009:008 Men andra sade: »Det är Elias, som har visat sig.» Andra åter
sade: »Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.»
009:009 Men Herodes själv sade: »Johannes har jag låtit halshugga. Vem
är då denne, som jag hör sådant om?» Och han sökte efter
tillfälle att få se honom.

009:010 Och apostlarna kommo tillbaka och förtäljde för Jesus huru stora
ting de hade gjort. De tog han dem med sig och drog sig undan
till en stad som hette Betsaida, där de kunde vara allena.
009:011 Men när folket fick veta detta, gingo de efter honom. Och han
lät dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem
som behövde botas gjorde han friska.

009:012 Men dagen begynte nalkas sitt slut. Då trädde de tolv fram och
sade till honom: »Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort
i byarna och gårdarna häromkring och skaffa sig härbärge och få
mat; vi äro ju här i en öde trakt.»
009:013 Men han sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade: »Vi
hava icke mer än fem bröd och två fiskar, såframt vi icke skola
gå bort och köpa mat åt allt detta folk.»
009:014 Där voro nämligen vid pass fem tusen män. Då sade han till sina
lärjungar: »Låten dem lägga sig ned i matlag, femtio eller så
omkring i vart.»
009:015 Och de gjorde så och läto dem alla lägga sig ned.
009:016 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och säg upp
till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav åt
lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket.
009:017 Och de åto alla och blevo mätta. Sedan samlade man upp de
stycken som hade blivit över efter dem, tolv korgar.

009:018 När han en gång hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro
hans lärjungar hos honom. Och han frågade dem och sade: »Vem
säger folket mig vara?»
009:019 De svarade och sade: »Johannes döparen; dock säga andra Elias;
andra åter säga: 'Det är någon av de gamla profeterna, som har
uppstått.'»
009:020 Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade
och sade: »Guds Smorde.»
009:021 Då förbjöd han dem strängeligen att säga detta till någon.
009:022 Och han sade: »Människosonen måste lida mycket, och han skall
bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de
skriftlärda och skall bliva dödad, men på tredje dagen skall han
uppstå igen.»

009:023 Och han sade till alla: »Om någon vill efterfölja mig, så
försake han sig själv och tage sitt kors på sig var dag; så
följe han mig.
009:024 Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som
mister sitt liv, för min skull, han skall bevara det.
009:025 Och vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men
mister sig själv eller själv går förlorad?
009:026 Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall
Människosonen blygas, när han kom mer i sin och min Faders och
de heliga änglarnas härlighet.
009:027 Men sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas
några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike.»
009:028 Vid pass åtta dagar efter det att han hade talat detta tog han
Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp på berget för
att bedja.
009:029 Och under det att han bad, blev hans ansikte förvandlat, och
hans kläder blevo skinande vita.
009:030 Och de, två män stodo där och samtalade med honom, och dessa
voro Moses och Elias.
009:031 De visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, vilken
han skulle fullborda i Jerusalem.
009:032 Men Petrus och de som voro med honom voro förtyngda av sömn; då
de sedan vaknade, sågo de hans härlighet och de båda männen, som
stodo hos honom.
009:033 När så dessa skulle skiljas ifrån honom, sade Petrus till Jesus:
»Mästare, har är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, en
åt dig och en åt Moses och en åt Elias.» Han visste nämligen
icke vad han sade.
009:034 Medan han så talade, kom en sky och överskyggde dem; och de
blevo förskräckta, när de trädde in i skyn.
009:035 Och ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min Son, den
utvalde; hören honom.»
009:036 Och i detsamma som rösten kom, funno de Jesus vara där
allena.—Och de förtego detta och omtalade icke för någon på
den tiden något av vad de hade sett.

009:037 När de dagen därefter gingo ned från berget, hände sig att
mycket folk kom honom till mötes.
009:038 Då ropade en man ur folkhopen och sade: »Mästare, jag beder dig,
se till min son, ty han är mitt enda barn.
009:039 Det är så, att en ande plägar gripa fatt i honom, och strax
skriar han då, och anden sliter och rycker honom, och fradgan
står honom om munnen. Och det är med knapp nöd han släpper
honom, sedan han har sönderbråkat honom.
009:040 Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de
kunde det icke.»
009:041 Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, huru
länge måste jag vara hos eder och härda ut med eder? För hit din
son.»
009:042 Men ännu medan denne var på väg fram, kastade den onde anden
omkull honom och slet och ryckte honom. Då tilltalade Jesus den
orene anden strängt och gjorde gossen frisk och gav honom
tillbaka åt hans fader.
009:043 Och alla häpnade över Guds stora makt.

Då nu alla förundrade sig över alla de gärningar som han gjorde,
sade han till sina lärjungar:
009:044 »Tagen emot dessa ord med öppna öron: Människosonen skall bliva
överlämnad i människors händer.
009:045 Men de förstodo icke detta som han sade, och det var förborgat
för dem, så att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att
fråga honom om det som han hade sagt.

009:046 Och bland dem uppstod tanken på vilken av dem som vore störst.
009:047 Men Jesus förstod deras hjärtans tankar och tog ett barn och
ställde det bredvid sig
009:048 och sade till dem: »Den som tager emot detta barn i mitt namn,
han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot
honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland eder alla, han
är störst.

009:049 Och Johannes tog till orda och sade: »Mästare, sågo huru en man
drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom,
eftersom han icke följde med oss.»
009:050 Men Jesus sade till honom: »Hindren honom icke; ty den som icke
är emot eder, han är för eder.»

009:051 Då nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, beslöt han att ställa sin färd till Jerusalem. 009:052 Och han sände budbärare framför sig; och de gingo åstad och kommo in i en samaritisk by för att reda till åt honom. 009:053 Men folket där tog icke emot honom, eftersom han var stadd på färd till Jerusalem. 009:054 När de båda lärjungarna Jakob i och Johannes förnummo detta, sade de: »Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned från himmelen och förtär dem?» 009:055 Då vände han sig om och tillrättavisade dem. 009:056 Och de gingo till en annan by.