasande och plågas svårt; ofta faller han i elden och ofta
i vattnet.
017:016 Och jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde icke bota
honom.»
017:017 Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, huru
länge måste jag vara bland eder? Huru länge måste jag härda ut
med eder? Fören honom hit till mig.»
017:018 Och Jesus tilltalade honom strängt, och den onde anden for ut ur
honom; och gossen var botad från den stunden.
017:019 Sedan, när de voro allena, trädde lärjungarna fram till Jesus
och frågade: »Varför kunde icke vi driva ut honom?»
017:020 Han svarade dem: »För eder otros skull. Ty sannerligen säger
jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott såsom ett
senapskorn, så skolen I kunna säga till detta berg: 'Flytta dig
härifrån dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall då
vara omöjligt för eder.»
017:021
017:022 Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus
till dem: »Människosonen skall bliva överlämnad i människors
händer,
017:023 och man skall döda honom, men på tredje dagen skall han uppstå
igen.» Då blevo de mycket bedrövade.
017:024 Och när de hade kommit till Kapernaum, trädde de som uppburo
tempelskatten fram till Petrus och sade: »Plägar icke eder
mästare betala tempelskatt?»
017:025 Han svarade: »Jo.» När han sedan hade kommit hem, förekom honom
Jesus med frågan: »Vad synes dig, Simon? Av vilka taga jordens
konungar tull eller skatt, av sina söner eller av andra
människor?»
017:026 Han svarade: »Av andra människor.» Då sade Jesus till honom:
»Alltså äro då sönerna fria.
017:027 Men för att vi icke skola bliva dem till en stötesten, så gå ned
till sjön och kasta ut en krok. Tag så den första fisk som du
drager upp, och när du öppnar munnen på den skall du där finna
en silverpenning. Tag den, och giv den åt dem for mig och
dig.»
018:001 I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade:
»Vilken är den störste i himmelriket?»
018:002 Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem
018:003 och sade: »Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder
och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.
018:004 Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han
är den störste i himmelriket.
018:005 Och den som tager emot ett sådant barn I mitt namn, han tager
emot mig.
018:006 Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom
vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han
sänktes ned i havets djup.
018:007 Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma;
men ve den människa genom vilken förförelsen kommer!
018:008 Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av
den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i
livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda
fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.
018:009 Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta
det ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet enögd, än
att hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande
Gehenna.
018:010 Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger
eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders
ansikte.
018:011
018:012 Vad synes eder? Om en man har hundra får, och ett av dem har
kommit vilse, lämnar han icke då de nittionio på bergen och går
åstad och söker efter det som har kommit vilse?
018:013 Och händer det då att han finner det—sannerligen säger jag
eder: då gläder han sig mer över det fåret än över de nittionio
som icke hade kommit vilse.
018:014 Så är det ej heller eder himmelske Faders vilja att någon av
dessa små skall gå förlorad.
018:015 Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom
det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din
broder.
018:016 Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller
två, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnens
utsago'.
018:017 Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen.
Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig
såsom en hedning och en publikan.
018:018 Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det
skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lösen på jorden,
det skall vara löst i himmelen.
018:019 Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden
komma överens att bedja om något, vad det vara må, så skall det
beskäras dem av min Fader, som är i himmelen.
018:020 Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt
ibland dem.»
018:021 Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många
gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot
mig? Är sju gånger nog?»
018:022 Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan
sjuttio gånger sju gånger.