009:057 Medan de nu färdades fram på vägen, sade någon till honom: »Jag
vill följa dig, varthelst du går.
009:058 Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens
fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han
kan vila sitt huvud.»
009:059 Och till en annan sade han: »Föl; mig.» Men denne svarade:
»Tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader.»
009:060 Då sade han till honom: »Låt de döda begrava sina döda; men gå
du åstad och förkunna Guds rike.»
009:061 Åter en annan sade: »Jag vill följa dig, Herre, men tillstäd mig
att först taga avsked av dem som höra till mitt hus.»
009:062 Då svarade Jesus honom: »Ingen som ser sig tillbaka, sedan han
har satt sin hand till plogen, är skickad för Guds rike.»
010:001 Därefter utsåg Herren sjuttiotvå andra och sände ut dem framför
sig, två och två, till var stad och ort dit han själv tänkte
komma
010:002 »Skörden är mycken, men arbetarna äro få. Bedjen fördenskull
skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.
010:003 Gån åstad. Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar.
010:004 Bären ingen penningpung, ingen ränsel, inga skor, och hälsen
icke på någon under vägen.
010:005 Men när I kommen in i något hus, så sägen först: 'Frid vare över
detta hus.'
010:006 Om då någon finnes därinne, som är frid värd, så skall den frid
I tillönsken vila över honom; varom icke, så skall den vända
tillbaka över eder själva.
010:007 Och stannen kvar i det huset, och äten och dricken vad de hava
att giva, ty arbetaren är värd sin lön. Gån icke ur hus i hus.
010:008 Och när I kommen in i någon stad där man tager emot eder, så
äten vad som sättes fram åt eder,
010:009 och boten de sjuka som finnas där, och sägen till dem: 'Guds
rike är eder nära.'
010:010 Men när I kommen in i någon stad där man icke tager emot eder,
så gån ut på dess gator och sägen:
010:011 'Till och med det stoft som låder vid våra fötter ifrån eder stad
skaka vi av oss åt eder. Men det mån I veta, att Guds rike är
nära.'
010:012 Jag säger eder att det för Sodom skall på 'den dagen' bliva
drägligare än för den staden.
010:013 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som
äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så
skulle de för länge sedan hava suttit i säck och aska och gjort
bättring.
010:014 Men också skall det vid domen bliva drägligare för Tyrus och
Sidon än för eder.
010:015 Och du. Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen?
Nej, ned till dödsriket måste du fara.—
010:016 Den som hör eder, han hör mig, och den som förkastar eder, han
förkastar mig; men den som förkastar mig, han förkastar honom
som har sänt mig.»
010:017 Och de sjuttiotvå kommo tillbaka, uppfyllda av glädje, och sade:
»Herre, också de onda andarna äro oss underdåniga genom ditt
namn.»
010:018 Då sade han till dem: »Jag såg Satan falla ned från himmelen
såsom en ljungeld.
010:019 Se, jag har givit eder makt att trampa på ormar och skorpioner
och att förtrampa all ovännens härsmakt, och han skall icke
kunna göra eder någon skada.
010:020 Dock, glädjens icke över att änglarna äro eder underdåniga, utan
glädjens över att edra namn äro skrivna i himmelen.»
010:021 I samma stund uppfylldes han av fröjd genom den helige Ande och
sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre,
för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men
uppenbarat det för de enfaldiga. Ja, Fader; så har ju varit ditt
behag.
010:022 Allt har av min Fader blivit för trott åt mig. Och ingen känner
vem Sonen är utom Fadern, ej heller vem Fadern är, utom Sonen
och den för vilken Sonen vill göra honom känd.»
010:023 Sedan vände han sig till lärjungarna, när han var allena med dem
och sade: »Saliga äro de ögon som se det I sen.
010:024 Ty jag säger eder: Många profeter och konungar ville se det som
I sen men fingo dock icke se det, och höra det som I hören, men
fingo dock icke höra det.»
010:025 Men en lagklok stod upp och ville snärja honom och sade:
»Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»
010:026 Då sade han till honom: »Vad är skrivet i lagen? Huru läser du?»
010:027 Han svarade och sade: »'Du skall älska Herren, din Gud, av allt
ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt
ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.'»
010:028 Han sade till honom: »Rätt svarade du. Gör det, så får du leva,
010:029 Då ville han rättfärdiga sig och sade till Jesus: »Vilken är då
min nästa?»
010:030 Jesus svarade och sade: »En man begav sig från Jerusalem ned
till Jeriko, men råkade ut för rövare, som togo ifrån honom hans
kläder och därtill slogo honom; därefter gingo de sin väg och
läto honom ligga där halvdöd.
010:031 Så hände sig att en präst färdades samma väg; och när han fick
se honom, gick han förbi.
010:032 Likaledes ock en levit: när denne kom till det stället och fick
se honom, gick han förbi.
010:033 Men en samarit, som färdades samma väg, kom också dit där han
låg; och när denne fick se honom, ömkade han sig över honom
010:034 och gick fram till honom och göt olja och vin i hans sår och
förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde
honom till ett härbärge och skötte honom.
010:035 Morgonen därefter tog han fram två silverpenningar och gav dem
åt värden och sade: 'Sköt honom och vad du mer kostar på honom
skall jag betala dig, när jag kommer tillbaka.'—
010:036 Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens
nästa, som hade fallit i rövarhänder?»
010:037 Han svarade: »Den som bevisade honom barmhärtighet.» Då sade
Jesus till honom: »Gå du och gör sammalunda.»
010:038 När de nu voro på vandring, gick han in i en by, och en kvinna,
vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus.
010:039 Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid
Herrens fötter och hörde på hans ord.
010:040 Men Marta var upptagen av mångahanda bestyr för att tjäna honom.
Och hon gick fram och sade: »Herre, frågar du icke efter att min
syster har lämnat alla bestyr åt mig allena? Säg nu till henne
att hon hjälper mig.»
010:041 Då svarade Herren och sade till henne: »Marta, Marta, du gör dig
bekymmer och oro för mångahanda,
010:042 men allenast ett är nödvändigt. Maria har utvalt den goda
delen, och den skall icke tagas ifrån henne.»
011:001 När han en gång uppehöll sig på ett ställe för att bedja och
hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom:
»Herre, lär oss att bedja, såsom ock Johannes lärde sina
lärjungar.»
011:002 Då sade han till dem: »När I bedjen, skolen I säga så: 'Fader,
helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;
011:003 vårt dagliga bröd giv oss var dag;
011:004 och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåta var och en som
är oss något skyldig; och inled oss icke i frestelse.'»
011:005 Ytterligare sade han till dem: »Om någon av eder har en vän och
mitt i natten kommer till denne och säger till honom: 'Käre vän,
låna mig tre bröd;
011:006 ty en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag har
intet att sätta fram åt honom'
011:007 så svarar kanske den andre inifrån huset och säger: 'Gör mig
icke omak; dörren är redan stängd, och både jag och mina barn
hava gått till sängs; jag kan icke stå upp och göra dig något.'
011:008 Men jag säger eder: Om han än icke, av det skälet att han är
hans vän, vill stå upp och giva honom något, så kommer han
likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och
giva honom så mycket han behöver.
011:009 Likaså säger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet;
söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda
upplåtet.
011:010 Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner;
och för den som klappar skall varda upplåtet.
011:011 Finnes bland eder någon fader, som när hans son beder honom om
en fisk, i stallet för en fisk räcker honom en orm,
011:012 eller som räcker honom en skorpion, när han beder om ett ägg?
011:013 Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor,
huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig
ande åt dem som bedja honom!»