013:001 Då han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans lärjungar till
honom: »Mästare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!»
013:002 Jesus svarade honom: »Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men
här skall förvisso icke lämnas sten på sten; allt skall bliva
nedbrutet.»

013:003 När han sedan satt på Oljeberget, mitt emot helgedomen, frågade
honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, då de voro
allena:
013:004 »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till
att tiden är inne, då allt detta skall gå i fullbordan.»
013:005 Då begynte Jesus tala till dem och sade:

»Sen till, att ingen förvillar eder.
013:006 Många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och
skola förvilla många.
013:007 Men när I fån höra krigslarm och rykten om krig, så förloren
icke besinningen; sådant måste komma, men därmed är ännu icke
änden inne.
013:008 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det
skall bliva jordbävningar på den ena orten efter den andra, och
hungersnöd skall uppstå; detta är begynnelsen till
'födslovåndorna'.
013:009 Men tagen I eder till vara. Man skall då draga eder inför
domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och ställas
fram inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett
vittnesbörd för dem.
013:010 Men evangelium måste först bliva predikat för alla folk.

013:011 När man nu för eder åstad och drager eder inför rätta, så gören
eder icke förut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som
bliver eder givet i den stunden, det mån I tala. Ty det är icke
I som skolen tala, utan den helige Ande.

013:012 Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas,
ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina
föräldrar och skola döda dem.
013:013 Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men
den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.

013:014 Men när I fån se 'förödelsens styggelse' stå där han icke
borde stå—den som läser detta, han give akt därpå—då må de
som äro i Judeen fly bort till bergen,
013:015 och den som är på taket må icke stiga ned och gå in för att
hämta något ur sitt hus,
013:016 och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att
hämta sin mantel.
013:017 Och ve de som äro havande, eller som giva di på den tiden!
013:018 Men bedjen att det icke må ske om vintern.
013:019 Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermöda, så svår att dess
like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse, från
den tid då Gud skapade världen, intill nu', ej heller någonsin
skall förekomma.
013:020 Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet kött
bliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människors
skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.

013:021 Och om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Se
där är han', så tron det icke.
013:022 Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå,
så ock falska profeter, och de skola göra tecken och under, för
att, om möjligt, förvilla de utvalda.
013:023 Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt förut.

013:024 Men på den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkas
och månen upphöra att giva sitt sken,
013:025 och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och makterna i
himmelen skola bäva.
013:026 Och då skall man få se 'Människosonen komma i skyarna' med stor
makt och härlighet.
013:027 Och han skall då sända ut sina änglar och församla sina utvalda
från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himmelens
ända.
013:028 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar
begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att
sommaren är nära.
013:029 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att han är
nära och står för dörren.
013:030 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås,
förrän allt detta sker.
013:031 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås.
013:032 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna
i himmelen, icke ens Sonen—ingen utom Fadern.

013:033 Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne.
013:034 Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver
sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans
särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka.
013:035 likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre
kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i
hanegället eller på morgonen;
013:036 vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt
kommer.
013:037 Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!»

014:001 Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid.
Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle
att gripa honom med list och döda honom.
014:002 De sade nämligen: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter
skola uppstå bland folket.»