018:023 Alltså är det med himmelriket, såsom när en konung ville hålla
räkenskap med sina tjänare.
018:024 Och när han begynte hålla räkenskap, förde man fram till honom
en som var skyldig honom tio tusen pund.
018:025 Men då denna icke kunde betala, bjöd hans herre att han skulle
säljas, så ock hans hustru och barn och allt vad han ägde, för
att skulden måtte bliva betald.
018:026 Då föll tjänaren ned för hans fötter och sade: 'Hav tålamod med
mig, så skall jag betala dig alltsammans.'
018:027 Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och
efterskänkte honom hans skuld.
018:028 Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina
medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpenningar;
och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade:
'Betala vad du är skyldig.'
018:029 Då föll hans medtjänare ned och bad honom och sade: 'Hav tålamod
med mig, så skall jag betala dig.'
018:030 Men han ville icke, utan gick åstad och lät sätta honom i
fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.
018:031 Då nu hans medtjänare sågo det som skedde, togo de mycket illa
vid sig och gingo och berättade för sin herre allt som hade
skett.
018:032 Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du
onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig,
eftersom du bad mig därom.
018:033 Borde då icke också du hava förbarmat dig över din medtjänare,
såsom jag förbarmade mig över dig?'
018:034 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas
våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.
018:035 Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av
hjärtat förlåten var och en sin broder.»
019:001 När Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifrån Galileen
och begav sig, genom landet på andra sidan Jordan, till Judeens
område.
019:002 Och mycket folk följde honom, och han botade där de sjuka.
019:003 Då ville några fariséer snärja honom och trädde fram till honom
och sade: »Är det lovligt att skilja sig från sin hustru av
vilken orsak som helst?»
019:004 Men han svarade och sade: »Haven I icke läst att Skaparen redan
i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna'
019:005 och sade: 'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin
moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett
kött'?
019:006 Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har
sammanfogat, det må människan icke åtskilja.»
019:007 Då sade de till honom: »Huru kunde då Moses bjuda att man skulle
giva hustrun skiljebrev och så skilja sig från henne?»
019:008 Han svarade dem: »För edra hjärtans hårdhets skull tillstadde
Moses eder att skiljas från edra hustrur, men från begynnelsen
har det icke varit så.
019:009 Och jag säger eder: Den som för någon annan orsaks skull än för
otukt skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru,
han begår äktenskapsbrott.»
019:010 Då sade lärjungarna till honom: »Är det så med mannens ställning
till hustrun, då är det icke rådligt att gifta sig.»
019:011 Men han svarade dem: »Icke alla kunna taga emot det ordet, utan
allenast de åt vilka sådant är givet.
019:012 Ty visserligen finnas somliga som genom födelsen, allt ifrån
moderlivet, äro oskickliga till äktenskap, andra åter som av
människor hava gjorts oskickliga därtill, men somliga finnas
ock, som för himmelrikets skull självmant hava gjort sig
oskickliga därtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot
det.»
019:013 Därefter buros barn fram till honom, för att han skulle lägga händerna på dem och bedja; men lärjungarna visade bort dem. 019:014 Då sade Jesus: »Låten barnen vara, och förmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket hör sådana till.» 019:015 Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.
019:016 Då trädde en man fram till honom och sade: »Mästare, vad gott
skall jag göra för att få evigt liv?»
019:017 Han sade till honom: »Varför frågar du mig om vad som är gott?
En finnes som är god. Men vill du ingå i livet, så håll buden.»
019:018 Han frågade: »Vilka?» Jesus svarade: »'Du skall icke dräpa', 'Du
skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du
skall icke bära falskt vittnesbörd',
019:019 'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall älska din nästa
såsom dig själv.'»
019:020 Då sade den unge mannen till honom: »Allt detta har jag hållit.
Vad fattas mig ännu?»
019:021 Jesus svarade honom: »Vill du vara fullkomlig, så gå bort och
sälj vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt
i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
019:022 Men när den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad bort, ty
han hade många ägodelar.
019:023 Då sade Jesus till sina lärjungar: »Sannerligen säger jag eder:
För den som är rik är det svårt att komma in i himmelriket.
019:024 Ja, jag säger eder: Det är lättare för en kamel att komma in
genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds
rike.»
019:025 När lärjungarna hörde detta, blevo de mycket häpna och sade:
»Vem kan då bliva frälst?»
019:026 Men Jesus såg på dem och sade till dem: »För människor är detta
omöjligt, men för Gud är allting möjligt.»
019:027 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Se, vi hava
övergivit allt och följt dig; vad skola vi få därför?»
019:028 Jesus svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: När världen
födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets
tron, då skolen också I, som haven efterföljt mig, få sitta på
tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar.
019:029 Och var och en som har övergivit hus, eller bröder eller
systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods,
för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen, och skall
få evigt liv till arvedel.
019:030 Men många som äro de första skola bliva de sista, och många som
äro de sista skola bliva de första.»
020:001 »Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om
morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård.
020:002 Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss
dagspenning, sände han dem till sin vingård.
020:003 När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra
stå sysslolösa på torget;
020:004 och han sade till dem: 'Gån ock I till min vingård, så skall jag
giva eder vad skäligt är.'
020:005 Och de gingo. Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde
och gjorde sammalunda.
020:006 Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå
där; och han sade till dem: 'Varför stån I här hela dagen
sysslolösa?'
020:007 De svarade honom: 'Därför att ingen har lejt oss.' Då sade han
till dem: 'Gån ock I till min vingård.'
020:008 När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin
förvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men
begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.'
020:009 Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var
och en av dem full dagspenning.
020:010 När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, men
också var och en av dem fick samma dagspenning.
020:011 När de så fingo, knorrade de mot husbonden.
020:012 och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du
har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga
och solens hetta?'
020:013 Då svarade han en av dem och sade: 'Min vän, jag gör dig ingen
orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?
020:014 Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva
lika mycket som åt dig.
020:015 Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt?
Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?'—
020:016 Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de
sista.»
020:017 Då nu Jesus ville gå upp till Jerusalem, tog han till sig de
tolv, så att de voro allena; och under vägen sade han till dem:
020:018 »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva
överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola
döma honom till döden
020:019 och överlämna honom åt hedningarna till att begabbas och gisslas
och korsfästas; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»
020:020 Då trädde Sebedeus' söners moder fram till honom med sina söner
och föll ned för honom och ville begära något av honom.
020:021 Han frågade henne: »Vad vill du?» Hon svarade honom: »Säg att i
ditt rike den ene av dessa mina två söner skall få sitta på din
högra sida, och den andre på din vänstra.»
020:022 Men Jesus svarade och sade: »I veten icke vad I begären. Kunnen
I dricka den kalk som jag skall dricka?» De svarade honom: »Det
kunna vi.»
020:023 Då sade han till dem: »Ja, väl skolen I få dricka min kalk, men
platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer
det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka
så är bestämt av min Fader.»
020:024 När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på de två
bröderna.
020:025 Då kallade Jesus dem till sig och sade: »I veten att furstarna
uppträda mot sina folk såsom herrar, och att de mäktige låta
folken känna sin myndighet.
020:026 Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland
eder, han vare de andras tjänare,
020:027 och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras
dräng,
020:028 likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig,
utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»
020:029 När de sedan gingo ut ifrån Jeriko, följde honom mycket folk.
020:030 Och se, två blinda sutto där vid vägen. När dessa hörde att det
var Jesus som gick där fram, ropade de och sade: »Herre,
förbarma dig över oss, du Davids son.»
020:031 Och folket tillsade dem strängeligen att de skulle tiga; men de
ropade dess mer och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du
Davids son.»
020:032 Då stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: »Vad viljen
I att jag skall göra eder?»
020:033 De svarade honom: »Herre, låt våra ögon bliva öppnade.»
020:034 Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, och
strax fingo de sin syn och följde honom.