Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

004:043 Men efter de två dagarna gick han därifrån till Galileen.
004:044 Ty Jesus vittnade själv att en profet icke är aktad i sitt eget
fädernesland.
004:045 När han nu kom till Galileen, togo galiléerna vänligt emot
honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem
vid högtiden. Också de hade nämligen varit där vid högtiden.
004:046 Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet
till vin. I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst,
vilkens son låg sjuk.
004:047 När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen till
Galileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skulle
komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden.
004:048 Då sade Jesus till honom: »Om I icke sen tecken och under, så
tron I icke.»
004:049 Mannen sade till honom: »Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.»
004:050 Jesus svarade honom: »Gå, din son får leva.» Då trodde mannen
det ord som Jesus sade till honom, och gick.
004:051 Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare
och sade: »Din son kommer att leva.»
004:052 Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre med
honom. De svarade honom: »I går vid den sjunde timmen lämnade
febern honom.»
004:053 Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sade
till honom: »Din son får leva.» Och han kom till tro, så ock
hela hans hus.
004:054 Detta var nu åter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus
gjorde, sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.

005:001 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp till
Jerusalem.
005:002 Vid Fårporten i Jerusalem ligger en damm, på hebreiska kallad
Betesda, och invid den finnas fem pelargångar.
005:003 I dessa lågo många sjuka, blinda, halta, förtvinade.
005:004
005:005 Där fanns nu en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.
005:006 Då Jesus fick se denne, där han låg, och fick veta att han redan
lång tid hade varit sjuk, sade han till honom: »Vill du bliva
frisk?»
005:007 Den sjuke svarade honom: »Herre, jag har ingen som hjälper mig
ned i dammen, när vattnet har kommit i rörelse; och så stiger en
annan ditned före mig, medan jag ännu är på väg.»
005:008 Jesus sade till honom: »Stå upp, tag din säng och gå.»
005:009 Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick. Men det
var sabbat den dagen.
005:010 Därför sade judarna till mannen som hade blivit botad: »Det är
sabbat; det är icke lovligt för dig att bära sängen.»
005:011 Men han svarade dem: »Den som gjorde mig frisk, han sade till
mig: 'Tag din säng och gå.'»
005:012 Då frågade de honom: »Vem var den mannen som sade till dig att
du skulle taga sin säng och gå?»
005:013 Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty
Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var där på
platsen.—
005:014 Sedan träffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom:
»Se, du har blivit frisk; synda icke härefter, på det att icke
något värre må vederfaras dig.»
005:015 Mannen gick då bort och omtalade för judarna, att det var Jesus
som hade gjort honom frisk.
005:016 Därför förföljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde
sådant på sabbaten.
005:017 Men han svarade dem: »Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar
ock jag.»
005:018 Och därför stodo judarna ännu mer efter att döda honom, eftersom
han icke allenast ville göra sabbaten om intet, utan ock kallade
Gud sin Fader och gjorde sig själv lik Gud.

005:019 Då talade Jesus åter och sade till dem: »Sannerligen,
sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig
själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han
gör, det gör likaledes ock Sonen.
005:020 Ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv
gör; och större gärningar, än dessa äro, skall han låta honom
se, så att I skolen förundra eder.
005:021 Ty såsom Fadern uppväcker döda och gör dem levande, så gör ock
Sonen levande vilka han vill.
005:022 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit
åt Sonen,
005:023 för att alla skola ära Sonen såsom de ära Faderns. Den som icke
ärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom.
005:024 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord
och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer
icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet.
005:025 Sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, jag, den är redan
inne, så de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra den
skola bliva levande.
005:026 Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock givit åt
Sonen att hava liv i sig själv.
005:027 Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är
Människoson.
005:028 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som
äro i gravarna skola höra hans röst
005:029 och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå
till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till
dom.
005:030 Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer
jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan
dens vilja, som har sänt mig.
005:031 Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd.
005:032 Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans
vittnesbörd om mig är sant.
005:033 I haven sänt bud till Johannes, och han har vittnat för
sanningen,
005:034 Dock, det är icke av någon människa som jag tager emot
vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen bliva
frälsta.
005:035 Han var den brinnande, skinande lampan, och för en liten stund
villen I fröjdas i dess ljus.
005:036 Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes'
vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att
fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att
Fadern har sänt mig.
005:037 Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans
röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans
gestalt,
005:038 och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har
sänt, honom tron I icke.
005:039 I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt
liv; och det är dessa som vittna om mig.
005:040 Men I viljen icke komma till mig för att få liv.
005:041 Jag tager icke emot pris av människor;
005:042 men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder.
005:043 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig;
kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.
005:044 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och
icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud?
005:045 Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern.
Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert
hopp.
005:046 Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han
skrivit.
005:047 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina
ord?»

006:001 Därefter for Jesus över Galileiska sjön, »Tiberias' sjö».
006:002 Och mycket folk följde efter honom, därför att de sågo de tecken
som han gjorde med de sjuka.
006:003 Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina
lärjungar.
006:004 Och påsken, judarnas högtid, var nära.
006:005 Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg att mycket folk kom till
honom, sade han till Filippus: »Varifrån skola vi köpa bröd, så
att dessa få äta?»
006:006 Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visste
han vad han skulle göra.
006:007 Filippus svarade honom: »Bröd för två hundra silverpenningar
vore icke nog för att var och en skulle få ett litet stycke.»
006:008 Då sade till honom en annan av hans lärjungar, Andreas, Simon
Petrus' broder:
006:009 »Här är en gosse som har fem kornbröd och två fiskar; men vad
förslår det för så många?»
006:010 Jesus sade: »Låten folket lägga sig här.» Och på det stället var
mycket gräs. Då lägrade sig männen där, och deras antal var vid
pass fem tusen.
006:011 Därefter tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut åt dem
som hade lagt sig ned där, likaledes ock av fiskarna, så mycket
de ville hava.
006:012 Och när de voro mätta, sade han till sina lärjungar: »Samlen
tillhopa de överblivna styckena, så att intet förfares.»
006:013 Då samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken,
som av de fem kornbröden hade blivit över efter dem som hade
ätit.
006:014 Då nu människorna hade det tecken som han hade gjort, sade de:
»Denne är förvisso Profeten som skulle komma i världen.»
006:015 När då Jesus märkte att de tänkte komma och med våld föra honom
med sig och göra honom till konung, drog han sig åter undan till
berget, helt allena.

006:016 Men när det blev afton, gingo hans lärjungar ned till sjön 006:017 och stego i en båt för att fara över sjön till Kapernaum. Det hade då redan blivit mörkt, och Jesus hade ännu icke kommit till dem; 006:018 och sjön gick hög, ty det blåste hårt. 006:019 När de så hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus komma gående på sjön och nalkas båten. Då blevo de förskräckta. 006:020 Men han sade till dem: »Det är jag; varen icke förskräckta.» 006:021 De ville då taga honom upp i båten; och strax var båten framme vid landet dit de foro.

006:022 Dagen därefter hände sig detta. Folket som stod kvar på andra sidan sjön hade lagt märke till att där icke fanns mer än en enda båt, och att Jesus icke hade stigit i den båten med sina lärjungar, utan att lärjungarna hade farit bort allena. 006:023 Andra båtar hade likväl kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksägelsen. 006:024 När alltså folket nu såg att Jesus icke var där, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Kapernaum för att söka efter Jesus. 006:025 Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: »Rabbi, när kom du hit?» 006:026 Jesus svarade dem och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta. 006:027 Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.» 006:028 Då sade de till honom: »Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?» 006:029 Jesus svarade och sade till dem: »Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.» 006:030 De sade till honom: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du? 006:031 Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: 'Han gav dem bröd från himmelen att äta.'» 006:032 Då svarade Jesus dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen. 006:033 Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv.» 006:034 Då sade de till honom: »Herre, giv oss alltid det brödet.» 006:035 Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta. 006:036 Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke. 006:037 Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut. 006:038 Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig. 006:039 Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. 006:040 Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.» 006:041 Då knorrade judarna över honom, därför att han hade sagt: »Jag är det bröd som har kommit ned från himmelen.» 006:042 Och de sade: »Är denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi känna? Huru kan han då säga: 'Jag har kommit ned från himmelen'?» 006:043 Jesus svarade och sade till dem: »Knorren icke eder emellan. 006:044 Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 006:045 Det är skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava fått lärdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig. 006:046 Icke som om någon skulle hava sett Fadern, utom den som är från Gud; han har sett Fadern. 006:047 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror, han har evigt liv. 006:048 Jag är livets bröd. 006:049 Edra fäder åto manna i öknen, och de dogo. 006:050 Men med det bröd som kommer ned från himmelen är det så, att om någon äter därav, så skall han icke dö. 006:051 Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd som jag skall giva är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.» 006:052 Då tvistade judarna med varandra och sade: »Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta?» 006:053 Jesus sade då till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder. 006:054 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 006:055 Ty mitt kött är sannskyldig mat, och mitt blod är sannskyldig dryck. 006:056 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom. 006:057 Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig. 006:058 Så är det med det bröd som har kommit ned från himmelen. Det är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid.» 006:059 Detta sade han, när han undervisade i synagogan i Kapernaum. 006:060 Många av hans lärjungar, som hörde detta, sade då: »Detta är ett hårt tal; vem står ut med att höra på honom?» 006:061 Men Jesus visste inom sig att hans lärjungar knorrade över detta; och han sade till dem: »Är detta för eder en stötesten? 006:062 Vad skolen I då säga, om I fån se Människosonen uppstiga dit där han förut var?— 006:063 Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv. 006:064 Men bland eder finnas några som icke tro.» Jesus visste nämligen från begynnelsen vilka de voro som icke trodde, så ock vilken den var som skulle förråda honom. 006:065 Och han tillade: »Fördenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.» 006:066 För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom. 006:067 Då sade Jesus till de tolv: »Icke viljen väl också I gå bort?» 006:068 Simon Petrus svarade honom: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 006:069 och vi tro och förstå att du är Guds helige.» 006:070 Jesus svarade dem: »Har icke jag själv utvalt eder, I tolv? Och likväl är en av eder en djävul.» 006:071 Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.

007:001 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville
han icke vandra omkring, då nu judarna stodo efter att döda
honom.
007:002 Men judarnas lövhyddohögtid var nu nära.
007:003 Då sade hans bröder till honom: »Begiv dig härifrån och gå till
Judeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som du
gör.
007:004 Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i
hemlighet. Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram för
världen.»
007:005 Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom.
007:006 Då sade Jesus till dem: »Min tid är ännu icke kommen, men för
eder är tiden alltid läglig.
007:007 Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag
vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda.
007:008 Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna
högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.»
007:009 Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galileen.
007:010 Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också
han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet.
007:011 Och judarna sökte efter honom under högtiden och sade: »Var är
han?»
007:012 Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga
sade: »Han är en rättsinnig man», men andra sade: »Nej, han
förvillar folket.»
007:013 Dock talade ingen öppet om honom, av fruktan för judarna.

007:014 Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i
helgedomen och undervisade.
007:015 Då förundrade sig judarna och sade: »Varifrån har denne sin
lärdom, han som icke har fått undervisning?»
007:016 Jesus svarade dem och sade: »Min lära är icke min, utan hans som
har sänt mig.
007:017 Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära
är från Gud, eller om jag talar av mig själv.
007:018 Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som
söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och
orättfärdighet finnes icke i honom.—
007:019 Har icke Moses givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen av
eder lagen. Varför stån I efter att döda mig?»
007:020 Folket svarade: »Du är besatt av en ond ande. Vem står efter
att döda dig?»
007:021 Jesus svarade och sade till dem: »En gärning allenast gjorde
jag, och alla förundren I eder över den.
007:022 Moses har givit eder omskärelsen—icke som om den vore ifrån
Moses, ty den är ifrån fäderna—och så omskären I människor
också på en sabbat.
007:023 Om nu en människa undfår omskärelsen på en sabbat, för att
Moses' lag icke skall göras om intet, huru kunnen I då vredgas
på mig, därför att jag på en sabbat gjorde en människa hel och
frisk?
007:024 Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.»

007:025 Då sade några av folket i Jerusalem: »Är det icke denne som de
stå efter att döda?
007:026 Och ändå får han tala fritt, utan att de säga något till
honom. Hava då rådsherrarna verkligen blivit förvissade om att
denne är Messias?
007:027 Dock, denne känna vi, och vi veta varifrån han är; men när
Messias kommer, känner ingen varifrån han är.»
007:028 Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade i helgedomen:
»Javäl, I kännen mig, och I veten varifrån jag är. Likväl har
jag icke kommit av mig själv, men han som har sänt mig är en som
verkligen har myndighet att sända, han som I icke kännen.
007:029 Men jag känner honom, ty från honom är jag kommen, och han har
sänt mig.»
007:030 Då ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom,
ty hans stund var ännu icke kommen.
007:031 Men många av folket trodde på honom, och de sade: »Icke skall
väl Messias, när han kommer, göra flera tecken än denne har
gjort?»

007:032 Sådant fingo fariséerna höra folket i tysthet tala om honom. Då
sände översteprästerna och fariséerna ut rättstjänare för att
gripa honom.
007:033 Men Jesus sade: »Ännu en liten tid är jag hos eder; sedan går
jag bort till honom som har sänt mig.
007:034 I skolen då söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där
jag är, dit kunnen I icke komma.»
007:035 Då sade judarna till varandra: »Vart tänker denne gå, eftersom
vi icke skola kunna finna honom? Månne han tänker gå till dem
som bo kringspridda bland grekerna? Tänker han då undervisa
grekerna?
007:036 Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen söka efter mig, men
I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke
komma'?»