005:027 Sedan begav han sig därifrån. Och han fick se en publikan, vid
namn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ
mig.»
005:028 Då lämnade han allt och stod upp och följde honom.
005:029 Och Levi gjorde i sitt hus ett stort gästabud för honom; och en
stor hop publikaner och andra voro bordsgäster där jämte dem.
005:030 Men fariséerna—särskilt de skriftlärde bland dem—knorrade
mot hans lärjungar och sade: »Huru kunnen I äta och dricka
med publikaner och syndare?»
005:031 Då svarade Jesus och sade till dem: »De är icke de friska som
behöva läkare, utan de sjuka.
005:032 Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare,
till bättring.
005:033 Och de sade till honom: »Johannes' lärjungar fasta ofta och
hålla böner, sammalunda ock fariséernas; men dina lärjungar äta
och dricka.»
005:034 Jesus svarade dem: »Icke kunnen I väl ålägga bröllopsgästerna
att fasta, medan brudgummen ännu är hos dem?
005:035 Men en annan tid skall komma, och då, när brudgummen tages ifrån
dem, då, på den tiden, skola de fasta.»—
005:036 Han framställde ock för dem denna liknelse: »Ingen river av en
lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal mantel; om
någon så gjorde, skulle han icke allenast riva sönder den nya
manteln, utan därtill komme, att lappen från den nya manteln
icke skulle passa den gamla.
005:037 Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så
gjorde, skulle det nya vinet spränga sönder läglarna, och vinet
skulle spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades.
005:038 Nej, nytt vin bör man slå i nya läglar.—
005:039 Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan gärna hava
nytt; ty han tycker, att det gamla är bättre.»
006:001 Och det hände sig på en sabbat att han tog vägen genom ett
sädesfält; och hans lärjungar ryckte av axen och gnuggade sönder
dem med händerna och åto.
006:002 Då sade några av fariséerna; »Huru kunnen I göra vad som icke är
lovligt att göra på sabbaten?
006:003 Jesus svarade och sade till dem: »Haven I icke läst om det som
David gjorde, när han själv och de som följde honom blevo
hungriga:
006:004 huru han då gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt, och
jämväl gav åt dem som följde honom, fastän det ju icke är
lovligt för andra än allenast för prästerna att äta sådant
bröd?»
006:005 Därefter sade han till dem: »Människosonen är herre över
sabbaten.»
006:006 På en annan sabbat hände sig att han gick in i synagogan och
undervisade. Där var då en man vilkens högra hand var
förvissnad.
006:007 Och de skriftlärde och fariséerna vaktade på honom, för att se
om han botade någon på sabbaten; de ville nämligen finna något
att anklaga honom för.
006:008 Men han förstod deras tankar och sade till mannen som hade den
förvissnade handen: »Stå upp, och träd fram.» Då stod han upp
och trädde fram.
006:009 Sedan sade Jesus till dem: »Jag vill göra eder en
fråga. Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är,
eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att
förgöra det?»
006:010 Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: »Räck
ut din hand.» Och han gjorde så; och hans hand blev frisk igen.
006:011 Men de blevo såsom ursinniga och talade med varandra om vad de
skulle kunna företaga sig mot Jesus.
006:012 Så hände sig på den tiden att han gick åstad upp på berget för
att bedja; och han blev kvar där över natten i bön till Gud.
006:013 Men när det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och
utvalde bland dem tolv, som han ock benämnde apostlar:
006:014 Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans
broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus
006:015 och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som
kallades ivraren;
006:016 vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en
förrädare.
006:017 Dessa tog han nu med sig och steg åter ned och stannade på en
jämn plats; och en stor skara av hans lärjungar var där
församlad, så ock en stor hop folk ifrån hela Judeen och
Jerusalem, och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon.
006:018 Dessa hade kommit för att höra honom och för att bliva botade
från sina sjukdomar. Och jämväl de som voro kvalda av orena
andar blevo botade.
006:019 Och allt folket sökte att få röra vid honom, ty kraft gick ut
ifrån honom och botade alla.
006:020 Och han lyfte upp sina ögon och säg på sina lärjungar och sade:
»Saliga ären I, som ären fattiga, ty eder hör Guds rike till.
006:021 Saliga ären I, som nu hungren, ty I skolen bliva mättade. Saliga
ären I, som nu gråten, ty I skolen le.
006:022 Saliga ären I, när människorna för Människosonens skull hata
eder och förskjuta och smäda eder och kasta bort edert namn
såsom något ont.
006:023 Glädjens på den dagen, ja, springen upp av fröjd, ty se, eder
lön är stor i himmelen. På samma satt gjorde ju deras fäder med
profeterna.
006:024 Men ve eder, I som ären rika, ty I haven fått ut eder hugnad!
006:025 Ve eder, som nu ären mätta, ty I skolen hungra! Ve eder, som nu
len, ty I skolen sörja och gråta!
006:026 Ve eder, när alla människor tala väl om eder! På samma sätt
gjorde ju deras fader i fråga om de falska profeterna.
006:027 Men till eder, som hören mig, säger jag: Älsken edra ovänner,
gören gott mot dem som hata eder,
006:028 välsignen dem som förbanna eder, bedjen för dem som förorätta
eder.
006:029 Om någon slår dig på den ena kinden, så håll ock fram den andra
åt honom; och om någon tager manteln ifrån dig, så förvägra
honom icke heller livklädnaden.
006:030 Giv åt var och en som beder dig; och om någon tager ifrån dig
vad som är ditt, så kräv det icke igen.
006:031 Såsom I viljen att människorna skola göra mot eder, så skolen I
ock göra mot dem.
006:032 Om I älsken dem som älska eder, vad tack kunnen I få därför?
Också syndare älska ju dem av vilka de bliva älskade.
006:033 Och om I gören gott mot dem som göra eder gott, vad tack kunnen
I få därför? Också syndare göra ju detsamma.
006:034 Och om I lånen åt dem av vilka I kunnen hoppas att själva få
något, vad tack kunnen I få därför? Också syndare låna ju åt
syndare för att få lika igen.
006:035 Nej, älsken edra ovänner, och gören gott och given lån utan att
hoppas på någon gengäld. Då skall eder lön bliva stor, och då
skolen I vara den Högstes barn; ty han är mild mot de otacksamma
och onda.
006:036 Varen barmhärtiga, såsom eder Fader är barmhärtig.
006:037 Dömen icke, så skolen I icke bliva dömda; fördömen icke, så
skolen I icke bliva fördömda. Förlåten, och eder skall bliva
förlåtet.
006:038 Given, och eder skall bliva givet. Ett gott mått, väl packat,
skakat och överflödande, skall man giva eder i skötet; ty med
det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder igen.»
006:039 Han framställde ock för dem denna liknelse:
»Kan väl en blind leda en blind? Falla de icke då båda i
gropen?
006:040 Lärjungen är icke förmer än sin mästare; när någon bliver
fullärd, så bliver han allenast sin mästare lik.
006:041 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men
icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
006:042 Huru kan du säga till din broder: 'Broder, låt mig taga ut
grandet i ditt öga', du som icke ser bjälken i ditt eget öga?
Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må
du se till, att du kan tala ut grandet i din broders öga.
006:043 Ty intet gott träd finnes, som bär dålig frukt, och lika litet
finnes något dåligt träd som bär god frukt;
006:044 vart och ett träd kännes ju igen på sin frukt. Icke hämtar man
väl fikon ifrån törnen, ej heller skördar man vindruvor av
törnbuskar.
006:045 En god människa bär ur sitt hjärtas goda förråd fram vad gott
är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är;
ty vad hennes hjärta är fullt av, det talar hennes mun.—
006:046 Men varför ropen I till mig: 'Herre, Herre', och gören dock icke
vad jag säger?
006:047 Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör efter
dem, vem han är lik, det skall jag visa eder.
006:048 Han är lik en man som ville bygga ett hus och som då grävde
djupt och lade dess grund på hälleberget. När sedan
översvämning kom, störtade sig vattenströmmen mot det huset, men
den förmådde dock icke skaka det, eftersom det var så byggt.
006:049 Men den som hör och icke gör, han är lik en man som byggde ett
hus på blotta jorden, utan att lägga någon grund. Och
vattenströmmen störtade sig emot det, och strax föll det samman,
och det husets fall blev stort.»