Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

024:023 Om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Där är han', så tron det icke. 024:024 Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda. 024:025 Jag har nu sagt eder det förut. 024:026 Därför, om man säger till eder: 'Se, han är i öknen', så gån icke ditut, eller: 'Se, han är inne i huset', så tron det icke. 024:027 Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara.— 024:028 Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig.

024:029 Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och
månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla
ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.
024:030 Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och
alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se
'Människosonen komma på himmelens skyar' med stor makt och
härlighet.
024:031 Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de
skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från
himmelens ena ända till den andra.
024:032 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar
begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att
sommaren är nära.
024:033 Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är
nära och står för dörren.
024:034 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås,
förrän allt detta sker.
024:035 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.
024:036 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens
änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.

024:037 Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid
Människosonens tillkommelse.
024:038 Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och
drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända
till den dag då Noa gick in i arken;
024:039 och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem
allasammans bort—så skall det ske vid Människosonens
tillkommelse.
024:040 Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall bliva
upptagen, och en skall lämnas kvar.
024:041 Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen,
och en skall lämnas kvar.
024:042 Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer.
024:043 Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken
nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke
att någon bröt sig in i hans hus.
024:044 Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det
skall Människosonen komma.

024:045 Finnes nu någon trogen och förståndig tjänare, som av sin herre
har blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rätt
tid—
024:046 salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner
honom göra så.
024:047 Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad
han äger.
024:048 Men om så är, att tjänaren är en ond man, som säger i sitt
hjärta: 'Min herre kommer icke så snart',
024:049 och han begynner slå sina medtjänare och äter och dricker med
dem som äro druckna,
024:050 då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar
det, och i en stund då han icke tänker sig det,
024:051 och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin
del med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.»

025:001 »Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen. 025:002 Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga. 025:003 De oförståndiga togo väl sina lampor, men togo ingen olja med sig. 025:004 De förståndiga åter togo olja i sina kärl, tillika med lamporna. 025:005 Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade. 025:006 Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: 'Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom.' 025:007 Då stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor. 025:008 Och de oförståndiga sade till de förståndiga: 'Given oss av eder olja, ty våra lampor slockna.' 025:009 Men de förståndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda räcka till för både oss och eder. Gån hellre bort till dem som sälja, och köpen åt eder.' 025:010 Men när de gingo bort för att köpa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes igen. 025:011 Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, låt upp för oss.' 025:012 Men han svarade och sade: 'Sannerligen säger jag eder: Jag känner eder icke.' 025:013 Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.

025:014 Ty det skall ske, likasom när en man som ville fara utrikes
kallade till sig sina tjänare och överlämnade åt dem sina
ägodelar;
025:015 åt en gav han fem pund, åt en annan två och åt en tredje ett
pund, åt var och en efter hans förmåga, och for utrikes.
025:016 Strax gick då den som hade fått de fem punden bort och
förvaltade dem så, att han med dem vann andra fem pund.
025:017 Den som hade fått de två punden vann på samma sätt andra två.
025:018 Men den som hade fått ett pund gick bort och grävde en grop i
jorden och gömde där sin herres penningar.
025:019 En lång tid därefter kom tjänarnas herre hem och höll räkenskap
med dem.
025:020 Då trädde den fram, som hade fått de fem punden, och bar fram
andra fem pund och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig fem pund;
se, andra fem pund har jag vunnit.'
025:021 Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare!
När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall
sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
025:022 Så trädde ock den fram, som hade fått de två punden, och sade:
'Herre, du överlämnade åt mig två pund; se, andra två pund har
jag vunnit.'
025:023 Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare!
När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall
sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
025:024 Sedan trädde ock den fram, som hade fått ett pund, och sade:
'Herre, jag hade lärt känna dig såsom en sträng man, som vill
skörda, där du icke har sått, och inbärga, där du icke har
utstrött;
025:025 och av fruktan för dig gick jag bort och gömde ditt pund i
jorden. Se här har du vad dig tillhör.'
025:026 Då svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late
tjänare, du visste att jag vill skörda, där jag icke har sått,
och inbärga, där jag icke har utstrött?
025:027 Då borde du också hava satt in mina penningar i en bank, så att
jag hade fått igen mitt med ränta, när jag kom hem.
025:028 Tagen därför ifrån honom hans pund, och given det åt den som har
de tio punden.
025:029 Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han
får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också
det han har.
025:030 Och kasten den oduglige tjänaren ut i mörkret härutanför.' Där
skall vara gråt och tandagnisslan.

025:031 Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar
med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.
025:032 Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja
dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.
025:033 Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på
den vänstra.
025:034 Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra
sida: 'Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning
det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.
025:035 Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig,
och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig
härbärge,
025:036 naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag
var i fängelse, och I kommen till mig.'
025:037 Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: 'Herre, när sågo
vi dig hungrig och gåvo dig mat, eller törstig och gåvo dig att
dricka?
025:038 Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge, eller naken
och klädde dig?
025:039 Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?'
025:040 Då skall Konungen svara och säga till dem: 'Sannerligen säger
jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta
bröder, det haven I gjort mot mig.'

025:041 Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra
sida: 'Gån bort ifrån mig, I förbannade, till den eviga
elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.
025:042 Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var
törstig, och I gåven mig icke att dricka;
025:043 jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I
klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.'
025:044 Då skola också de svara och säga: 'Herre, när sågo vi dig
hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller
i fängelse och tjänade dig icke?'
025:045 Då skall han svara dem och säga: 'Sannerligen säger jag eder:
Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I
ej heller gjort mot mig.'
025:046 Och dessa skola då då bort till evigt straff, men de rättfärdiga
till evigt liv.»

026:001 När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina
lärjungar:
026:002 »I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall
Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»

026:003 Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus, 026:004 och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom. 026:005 Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»