Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

007:037 På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stod
Jesus där och ropade och sade: »Om någon törstar, så komme han
till mig och dricke.
007:038 Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande
vatten flyta fram, såsom skriften säger.»
007:039 Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle
undfå; ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke
hade blivit förhärligad.
007:040 Några av folket, som hörde dessa ord, sade då: »Denne är
förvisso Profeten.»
007:041 Andra sade: »Han är Messias.» Andra åter sade: »Icke kommer väl
Messias från Galileen?
007:042 Säger icke skriften att Messias skall komma av Davids säd och
från den lilla staden Betlehem, där David bodde?
007:043 Så uppstodo för hans skull stridiga meningar bland folket,
007:044 och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin
hand vid honom.

007:045 När sedan rättstjänarna kommo tillbaka till översteprästerna och
fariséerna, frågade dessa dem: »Varför haven I icke fört honom
hit?»
007:046 Tjänarna svarade: »Aldrig har någon människa talat, som den
mannen talar.»
007:047 Då svarade fariséerna dem: »Haven nu också I blivit förvillade?
007:048 Har då någon av rådsherrarna trott på honom? Eller någon av
fariséerna?
007:049 Nej; men detta folk, som icke känner lagen, det är förbannat.
007:050 Då sade Nikodemus till dem, han som förut hade besökt honom,
och som själv var en av dem:
007:051 »Icke dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhört
honom och utrönt vad han förehar?»
007:052 De svarade och sade till honom: »Kanske också du är från
Galileen? Rannsaka, så skall du finna att ingen profet kommer
från Galileen.»

007:053 [2] Och de gingo hem, var och en till sitt.

008:001 Och Jesus gick ut till Oljeberget.

008:002 Men i dagbräckningen kom han åter till helgedomen.
008:003 Då förde översteprästerna och fariséerna dit en kvinna som hade
blivit beträdd med äktenskapsbrott; och när de hade lett henne
fram,
008:004 sade de till honom: »Mästare, denna kvinna har på bar gärning
blivit beträdd med äktenskapsbrott.
008:005 Nu bjuder Moses i lagen att sådana skola stenas. Vad säger då
du?»
008:006 Detta sade de för att snärja honom, på det att de skulle få
något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ned och skrev
med fingret på jorden.
008:007 Men när de stodo fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade
till dem: »Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen
på henne.»
008:008 Sedan böjde han sig åter ned och skrev på jorden.
008:009 När de hörde detta, gingo de ut, den ene efter den andre,
först de äldsta, och Jesus blev lämnad allena med kvinnan, som
stod där kvar.
008:010 Då såg Jesus upp och sade till kvinnan: »Var äro de andra? Har
ingen dömt dig?»
008:011 Hon svarade: »Herre, ingen.» Då sade han till henne: »Icke
heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.»

[2] 7:53-8:11. Se Nya testamentets text i Ordförkl.

008:012 Åter talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus; den
som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan
skall hava livets ljus.»
008:013 Då sade fariséerna till honom: »Du vittnar om dig själv; ditt
vittnesbörd gäller icke.»
008:014 Jesus svarade och sade till dem: »Om jag än vittnar om mig
själv, så gäller dock mitt vittnesbörd, ty jag vet varifrån jag
har kommit, och vart jag går; men I veten icke varifrån jag
kommer, eller vart jag går.
008:015 I dömen efter köttet; jag dömer ingen.
008:016 Och om jag än dömer, så är min dom en rätt dom, ty jag är därvid
icke ensam, utan med mig är han som har sänt mig.
008:017 I eder lag är ju ock skrivet att vad två människor vittna, det
gäller såsom sant.
008:018 Här är nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar också Fadern,
som har sänt mig.
008:019 Då sade de till honom: »Var är då din Fader?» Jesus svarade: »I
kännen varken mig eller min Fader. Om I känden mig, så känden I
ock min Fader.»
008:020 Det var på det ställe där offerkistorna stodo som han talade
dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar
hand på honom, ty hans stund var ännu icke kommen.

008:021 Åter sade han till dem: »Jag går bort, och I skolen då söka
efter mig; men I skolen dö i eder synd. Dig jag går, dit kunnen
I icke komma.»
008:022 Då sade judarna: »Icke vill han väl dräpa sig själv, eftersom
han säger: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma'?»
008:023 Men han svarade dem: »I ären härnedifrån, jag är ovanifrån; I
ären av denna världen, jag är icke av denna världen.
008:024 Därför sade jag till eder att I skullen dö i edra synder; ty om
I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra
synder.»
008:025 Då frågade de honom: »Vem är du då?» Jesus svarade dem: »Det som
jag redan från begynnelsen har uttalat för eder.
008:026 Mycket har jag ännu att tala och att döma i fråga om eder. Men
han som har sänt mig är sannfärdig, och vad jag har hört av
honom, det talar jag ut inför världen.»
008:027 Men de förstodo icke att det var om Fadern som han talade till
dem.

008:028 Då sade Jesus: »När I haven upphöjt Människosonen, då skolen I första att jag är den jag är, och att jag icke gör något av mig själv, utan talar detta såsom Fadern har lärt mig. 008:029 Och han som har sänt mig är med mig; han har icke lämnat mig allena, eftersom jag alltid gör vad honom behagar.» 008:030 När han talade detta, kommo många till tro på honom. 008:031 Då sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: »Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar; 008:032 Och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.» 008:033 De svarade honom: »Vi äro Abrahams säd och hava aldrig varit trälar under någon. Huru kan du då säga: 'I skolen bliva fria'?» 008:034 Jesus svarade dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Var och en som gör synd, han är syndens träl. 008:035 Men trälen får icke förbliva i huset för alltid; sonen får förbliva där för alltid. 008:036 Om nu Sonen gör eder fria, så bliven i verkligen fria. 008:037 Jag vet att I ären Abrahams säd; men I stån efter att döda mig, eftersom mitt ord icke får någon ingång i eder. 008:038 Jag talar vad jag har sett hos min Fader; så gören ock I vad I haven hört av eder fader.» 008:039 De svarade och sade till honom: »Vår fader är ju Abraham.» Jesus svarade till dem: »Ären I Abrahams barn, så gören ock Abrahams gärningar. 008:040 Men nu stån I efter att döda mig, en man som har sagt eder sanningen, såsom jag har hört den av Gud. Så handlade icke Abraham. 008:041 Nej, I gören eder faders gärningar.» De sade till honom: »Vi äro icke födda i äktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen annan.» 008:042 Jesus svarade dem: »Vore Gud eder fader, så älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig själv, utan det är han som har sänt mig. 008:043 Varför fatten I då icke vad jag talar? Jo, därför att I icke 'stån ut med' att höra på mitt ord. 008:044 I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. 008:045 Men mig tron I icke, just därför att jag talar sanning. 008:046 Vilken av eder kan överbevisa mig om någon synd? Om jag alltså talar sanning, varför tron I mig då icke? 008:047 Den som är av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det är därför att I icke ären av Gud som I icke lyssnen därtill. 008:048 Judarna svarade och sade till honom: »Hava vi icke rätt, då vi säga att du är en samarit och är besatt av en ond ande?» 008:049 Jesus svarade: »Jag är icke besatt av någon ond ande; fastmer hedrar jag min Fader. I åter skymfen mig. 008:050 Men jag söker icke min egen ära; en finnes dock som söker den och som dömer. 008:051 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.» 008:052 Judarna sade till honom: »Nu förstå vi att du är besatt av en ond ande. Abraham har dött, så ock profeterna, och likväl säger du: 'Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin smaka döden.' 008:053 Icke är väl du förmer än vår Fader Abraham? Och han har ju dött. Profeterna hava också dött. Till vem gör du då dig själv?» 008:054 Jesus svarade: »Om jag själv ville skaffa mig ära, så vore min ära intet; men det är min Fader som förlänar mig ära, han som I säger vara eder Gud. 008:055 Dock, I haven icke lärt känna honom, men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, så bleve jag en lögnare likasom I; men jag känner honom och håller hans ord. 008:056 Abraham, eder fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad.» 008:057 Då sade judarna till honom: »Femtio år gammal är du icke ännu, och Abraham har du sett!» 008:058 Jesus sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag.» 008:059 Då togo de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.

009:001 När han nu gick vägen fram, fick han se en man som var född blind. 009:002 Då frågade hans lärjungar honom och sade: »Rabbi, vilken har syndat, denne eller hans föräldrar, så att han har blivit född blind?» 009:003 Jesus svarade: »Det är varken denne som har syndat eller hans föräldrar, utan så har skett, för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 009:004 Medan dagen varar, måste vi göra dens gärningar, som har sänt mig; natten kommer, då ingen kan verka. 009:005 Så länge jag är i världen, är jag världens ljus.» 009:006 När han hade sagt detta, spottade han på jorden och gjorde en deg av spotten och lade degen på mannens ögon 009:007 och sade till honom: »Gå bort och två dig i dammen Siloam» (det betyder utsänd). Mannen gick då dit och tvådde sig; och när han kom igen, kunde han se. 009:008 Då sade grannarna och andra som förut hade sett honom såsom tiggare: »Är detta icke den man som att och tiggde?» 009:009 Somliga svarade: »Det är han.» Andra sade: »Nej, men han är lik honom.» Själv sade han: »Jag är den mannen.» 009:010 Och de frågade honom: »Huru blevo då dina ögon öppnade?» 009:011 Han svarade: »Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde därmed mina ögon och sade till mig: 'Gå bort till Siloam och två dig.' Jag gick då dit och tvådde mig, och så fick jag min syn.» 009:012 De frågade honom: »Var är den mannen?» Han svarade: »Det vet jag icke.» 009:013 Då förde de honom, mannen som förut hade varit blind, bort till fariséerna. 009:014 Och det var sabbat den dag då Jesus gjorde degen och öppnade hans ögon. 009:015 När nu jämväl fariséerna i sin ordning frågade honom huru han hade fått sin syn, svarade han dem: »Han lade en deg på mina ögon, och jag fick två mig, och nu kan jag se.» 009:016 Då sade några av fariséerna: »Den mannen är icke från Gud, eftersom han icke håller sabbaten.» Andra sade: »Huru skulle någon som är en syndare kunna göra sådana tecken?» Så funnos bland dem stridiga meningar. 009:017 Då frågade de åter den blinde: »Vad säger du själv om honom, då det ju var dina ögon han öppnade?» Han svarade: »En profet är han.» 009:018 Men judarna trodde icke att han hade varit blind och fått sin syn, förrän de hade kallat till sig mannen föräldrar, hans som hade fått sin syn. 009:019 Dem frågade de och sade: »Är detta eder son, den som I sägen vara född blind? Huru kommer det då till, att han nu kan se?» 009:020 Då svarade han föräldrar och sade: »Att denne är vår son, och att han föddes blind, det veta vi. 009:021 Men huru han nu kan se, det veta vi icke, ej heller veta vi vem som har öppnat hans ögon. Frågen honom själv; han är gammal nog, han må själv tala för sig.» 009:022 Detta sade hans föräldrar, därför att de fruktade judarna; ty judarna hade redan kommit överens om att den som bekände Jesus vara Messias, han skulle utstötas ur synagogan. 009:023 Därför var det som hans föräldrar sade: »Han är gammal nog; frågen honom själv.» 009:024 Då kallade de för andra gången till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: »Säg nu sanningen, Gud till pris. Vi veta att denne man är en syndare.» 009:025 Han svarade: »Om han är en syndare vet jag icke; ett vet jag: att jag, som var blind, nu kan se.» 009:026 Då frågade de honom: »Vad gjorde han med dig? På vad sätt öppnade han dina ögon?» 009:027 Han svarade dem: »Jag har ju redan sagt eder det, men I hörden icke på mig. Varför viljen I då åter höra det? Kanske viljen också I bliva hans lärjungar?» 009:028 Då bannade de honom och sade: »Du är själv hans lärjunge; vi äro Moses' lärjungar. 009:029 Till Moses har Gud talat, det veta vi; men varifrån denne är, det veta vi icke.» 009:030 Mannen svarade och sade till dem: »Ja, däri ligger det förunderliga, att I icke veten varifrån han är, och ändå har han öppnat mina ögon. 009:031 Vi veta ju att Gud icke hör syndare, men också att om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då hör han honom. 009:032 Aldrig förut har man hört att någon har öppnat ögonen på en som föddes blind. 009:033 Vore denne icke från Gud, så kunde han intet göra.» 009:034 De svarade och sade till honom: »Du är hel och hållen född i synd, och du vill undervisa oss!» Och så drevo de ut honom. 009:035 Jesus fick sedan höra att de hade drivit ut honom, och när han så träffade honom, sade han: »Tror du på Människosonen?» 009:036 Han svarade och sade: »Herre, vem är han då? Säg mig det, så att jag kan tro på honom.» 009:037 Jesus sade till honom: »Du har sett honom; det är han som talar med dig.» 009:038 Då sade han: »Herre, jag tror.» Och han föll ned för honom. 009:039 Och Jesus sade: »Till en dom har jag kommit hit i världen, för att de som icke se skola varda seende, och för att de som se skola varda blinda.» 009:040 När några fariséer som voro i hans närhet hörde detta, sade de till honom: »Äro då kanske också vi blinda?» 009:041 Jesus svarade dem: »Voren I blinda, så haden I icke synd. Men nu sägen I: 'Vi se', därför står eder synd kvar.»