Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.

026:057 Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till
översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste
hade församlat sig.
026:058 Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens
gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att
se vad slutet skulle bliva.

026:059 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något
falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;
026:060 men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl
intet. Slutligen trädde dock två män fram
026:061 och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på
tre dagar bygga upp det igen.'»
026:062 Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du
intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»
026:063 Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär
dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias,
Guds Son.»
026:064 Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger
eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens
högra sida och komma på himmelens skyar.»
026:065 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har
hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört
hädelsen.
026:066 Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till
döden.»
026:067 Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på
kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,
026:068 och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog
dig?»

026:069 Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram
till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.»
026:070 Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du
menar.»
026:071 När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se
honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från
Nasaret.»
026:072 Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den
mannen.»
026:073 Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus:
»Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.»
026:074 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den
mannen.» Och i detsamma gol hanen.
026:075 Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen
gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät
bitterligen.

027:001 Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna
och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle
döda honom.
027:002 Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade
honom åt Pilatus, landshövdingen.

027:003 När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd,
ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna
tillbaka till översteprästerna och de äldste
027:004 och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått
oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du
får själv svara därför.»
027:005 Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg.
Sedan gick han bort och hängde sig.

027:006 Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är
icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är
blodspenningar.»
027:007 Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem
Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.
027:008 Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern.
027:009 Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när
han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna—priset
för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som
israelitiska män hade värderat—
027:010 och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet
med Herrens befallning till mig.»

027:011 Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och
landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?»
Jesus svarade honom: »Du säger det själv.»
027:012 Men när översteprästerna och de äldste framställde sina
anklagelser mot honom, svarade han intet.
027:013 Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att
vittna mot dig?»
027:014 Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att
landshövdingen mycket förundrade sig.

027:015 Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en
fånge lös, vilken de ville.
027:016 Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas.
027:017 När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I
att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas
Messias?»
027:018 Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit
Jesus inför rätta.
027:019 Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till
honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige
man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.»
027:020 Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att
begära Barabbas och låta förgöra Jesus.
027:021 När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de
två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de:
»Barabbas.»
027:022 Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som
kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.»
027:023 Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu
ivrigare: »Låt korsfästa honom.»
027:024 När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet
blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer
i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod.
I fån själva svara därför.»
027:025 Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och
över våra barn.»
027:026 Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och
utlämnade honom sedan till att korsfästas.

027:027 Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet
och församlade hela den romerska vakten omkring honom.
027:028 Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd
mantel
027:029 och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud,
och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä
inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas
konung!»
027:030 Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i
huvudet.
027:031 Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln
och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till
att korsfästas.