008:005 »En såningsman gick ut för att så sin säd. Och när han sådde,
föll somt vid vägen och blev nedtrampat, och himmelens fåglar
åto upp det.
008:006 Och somt föll på stengrund, och när det hade vuxit upp, torkade
det bort, eftersom det icke där hade någon fuktighet.
008:007 Och somt föll bland törnen, och törnena växte upp tillsammans
därmed och förkvävde det.
008:008 Men somt föll i god jord, och när det hade vuxit upp, bar det
hundrafaldig frukt.» Sedan han hade talat detta, sade han med
hög röst: »Den som har öron till att höra, han höre.»
008:009 Då frågade hans lärjungar honom vad denna liknelse betydde.
008:010 Han sade: »Eder är givet att lära känna Guds rikes hemligheter,
men åt de andra meddelas de i liknelser, för att de med seende
ögon intet skola se och med hörande öron intet förstå'.
008:011 Så är nu detta liknelsens mening: Säden är Guds ord.
008:012 Och att den såddes vid vägen, det är sagt om dem som hava hört
ordet, men sedan kommer djävulen och tager bort det ur deras
hjärtan, för att de icke skola komma till tro och bliva frälsta.
008:013 Och att den såddes på stengrunden det är sagt om dem, som när de
få höra ordet, taga emot det med glädje, men icke hava någon
rot; de tro allenast till en tid, och i frestelsens stund
avfalla de.
008:014 Och att den föll bland törnena, det är sagt om dem, som när de
hava hört ordet, gå bort och låta sig förkvävas av rikedomens
omsorger och njutandet av livets goda och så icke föra något
fram till mognad.
008:015 Men att den föll i den goda jorden, det är sagt om dem, som när
de hava hört ordet, behålla det i rättsinniga och goda hjärtan
och bära frukt i ståndaktighet.
008:016 Ingen tänder ett ljus och gömmer det sedan under ett kärl eller
sätter det under en bänk, utan man sätter det på en ljusstake,
för att de som komma in skola se skenet.
008:017 Ty intet är fördolt, som icke skall bliva uppenbart, ej heller
är något undangömt, som icke skall bliva känt och komma i dagen.
008:018 Akten fördenskull på huru I hören. Ty den som har, åt honom
skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas
också det han menar sig hava.»
008:019 Och hans moder och hans bröder kommo och sökte honom, men för
folkets skull kunde de icke komma in till honom.
008:020 Då sade man till honom: »Din moder och dina broder stå
härutanför och vilja träffa dig.»
008:021 Men han svarade och sade till dem: »Min moder och mina bröder
äro dessa, som höra Guds ord och göra det.»
008:022 En dag steg han med sina lärjungar i en båt och sade till dem:
»Låt oss fara över sjön till andra sidan.» Och de lade ut.
008:023 Och medan de seglade fram, somnade han. Men en stormvind for ned
över sjön, och deras båt begynte fyllas med vatten, så att de
voro i fara.
008:024 Då gingo de fram och väckte upp honom och sade: »Mästare,
Mästare, vi förgås.» När han så hade vaknat, näpste han vinden
och vattnets vågor, och de stillades, och det blev lugnt.
008:025 Därefter sade han till dem: »Var är eder tro?» Men de hade
blivit häpna och förundrade sig och sade till varandra: »Vem är
då denne? Han befaller ju både vindarna och vattnet, och de
lyda honom.»
008:026 Så foro de över till gerasenernas land, som ligger mitt emot
Galileen.
008:027 Och när han hade stigit i land, kom en man från staden emot
honom, en som var besatt av onda andar, och som under ganska
lång tid icke hade haft kläder på sig och icke bodde i hus, utan
bland gravarna.
008:028 Då nu denne fick se Jesus, skriade han och föll ned för honom
och sade med hög röst: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du
Guds, den Högstes, son? Jag beder dig, plåga mig icke.»
008:029 Jesus skulle nämligen just bjuda den orene anden att fara ut ur
mannen. Ty i lång tid hade han farit svårt fram med mannen; och
väl hade denne varit fängslad med kedjor och fotbojor och
hållits i förvar, men han hade slitit sönder bojorna och hade av
den onde anden blivit driven ut i öknarna.
008:030 Jesus frågade honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade: »Legion.»
Ty det var många onda andar som hade farit in i honom.
008:031 Och dessa bådo Jesus att han icke skulle befalla dem att fara
ned i avgrunden.
008:032 Nu gick där en ganska stor svinhjord i bet på berget. Och de
bådo honom att han ville tillstädja dem att fara in i
svinen. Och han tillstadde dem det.
008:033 Då gåvo sig de onda andarna åstad ut ur mannen och foro in i
svinen. Och hjorden störtade sig utför branten ned i sjön och
drunknade.
008:034 Men när herdarna sågo vad som hade skett, flydde de och
berättade härom i staden och på landsbygden.
008:035 Och folket gick ut för att se vad som hade skett. När de då
kommo till Jesus, funno de mannen, ur vilken de onda andarna
hade blivit utdrivna, sitta invid Jesu fötter, klädd och vid
sina sinnen; och de betogos av häpnad.
008:036 Och de som hade sett händelsen omtalade för dem huru den besatte
hade blivit botad.
008:037 Allt folket ifrån den kringliggande trakten av gerasenernas land
bad då Jesus att han skulle gå bort ifrån dem, ty de voro gripna
av stor förskräckelse. Så steg han då i en båt för att vända
tillbaka.
008:038 Och mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, bad
honom att få följa honom. Men Jesus tillsade honom att gå, med
de orden:
008:039 »Vänd tillbaka hem, och förtälj huru stora ting Gud har gjort
med dig.» Då gick han bort och förkunnade i hela staden huru
stora ting Jesus hade gjort med honom.
008:040 När Jesus kom tillbaka, mottogs han av folket; ty alla väntade
de på honom.
008:041 Då kom där en man, vid namn Jairus, som var föreståndare för
synagogan. Denne föll ned för Jesu fötter och bad honom att han
skulle komma till hans hus;
008:042 ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv år gammal,
som låg för döden. Men under det att han var på väg dit,
trängde folket hårt på honom.
008:043 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år och icke
hade kunnat botas av någon.
008:044 Hon närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans
mantel, och strax stannade hennes blodgång
008:045 Men Jesus frågade: »Vem var det som rörde vid mig?» Då alla
nekade till att hava gjort det, sade Petrus: »Mästare, hela
folkhopen trycker och tränger dig ju.»
008:046 Men Jesus sade: »Det var någon som rörde vid mig; ty jag kände
att kraft gick ut ifrån mig.»
008:047 Då nu kvinnan såg att hon icke hade blivit obemärkt, kom hon
fram bävande och föll ned för honom och omtalade inför allt
folket varför hon hade rört vid honom, och huru hon strax hade
blivit frisk.
008:048 Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå
i frid.»
008:049 Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus
och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren
omak.»
008:050 Men när Jesus hörde detta, sade han till honom: »Frukta icke;
tro allenast, så får hon liv igen.»
008:051 Och när han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen
att gå med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och därtill
flickans fader och moder.
008:052 Och alla gräto och jämrade sig över henne. Men han sade: »Gråten
icke; hon är icke död, hon sover.»
008:053 Då hånlogo de åt honom, ty de visste ju att hon var död.
008:054 Men han tog henne vid handen och sade med hög röst: »Flicka, stå
upp.»
008:055 Då kom hennes ande igen, och hon stod strax upp. Och han
tillsade att man skulle giva henne något att äta.
008:056 Och hennes föräldrar blevo uppfyllda av häpnad; men han förbjöd
dem att för någon omtala vad som hade skett.
009:001 Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet
över alla onda andar, så ock makt att bota sjukdomar.
009:002 Och han sände ut dem till att predika Guds rike och till att
bota sjuka.
009:003 Och han sade till dem: »Tagen intet med eder på vägen, varken
stav eller ränsel eller bröd eller penningar, och haven icke
heller dubbla livklädnader.
009:004 Och när I haven kommit in något hus, så stannen där, till dess I
lämnen den orten.
009:005 Och om man någonstädes icke tager emot eder, så gån bort ifrån
den staden, och skudden stoftet av edra fötter, till ett
vittnesbörd mot dem.»
009:006 Och de gingo ut och vandrade igenom landet, från by till by, och
förkunnade evangelium och botade sjuka allestädes.
009:007 Men när Herodes, landsfursten, fick höra om allt detta som
skedde visste han icke vad han skulle tro. Ty somliga sade:
»Det är Johannes, som har uppstått från de döda.»