007:001 När han nu hade talat allt detta till slut inför folket, gick
han in i Kapernaum.

007:002 Men där var en hövitsman som hade en tjänare, vilken låg sjuk
och var nära döden; och denne var högt skattad av honom.
007:003 Då han nu fick höra om Jesus, sände han till honom några av
judarnas äldste och bad honom komma och bota hans tjänare.
007:004 När dessa kommo till Jesus, bådo de honom enträget och sade:
»Han är värd att du gör honom detta,
007:005 ty han har vårt folk kärt, och det är han som har byggt
synagogan åt oss.»
007:006 Då gick Jesus med dem. Men när han icke var långt ifrån
hövitsmannens hus, sände denne några av sina vänner och lät säga
till honom: »Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig att
du går in under mitt tak.
007:007 Därför har jag ej heller aktat mig själv värdig att komma till
dig Men säg ett ord, så bliver min tjänare frisk.
007:008 Jag är ju själv en man som står under andras befäl; jag har ock
krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så
går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag
säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.»
007:009 När Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände
sig om och sade till folket som följde honom: »Jag säger eder:
Icke ens i Israel har jag funnit så stor tro.»
007:010 Och de som hade blivit utsända gingo hem igen och funno tjänaren
vara frisk.

007:011 Därefter begav han sig till en stad som hette Nain; och med
honom gingo hans lärjungar och mycket folk.
007:012 Och se, då han kom nära stadsporten, bars där ut en död, och han
var sin moders ende son, och hon var änka; och en ganska stor
hop folk ifrån staden gick med henne.

007:013 När Herren fick se henne, ömkade han sig över henne och sade
till henne: »Gråt icke.»
007:014 Och han gick fram och rörde vid båren, och de som buro stannade.
Och han sade: »Unge man, jag säger dig: Stå upp.»
007:015 Då satte sig den döde upp och begynte tala. Och han gav honom åt
hans moder.
007:016 Och alla betogos av häpnad och prisade Gud och sade: Den stor
profet har uppstått ibland oss» och: »Gud har sett till sitt
folk.»
007:017 Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet
däromkring.

007:018 Och allt detta fick Johannes höra berättas av sina lärjungar.
007:019 Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar och sände dem
till Herren med denna fråga: »Är du den som skulle komma, eller
skola vi förbida någon annan?»
007:020 När mannen kommo fram till honom, sade de: »Johannes döparen har
sänt oss till dig och låter fråga: 'Är du den som skulle komma,
eller skola vi förbida någon annan?'»
007:021 Just då höll Jesus på med att bota många som ledo av sjukdomar
och plågor, eller som voro besatta av onda andar, och åt många
blinda gav han deras syn.
007:022 Och han svarade och sade till männen: »Gån tillbaka och omtalen
för Johannes vad I haven sett och hört: blinda få sin syn, halta
gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, 'för fattiga
förkunnas glädjens budskap'.
007:023 Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»

007:024 När sedan Johannes' sändebud hade gått sin väg, begynte han tala
till folket om Johannes: »Varför var det I gingen ut i öknen?
Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden?
007:025 Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd i
fina kläder? De som bära präktiga kläder och leva i kräslighet,
dem finnen I ju i konungapalatsen.
007:026 Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag
säger eder: Ännu mer än en profet är han.
007:027 Han är den om vilken det är skrivet:
'Se, jag sänder ut min ängel framför dig,
och han skall bereda vägen för dig.'
007:028 Jag säger eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen
varit större än Johannes; men den som är minst i Guds rike är
likväl större än han.
007:029 Så gav ock allt folket som hörde honom Gud rätt, jämväl
publikanerna, och läto döpa sig med Johannes' dop.
007:030 Men fariséerna och de lagkloke föraktade Guds rådslut i fråga om
dem själva och läto icke döpa sig av honom.

007:031 Vad skall jag då likna detta släktes människor vid? Ja, vad äro
de lika?
007:032 De äro lika barn som sitta på torget och ropa till varandra och
säga:
'Vi hava spelat för eder,
och I haven icke dansat;
vi hava sjungit sorgesång,
och I haven icke gråtit.'
007:033 Ty Johannes döparen har kommit, och han äter icke bröd och
dricker ej heller vin, och så sägen I: 'Han är besatt av en ond
ande.'
007:034 Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och nu
sägen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han är, en
publikaners och syndares vän!'
007:035 Men Visheten har fått rätt av alla sina barn.»

007:036 Och en farisé inbjöd honom till en måltid hos sig; och han gick
in i fariséens hus och lade sig till bords.
007:037 Nu fanns där i staden en synderska; och när denna fick veta att
han låg till bords i fariséens hus, gick hon dit med en
alabasterflaska med smörjelse
007:038 och stannade bakom honom vid hans fötter, gråtande, och begynte
väta hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt
huvudhår och kysste ivrigt hans fötter och smorde dem med
smörjelsen.
007:039 Men när fariséen som hade inbjudit honom såg detta, sade han vid
sig själv: »Vore denne en profet, så skulle han känna till,
vilken och hurudan denna kvinna är, som rör vid honom; han
skulle då veta att hon är en synderska.»

007:040 Då tog Jesus till orda och sade till honom: »Simon, jag har
något att säga dig.» Han svarade: »Mästare, säg det.
007:041 »En man som lånade ut penningar hade två gäldenärer. Den ene var
skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio.
007:042 Men då de icke kunde betala, efterskänkte han skulden för dem
båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?»
007:043 Simon svarade och sade: »Jag menar den åt vilken han
efterskänkte mest.» Då sade han till honom: »Rätt dömde du»
007:044 Och så vände han sig åt kvinnan och sade till Simon: »Ser du
denna kvinna? När jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten
till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar
och torkat dem med sitt hår.
007:045 Du gav mig ingen hälsningskyss, men ända ifrån den stund då jag
kom hitin, har hon icke upphört att ivrigt kyssa mina fötter.
007:046 Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina
fötter med smörjelse.
007:047 Fördenskull säger jag dig: Hennes många synder äro henne
förlåtna; hon har ju ock visat mycken kärlek. Men den som får
litet förlåtet, han älskar ock litet.»
007:048 Sedan sade han till henne: »Dina synder äro dig förlåtna.»
007:049 Då begynte de som voro bordsgäster jämte honom att säga vid sig
själva: »Vem är denne, som till och med förlåter synder?»
007:050 Men han sade till kvinnan: »Din tro har frälst dig. Gå i frid.»

008:001 Därefter vandrade han igenom landet, från stad till stad och
från by till by, och predikade och förkunnade evangelium om Guds
rike. Och med honom följde de tolv,
008:002 så ock några kvinnor som hade blivit befriade från onda andar
och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, ur
vilken sju onda andar hade blivit utdrivna,
008:003 och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och
många andra som tjänade dem med sina ägodelar.
008:004 Då nu mycket folk kom tillhopa, i det att inbyggarna i de
särskilda städerna begåvo sig ut till honom, sade han i en
liknelse: