001:023 Strax härefter befann sig i deras synagoga en man som var besatt
av en oren ande. Denne ropade
001:024 och sade: »Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har
du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, du Guds
Helige.»
001:025 Men Jesus tilltalade honom strängt och sade: »Tig, och far ut ur
honom.»
001:026 Då slet och ryckte den orene anden honom och ropade med hög röst
och for ut ur honom.
001:027 Och alla häpnade, så att de begynte fråga varandra och säga:
»Vad är detta? Det är ju en ny lära, med makt och myndighet.
Till och med de orena andarna befaller han, och de lyda honom.»
001:028 Och ryktet om honom gick strax ut överallt i hela den
kringliggande trakten av Galileen.

001:029 Och strax då de hade kommit ut ur synagogan, begåvo de sig med
Jakob och Johannes till Simons och Andreas' hus.
001:030 Men Simons svärmoder låg sjuk i feber, och de talade strax med
honom om henne.
001:031 Då gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne;
och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.

001:032 Men när solen hade gått ned och det hade blivit afton, förde man
till honom alla som voro sjuka eller besatta;
001:033 och hela staden var församlad utanför dörren.
001:034 Och han botade många som ledo av olika slags sjukdomar; och han
drev ut många onda andar, men tillstadde icke de onda andarna
att tala, eftersom de kände honom.

001:035 Och bittida om morgonen, medan det ännu var mörkt, stod han upp
och gick åstad bort till en öde trakt, och bad där.
001:036 Men Simon och de som voro med honom skyndade efter honom.
001:037 Och när de funno honom, sade de till honom: »Alla fråga efter
dig.»
001:038 Då sade han till dem: »Låt oss draga bort åt annat håll, till de
närmaste småstäderna, för att jag också där må predika; ty
därför har jag begivit mig ut.»
001:039 Och han gick åstad och predikade i hela Galileen, i deras
synagogor, och drev ut de onda andarna.

001:040 Och en spetälsk man kom fram till honom och föll på knä och bad
honom och sade till honom: »Vill du, så kan du göra mig ren.»
001:041 Då förbarmade han sig och räckte ut handen och rörde vid honom
och sade till honom: »Jag vill; bliv ren.»
001:042 Och strax vek spetälskan ifrån honom, och han blev ren.
001:043 Sedan vände Jesus strax bort honom med stränga ord
001:044 och sade till honom: »Se till, att du icke säger något härom för
någon; men gå bort och visa dig för prästen, och frambär för din
rening det offer som Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd
för dem.»
001:045 Men när han kom ut, begynte han ivrigt förkunna och utsprida vad
som hade skett, så att Jesus icke mer kunde öppet gå in i någon
stad, utan måste hålla sig ute i öde trakter; och dit kom man
till honom från alla håll.

002:001 Några dagar därefter kom han åter till Kapernaum; och när det
spordes att han var hemma,
002:002 församlade sig så mycket folk, att icke ens platsen utanför
dörren mer kunde rymma dem; och han förkunnade ordet för dem.
002:003 Då kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra män.
002:004 Och då de för folkets skull icke kunde komma fram till honom med
mannen, togo de bort taket över platsen där han var; och sedan
de så hade gjort en öppning, släppte de ned sängen, som den lame
låg på.
002:005 När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: »Min son, dina
synder förlåtas dig.»
002:006 Nu sutto där några skriftlärde, och dessa tänkte i sina hjärtan:
002:007 »Huru kan denne tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder,
utom Gud allena?»
002:008 Strax förnam då Jesus i sin ande att de tänkte så vid sig
själva; och han sade till dem: »Huru kunnen I tänka sådant i
edra hjärtan?
002:009 Vilket är lättare, att säga till den lame: 'Dina synder förlåtas
dig' eller att säga: 'Stå upp, tag din säng och gå'?
002:010 Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på
jorden att förlåta synder,
002:011 så säger jag dig» (och härmed vände han sig till den lame): »Stå
upp, tag din säng och gå hem.»
002:012 Då stod han upp och tog strax sin säng och gick ut i allas åsyn,
så att de alla uppfylldes av häpnad och prisade Gud och sade:
»Sådant hava vi aldrig sett.»

002:013 Åter begav han sig ut och gick längs med sjön. Och allt folket
kom till honom, och han undervisade dem.
002:014 När han nu gick där fram, fick han se Levi, Alfeus' son, sitta
vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Då steg han
upp och följde honom.

002:015 När Jesus därefter låg till bords i hans hus, voro där såsom
bordsgäster, jämte Jesus och hans lärjungar, också många
publikaner och syndare; ty många sådana funnos bland dem som
följde honom.
002:016 Men när de skriftlärde bland fariséerna sågo att han åt med
publikaner och syndare, sade de till hans lärjungar: »Huru kan
han äta med publikaner och syndare?»
002:017 När Jesus hörde detta, sade han till dem: »Det är icke de friska
som behöva läkare, utan de sjuka. Jag har icke kommit för att
kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»

002:018 Och Johannes' lärjungar och fariséerna höllo fasta. Och man kom
och sade till honom: »Varför fasta icke dina lärjungar, då
Johannes' lärjungar och fariséernas lärjungar fasta?»
002:019 Jesus svarade dem: »Kunna väl bröllopsgästerna fasta, medan
brudgummen ännu är hos dem? Nej, så länge de hava brudgummen
hos sig, kunna de icke fasta.
002:020 Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då,
på den tiden, skola de fasta.—
002:021 Ingen syr en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel; om någon
så gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort ännu mer av
den gamla manteln, och hålet skulle bliva värre.
002:022 Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så
gjorde, skulle vinet spränga sönder läglarna, så att både vinet
och läglarna fördärvades. Nej, nytt vin slår man i nya läglar.»

002:023 Och det hände sig på sabbaten att han tog vägen genom ett
sädesfält; och hans lärjungar begynte rycka av axen, medan de
gingo.
002:024 Då sade fariséerna till honom: »Se! Huru kunna de på sabbaten
göra vad som icke är lovligt?»
002:025 Han svarade dem: »Haven I aldrig läst vad David gjorde, när han
själv och de som följde honom kommo i nöd och blevo hungriga:
002:026 huru han då, på den tid Abjatar var överstepräst, gick in i Guds
hus och åt skådebröden—fastän det ju icke är lovligt för
andra än för prästerna att äta sådant bröd—och huru han
jämväl gav åt dem som följde honom?»
002:027 Därefter sade han till dem: »Sabbaten blev gjord för människans
skull, och icke människan för sabbatens skull.
002:028 Så år då Människosonen herre också över sabbaten.»