014:003 Men när han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och där
låg till bords, kom en kvinna som hade med sig en
alabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus. Och hon
bröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud.
014:004 Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra:
»Varför skulle denna smörjelse förspillas?
014:005 Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundra
silverpenningar och giva dessa åt de fattiga.» Och de talade
hårda ord till henne.
014:006 Men Jesus sade: »Låten henne vara. Varför oroen I henne? Det
är en god gärning som hon har gjort mot mig.
014:007 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och närhelst I viljen
kunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid.
014:008 Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förväg smort min kropp
såsom en tillredelse till min begravning.
014:009 Och sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen
evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har
gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»
014:010 Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till
översteprästerna och ville förråda honom åt dem.
014:011 När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en
summa penningar. Sedan sökte han efter tillfälle att förråda
honom, då lägligt var.
014:012 På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade
påskalammet, sade hans lärjungar till honom: »Vart vill du att
vi skola gå och reda till, så att du kan äta påskalammet?»
014:013 Då sände han åstad två av sina lärjungar och sade till dem: »Gån
in i staden; där skolen I möta en man som bär en kruka vatten.
Följen honom.
014:014 Och sägen till husbonden i det hus där han går in: 'Mästaren
frågar: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med
mina lärjungar?'
014:015 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, tillredd och
ordnad för måltid; reden till åt oss där.»
014:016 Och lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i staden och funno
det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
014:017 När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
014:018 Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: »Sannerligen
säger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter med
mig'.»
014:019 Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre:
»Icke är det väl jag?»
014:020 Och han sade till dem: »Det är en av de tolv, den som jämte mig
doppar i fatet.
014:021 Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom;
men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd!
Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit
född.»
014:022 Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt
det och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är min
lekamen.»
014:023 Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de
drucko alla därav.
014:024 Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, som
varder utgjutet för många.
014:025 Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som
kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i
Guds rike.»
014:026 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till
Oljeberget.
014:027 Då sade Jesus till dem: »I skolen alla komma på fall; ty det är
skrivet:
'Jag skall slå herden,
och fåren skola förskingras.'
014:028 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till
Galileen.»
014:029 Då svarade Petrus honom: »Om än alla andra komma på fall, så
skall dock jag det icke.»
014:030 Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: Redan i denna
natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger
förneka mig.»
014:031 Då försäkrade han ännu ivrigare: »Om jag än måste dö med dig, så
skall jag dock icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de
andra. Och de kommo till ett ställe som kallades Getsemane.
014:032 Då sade han till sina lärjungar: »Bliven kvar här, medan jag
beder.»
014:033 Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han
begynte bäva och ängslas.
014:034 Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till
döds; stannen kvar här och vaken.»
014:035 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och
bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom
besparad.
014:036 Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag denna
kalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!»
014:037 Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till
Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort
stund?
014:038 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är
villig, men köttet är svagt.»
014:039 Och han gick åter bort och bad och sade samma ord.
014:040 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras
ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara
honom.
014:041 För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: »Ja, I
soven ännu alltjämt och vilen eder! Det är nog. Stunden är
kommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas
händer.
014:042 Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.»
014:043 Och i detsamma, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv,
och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd från
översteprästerna och de skriftlärde och de äldste.
014:044 Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och
sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa och
föra bort under säker bevakning.»
014:045 Och när han nu kom dit, trädde han strax fram till honom och
sade: »Rabbi!» och kysste honom häftigt.
014:046 Då grepo de Jesus och togo honom fången.
014:047 Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och högg
till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
014:048 Och Jesus talade till dem och sade: »Såsom mot en rövare haven I
gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig.
014:049 Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat,
utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju
fullbordas.»