027:032 Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene,
som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans
kors.

027:033 Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det
betyder huvudskalleplats),
027:034 räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han
hade smakat därpå, ville han icke dricka det.
027:035 Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig
genom att kasta lott om dem.
027:036 Sedan sutto de där och höllo vakt om honom.
027:037 Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav
vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus,
judarnas konung.»

027:038 Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan
och den andre på vänstra.
027:039 Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet
027:040 och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger
upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig
ned från korset.»
027:041 Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och
de äldste, begabbande ord och sade:
027:042 »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju
Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på
honom.
027:043 Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om
han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'»
027:044 På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med
honom.

027:045 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som
varade ända till nionde timmen.
027:046 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli,
Eli, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför
har du övergivit mig?»
027:047 Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Han
kallar på Elias.»
027:048 Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde
den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att
dricka.
027:049 Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper
honom.»
027:050 Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.

027:051 Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån
och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade,
027:052 och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo
upp.
027:053 De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in
i den heliga staden och uppenbarade sig för många.
027:054 Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus
sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket
förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.»

027:055 Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat
honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde.
027:056 Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs
och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.

027:057 Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid
namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge;
027:058 denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då
bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom.
027:059 Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk
027:060 och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i
klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången
till graven, gick han därifrån.
027:061 Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de
sutto gent emot graven.

027:062 Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade
sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus
027:063 och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att den
villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall
jag uppstå.'
027:064 Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så
att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan
säga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliver
den sista villan värre än den första.»
027:065 Pilatus svarade dem: »Där haven I vakt; gån åstad och skydden
graven så gott I kunnen.»
027:066 Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke
allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen.

028:001 När sabbaten hade gått till ända, i gryningen till första
veckodagen, kommo Maria från Magdala och den andra Maria för att
se graven.
028:002 Då blev det en stor jordbävning; ty en Herrens ängel steg ned
från himmelen och gick fram och vältrade bort stenen och satte
sig på den.
028:003 Och han var att skåda såsom en ljungeld, och hans kläder voro
vita såsom snö.
028:004 Och väktarna skälvde av förskräckelse för honom och blevo såsom
döda.

028:005 Men ängeln talade och sade till kvinnorna: »Varen I icke
förskräckta; jag vet att I söken Jesus, den korsfäste.
028:006 Han är icke här, ty han är uppstånden, såsom han hade förutsagt.
Kommen hit, och sen platsen där han har legat.
028:007 Och gån så åstad med hast, och sägen till hans lärjungar att han
är uppstånden från de döda. Och han skall före eder gå till
Galileen; där skolen I få se honom. Jag har nu sagt eder det.»
028:008 Och de gingo med hast bort ifrån graven, under fruktan och med
stor glädje, och skyndade åstad för att omtala det för hans
lärjungar.
028:009 Men se, då kom Jesus emot dem och sade: »Hell eder!» Och de
gingo fram och fattade om hans fötter och tillbådo honom.
028:010 Då sade Jesus till dem: »Frukten icke; gån åstad och omtalen
detta för mina bröder, på det att de må gå till Galileen; där
skola de få se mig.»