021:001 När de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid
Oljeberget, då sände Jesus åstad två lärjungar
021:002 och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder,
så skolen I strax finna en åsninna stå där bunden och en fåle
bredvid henne; lösen dem och fören dem till mig.
021:003 Och om någon säger något till eder, så skolen I svara: 'Herren
behöver dem'; då skall han strax släppa dem.»
021:004 Detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt
genom profeten som sade:
021:005 »Sägen till dottern Sion:
'Se, din konung kommer till dig,
saktmodig, ridande på en åsna,
på en arbetsåsninnas fåle.'»
021:006 Och lärjungarna gingo åstad och gjorde såsom Jesus hade befallt
dem
021:007 och ledde till honom åsninnan och fålen; och de lade sina
mantlar på denne, och han satte sig därovanpå.
021:008 Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar på
vägen; men somliga skuro kvistar av träden och strödde på vägen.
021:009 Och folket, både de som gingo före honom och de som följde
efter, ropade och sade:
»Hosianna Davids son!
Välsignad vare han som kommer,
i Herrens namn.
Hosianna i höjden!»
021:010 När han så drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och
man frågade: »Vem är denne?»
021:011 Och folket sade: »Det är Jesus, profeten, från Nasaret i
Galileen.»
021:012 Och Jesus gick in i helgedomen. Och han drev ut alla dem som
sålde och köpte i helgedomen, och han stötte omkull växlarnas
bord och duvomånglarnas säten.
021:013 Och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Mitt hus skall kallas
ett bönehus.' Men I gören det till en rövarkula.»
021:014 Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han
botade dem.
021:015 Men när översteprästerna och de skriftlärde sågo de under som
han gjorde, och sågo barnen som ropade i helgedomen och sade:
»Hosianna Davids son!», då förtröt detta dem;
021:016 och de sade till honom: »Hör du vad dessa säga?» Då svarade
Jesus dem: »Ja; haven I aldrig läst:
'Av barns och spenabarns mun
har du berett dig lov'?»
021:017 Därefter lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania och
stannade där över natten.
021:018 När han sedan på morgonen gick in till staden igen, blev han
hungrig.
021:019 Och då han fick se ett fikonträd vid vägen, gick han fram till
det, men fann intet därpå, utom allenast löv. Då sade han till
det: »Aldrig någonsin mer skall frukt växa på dig.» Och strax
förtorkades fikonträdet.
021:020 När lärjungarna sågo detta, förundrade de sig och sade: »Huru
kunde fikonträdet så i hast förtorkas?»
021:021 Då svarade Jesus och sade till dem: »Sannerligen säger jag eder:
Om I haven tro och icke tvivlen, så skolen I icke allenast kunna
göra sådant som skedde med fikonträdet, utan I skolen till och
med kunna säga till detta berg: 'Häv dig upp och kasta dig i
havet', och det skall ske.
021:022 Och allt vad I med tro bedjen om i eder bön, det skolen I få.»
021:023 När han därefter hade kommit in i helgedomen, trädde
översteprästerna och folkets äldste fram till honom, där han
undervisade; och de sade: »Med vad myndighet gör du detta? Och
vem har givit dig sådan myndighet?»
021:024 Jesus svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga
till eder; om I svaren mig på den, så skall ock jag säga eder
med vad myndighet jag gör detta».
021:025 Johannes' döpelse, varifrån var den: från himmelen eller från
människor?» Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara:
'Från himmelen', så frågar han oss: 'Varför trodden I honom då
icke?'
021:026 Men om vi svara: 'Från människor', då måste vi frukta för
folket, ty alla hålla de Johannes för en profet.»
021:027 De svarade alltså Jesus och sade: »Vi veta det icke.» Då sade
ock han till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad
myndighet jag gör detta.
021:028 Men vad synes eder? En man hade två söner. Och han kom till
den förste och sade: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.'
021:029 Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men efteråt ångrade han
sig och gick.
021:030 Och han kom till den andre och sade sammalunda. Då svarade
denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke,
021:031 Vilken av de två gjorde vad fadern ville?» De svarade: »Den
förste.» Jesus sade till dem: »Ja, sannerligen säger jag eder:
Publikaner och skökor skola förr gå in i Guds rike än I.
021:032 Ty Johannes kom och lärde eder rättfärdighetens väg, och I
trodden honom icke, men publikaner och skökor trodde honom. Och
fastän I sågen detta, ångraden I eder icke heller efteråt, så
att I trodden honom.
021:033 Hören nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård,
och han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar
därinne och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt
vingårdsmän och for utrikes.
021:034 När sedan frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till
vingårdsmännen för att uppbära frukten åt honom.
021:035 Men vingårdsmännen togo fatt på hans tjänare, och en
misshandlade de, en annan dräpte de, en tredje stenade de.
021:036 Åter sände han åstad andra tjänare, flera än de förra, men de
gjorde med dem sammalunda.
021:037 Slutligen sände han till dem sin son, ty han tänkte: 'De skola
väl hava försyn för min son.'
021:038 Men när vingårdsmännen fingo se hans son, sade de till varandra:
'Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så få vi hans
arv.'
021:039 Och de togo fatt på honom och förde honom ut ur vingården och
dräpte honom.
021:040 När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med de
vingårdsmännen?»
021:041 De svarade honom: »Eftersom de hava illa gjort, skall han illa
förgöra dem, och vingården skall han lämna åt andra vingårdsmän,
som giva honom frukten, när tiden därtill är inne.»
021:042 Jesus sade till dem: »Ja, haven I aldrig läst i skrifterna:
'Den sten som byggningsmännen förkastade.
den har blivit en hörnsten;
av Herren har den blivit detta,
och underbar är den i våra ögon'?
021:043 Därför säger jag eder att Guds rike skall tagas ifrån eder, och
givas åt ett folk som bär dess frukt.»
021:044