023:015 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som faren
omkring över vatten och land för att göra en proselyt, och när
någon har blivit det, gören I honom till ett Gehennas barn,
dubbelt värre än I själva ären!

023:016 Ve eder, I blinde ledare, som sägen: 'Om någon svär vid templet,
så betyder det intet; men om någon svär vid guldet i templet, då
är han bunden av sin ed'!
023:017 I dåraktige och blinde, vilket är då förmer, guldet eller
templet, som har helgat guldet?
023:018 Så ock: 'Om någon svär vid altaret, så betyder det intet; men om
någon svär vid offergåvan som ligger därpå, då är han bunden av
sin ed.'
023:019 I blinde, vilket är då förmer, offergåvan eller altaret, som
helgar offergåvan?
023:020 Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid detta och vid
allt som ligger därpå.
023:021 Och den som svär vid templet, han svär både vid detta och vid
honom som bor däri.
023:022 Och den som svär vid himmelen, han svär både vid Guds tron och
vid honom som sitter därpå.

023:023 Ve eder, I skriftlärde och fariséer. I skrymtare, som given
tionde av mynta och dill och kummin, men underlåten det som är
viktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten och
troheten! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.
023:024 I blinde ledare, som silen bort myggan och sväljen kamelen!

023:025 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören det
yttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti äro fulla av vad
I haven förvärvat genom rofferi och omättlig ondska!
023:026 Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, för att
sedan också dess utsida må bliva ren.

023:027 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som ären lika
vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro
fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet!
023:028 Så synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, men
invärtes ären I fulla av skrymteri och orättfärdighet.

023:029 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp
profeternas gravar och pryden de rättfärdigas grifter
023:030 och sägen: 'Om vi hade levat på våra fäders tid, så skulle vi
icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!
023:031 Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som
dräpte profeterna.
023:032 Nåväl, uppfyllen då I edra fäders mått.
023:033 I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå
att dömas till Gehenna?
023:034 Se, därför sänder jag till eder profeter och vise och
skriftlärde. Somliga av dem skolen I dräpa och korsfästa, och
somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och förfölja
ifrån den ena staden till den andra.
023:035 Och så skall över eder komma allt rättfärdigt blod som är
utgjutet på jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intill
Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I dräpten mellan
templet och altaret.
023:036 Sannerligen säger jag eder: Allt detta skall komma över detta
släkte.

023:037 Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem
som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla
dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina
vingar! Men I haven icke velat.
023:038 Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde.
023:039 Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill den
tid då I sägen:
'Välsignad vare han som kommer,
i Herrens namn.'»

024:001 Och Jesus gick därifrån, ut ur helgedomen. Hans lärjungar
trädde då fram och bådo honom giva akt på helgedomens byggnader.
024:002 Då svarade han och sade till dem: »Ja, I sen nu allt detta; men
sannerligen säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten;
allt skall bliva nedbrutet.»
024:003 När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram
till honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss när detta
skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och
tidens ände.»
024:004 Då svarade Jesus och sade till dem:

»Sen till, att ingen förvillar eder.
024:005 Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Jag är Messias'
och skola förvilla många.
024:006 Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till,
att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men
därmed är ännu icke änden inne.
024:007 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det
skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter
den andra;
024:008 men allt detta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna'.
024:009 Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall
dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt
namns skull.
024:010 Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den
andre, och den ene skall hata den andre.
024:011 Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många.
024:012 Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de
flesta kallna.
024:013 Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.
024:014 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela
världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall
änden komma.

024:015 När I nu fån se 'förödelsens styggelse', om vilken är talat
genom profeten Daniel, stå på helig plats—den som läser
detta, han give akt därpå—
024:016 då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,
024:017 och den som är på taket må icke stiga ned för att hämta vad som
finnes i hans hus,
024:018 och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att
hämta sin mantel.
024:019 Och ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden!
024:020 Men bedjen att eder flykt icke må ske om vintern eller på
sabbaten.
024:021 Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har
förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller
någonsin skall förekomma.
024:022 Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött
bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva
förkortad.