026:006 Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,
026:007 framträdde till honom en kvinna som hade med sig en
alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans
huvud, där han låg till bords.
026:008 Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför
skulle detta förspillas?
026:009 Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa
åt de fattiga.»
026:010 När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I
kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.
026:011 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke
alltid.
026:012 När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det
såsom en tillredelse till min begravning.
026:013 Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta
evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har
gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

026:014 Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort
till översteprästerna
026:015 och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna
honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio
silverpenningar.
026:016 Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att
förråda honom.

026:017 Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde
lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi
skola reda till åt dig att äta påskalammet?»
026:018 Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till
honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag
hålla påskhögtid med mina lärjungar.'»
026:019 Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde
till påskalammet.

026:020 När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de
tolv.
026:021 Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av
eder skall förråda mig.»
026:022 Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter
annan: »Icke är det väl jag, Herre?»
026:023 Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i
fatet, han skall förråda mig.
026:024 Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men
ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det
hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit
född.»
026:025 Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade:
»Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv
sagt det.»

026:026 Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt
det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är
min lekamen.»
026:027 Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade:
»Dricken härav alla;
026:028 ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för
många till syndernas förlåtelse.
026:029 Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det
som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det
nytt med eder i min Faders rike.»

026:030 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till
Oljeberget.
026:031 Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på
fall för min skull, ty det är skrivet:
'Jag skall slå herden,
och fåren i hjorden skola förskingras.'
026:032 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till
Galileen.»
026:033 Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma
på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.»
026:034 Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt,
förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.»
026:035 Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag
dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de
andra lärjungarna.

026:036 Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane.
Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går
dit bort och beder.»
026:037 Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han
begynte bedrövas och ängslas.
026:038 Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till
döds; stannen kvar här och vaken med mig.»
026:039 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte
och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna
kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»
026:040 Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande.
Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort
stund med mig!
026:041 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är
villig, men köttet är svagt.»
026:042 Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min
Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka
denna kalk, så ske din vilja.»
026:043 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras
ögon voro förtyngda.
026:044 Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje
gången, och sade återigen samma ord.
026:045 Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem:
»Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära
då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.
026:046 Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»

026:047 Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och
jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från
översteprästerna och folkets äldste.
026:048 Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den
som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.»
026:049 Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig,
rabbi!» och kysste honom häftigt.
026:050 Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att
göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.

026:051 Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd
och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg
så av honom örat.
026:052 Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan:
ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.
026:053 Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att
han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?
026:054 Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste
ske?»

026:055 I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare
haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var
dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven
gripit mig.
026:056 Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola
fullbordas.»