Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

001:029 Dagen därefter såg han Jesus nalkas; då sade han: »Se, Guds
Lamm, som borttager världens synd!
001:030 Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som är
före mig; ty han var förr än jag.'
001:031 Och jag kände honom icke; men för att han skall bliva uppenbar för
Israel, därför är jag kommen och döper i vatten.»
001:032 Och Johannes vittnade och sade: »Jag såg Anden såsom en duva
sänka sig ned från himmelen; och han förblev över honom.
001:033 Och jag kände honom icke; men den som sände mig till att döpa i
vatten, han sade till mig: 'Den över vilken du får se Anden
sänka sig ned och förbliva, han är den som döper i helig ande.'
001:034 Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne är Guds
Son.»

001:035 Dagen därefter stod Johannes åter där med två av sina lärjungar.
001:036 När då Jesus kom gående, såg Johannes på honom och sade: »Se,
Guds Lamm!»
001:037 Och de två lärjungarna hörde hans ord och följde Jesus.
001:038 Då vände sig Jesus om, och när han såg att de följde honom,
frågade han dem: »Vad viljen I?» De svarade honom: »Rabbi» (det
betyder mästare) »var bor du?»
001:039 Han sade till dem: »Kommen och sen.» Då gingo de med honom och
sågo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom.—
Detta skedde vid den tionde timmen.
001:040 En av de två som hade hört var Johannes sade, och som hade följt
Jesus, var Andreas, Simon Petrus' broder.
001:041 Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: »Vi
hava funnit Messias» (det betyder detsamma som Kristus).
001:042 Och han förde honom till Jesus. Då såg Jesus på honom och sade:
»Du är Simon, Johannes' son; du skall heta Cefas» (det betyder
detsamma som Petrus).

001:043 Dagen därefter ville Jesus gå därifrån till Galileen, och han träffade då Filippus. Och Jesus sade till honom: »Följ mig.» 001:044 Och Filippus var från Betsaida, Andreas' och Petrus' stad.

001:045 Filippus träffade Natanael och sade till honom: »Den som Moses
har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom
hava vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.»
001:046 Natanael sade till honom: »Kan något gott komma från Nasaret?»
Filippus svarade honom: »Kom och se.»
001:047 När nu Jesus såg Natanael nalkas, sade han om honom: »Se, denne
är en rätt israelit, i vilken icke finnes något svek.»
001:048 Natanael frågade honom: »Huru kunna du känna mig?» Jesus svarade
och sade till honom: »Förrän Filippus kallade dig, såg jag dig,
där du var under fikonträdet.»
001:049 Natanael svarade honom: »Rabbi, du är Guds Son, du är Israels
konung.»
001:050 Jesus svarade och sade till honom: »Eftersom jag sade dig att
jag såg dig under fikonträdet, tror du? Större ting än vad
detta är skall du få se.»
001:051 Därefter sade han till honom: »Sannerligen, sannerligen säger
jag eder: I skolen få se himmelen öppen och Guds änglar fara upp
och fara ned över Människosonen.»

002:001 På tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu
moder var där.
002:002 Också Jesus och hans lärjungar blevo bjudna till bröllopet.
002:003 Och vinet begynte taga slut. Då sade Jesu moder till honom: »De
hava intet vin.»
002:004 Jesus svarade henne: »Låt mig vara, moder; min stund är ännu
icke kommen.»
002:005 Hans moder sade då till tjänarna: »Vadhelst han säger till eder,
det skolen I göra.»
002:006 Nu stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sina
reningar; de rymde två eller tre bat-mått var.
002:007 Jesus sade till dem: »Fyllen krukorna med vatten.» Och de fyllde
dem ända till brädden.
002:008 Sedan sade han till dem: »Ösen nu upp och bären till
övertjänaren.» Och de gjorde så.
002:009 Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och
han visste icke varifrån det hade kommit, vilket däremot
tjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. Då kallade
övertjänaren på brudgummen.
002:010 och sade till honom: »Man brukar eljest alltid sätta fram det
goda vinet, och sedan, när gästerna hava fått för mycket, det
som är sämre. Du har gömt det goda vinet ända tills nu.»
002:011 Detta var det första tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i
Kana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans
lärjungar trodde på honom.

002:012 Därefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina
bröder och sina lärjungar; och där stannade de några få dagar.
002:013 Judarnas påsk var nu nära, och Jesus begav sig då upp till
Jerusalem.
002:014 Och när han fick i helgedomen se huru där sutto män som sålde
fäkreatur och får och duvor, och huru växlare sutto där.
002:015 Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur
helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas
penningar och stötte omkull deras bord.
002:016 Och till duvomånglarna sade han: »Tagen bort detta härifrån;
gören icke min Faders hus till ett marknadshus.»
002:017 Hans lärjungar kommo då ihåg att det var skrivet: »Nitälskan för
ditt hus skall förtära mig.»
002:018 Då togo judarna till orda och sade till honom: »Vad för tecken
låter du oss se, eftersom du gör på detta sätt?»
002:019 Jesus svarade och sade till dem: »Bryten ned detta tempel, så
skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen.»
002:020 Då sade judarna: »I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel,
och du skulle låta det uppstå igen inom tre dagar?»
002:021 Men det var om sin kropps tempel han talade.
002:022 Sedan, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungar
ihåg att han hade sagt detta; och de trodde då skriften och det
ord som Jesus hade sagt.
002:023 Medan han nu var i Jerusalem, under påsken, vid högtiden, kommo
många till tro på hans namn, när de sågo de tecken som han
gjorde.
002:024 Men själv betrodde sig Jesus icke åt dem, eftersom han kände
alla
002:025 och icke behövde någon annans vittnesbörd om människorna; ty av
sig själv visste han vad i människan var.

003:001 Men bland fariséerna var en man som hette Nikodemus, en av
judarnas rådsherrar.
003:002 Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: »Rabbi, vi
veta att det är från Gud du har kommit såsom lärare; ty ingen
kan göra sådana tecken som du gör, om icke Gud är med honom.»
003:003 Jesus svarade och sade till honom: »Sannerligen, sannerligen
säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt, så
kan hon icke få se Guds rike.»
003:004 Nikodemus sade till honom: »Huru kan en människa födas, när hon
är gammal? Icke kan hon väl åter gå in i sin moders liv och
födas?»
003:005 Jesus svarade: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en
människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke
komma in i Guds rike.
003:006 Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av
Anden, det är ande.
003:007 Förundra dig icke över att jag sade dig att I måsten födas på
nytt.
003:008 Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet
icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var
och en som är född av Anden.»
003:009 Nikodemus svarade och sade till honom: »Huru kan detta ske?»
003:010 Jesus svarade och sade till honom: »Är du Israels lärare och
förstår icke detta?
003:011 Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Vad vi veta, det tala
vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vårt vittnesbörd
tagen I icke emot.
003:012 Tron i icke, när jag talar till eder om jordiska ting, huru
skolen I då kunna tro, när jag talar till eder om himmelska
ting?
003:013 Och likväl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg
ned från himmelen, Människosonen, som var i himmelen.
003:014 Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen
bliva upphöjd,
003:015 så att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.
003:016 Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det
att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava
evigt liv.
003:017 Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan
för att världen skulle bliva frälst genom honom.
003:018 Den som tror på honom, han bliver icke dömd, men den som icke
tror, han är redan dömd, eftersom han icke tror på Guds enfödde
Sons namn.
003:019 Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen,
människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras
gärningar voro onda,
003:020 Ty var och en som gör vad ont är, han hatar ljuset och kommer
icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola bliva
blottade.
003:021 Men den som gör sanningen, han kommer till ljuset, för att det
skall bliva uppenbart att hans gärningar äro gjorda i Gud.»

003:022 Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till den judiska
landsbygden, och där vistades han med dem och döpte.
003:023 Men också Johannes döpte, i Enon, nära Salim, ty där fanns
mycket vatten; och folket kom dit och lät döpa sig.
003:024 Johannes hade nämligen ännu icke blivit kastad i fängelse.
003:025 Då uppstod mellan Johannes' lärjungar och en jude en tvist om
reningen.
003:026 Och de kommo till Johannes och sade till honom: »Rabbi, se, den
som var hos dig på andra sidan Jordan, den som du har vittnat
om, han döper, och alla komma till honom.»
003:027 Johannes svarade och sade: »En människa kan intet taga, om det
icke bliver henne givet från himmelen.»
003:028 I kunnen själva giva mig det vittnesbördet att jag sade: 'Icke
är jag Messias; jag är allenast sänd framför honom.'
003:029 Brudgum är den som har bruden; men brudgummens vän, som står där
och hör honom, han gläder sig storligen åt brudgummens röst. Den
glädjen är mig nu given i fullt mått.
003:030 Det är såsom sig bör att han växer till, och att jag
förminskas.—
003:031 Den som kommer ovanifrån, han är över alla; den som är från
jorden, han är av jorden, och av jorden talar han. Ja, den som
kommer från himmelen, han är över alla,
003:032 och vad han har sett och hört, det vittnar han om; och likväl
tager ingen emot hans vittnesbörd.
003:033 Men om någon tager emot hans vittnesbörd, så bekräftar han
därmed att Gud är sannfärdig.
003:034 Ty den som Gud har sänt, han talar Guds ord; Gud giver nämligen
icke Anden efter mått.
003:035 Fadern älskar Sonen, och allt har han givit i hans hand.
003:036 Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke
hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede
förbliver över honom.»

004:001 Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes; 004:002 dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar. 004:003 Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen. 004:004 Därvid måste han taga vägen genom Samarien. 004:005 Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef. 004:006 Och där var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trött av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den sjätte timmen. 004:007 Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Giv mig att dricka.» 004:008 Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat. 004:009 Då sade den samaritiska kvinnan till honom: »Huru kan du, som är jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?» Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna. 004:010 Jesus svarade och sade till henne: »Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: 'Giv mig att dricka', så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten.» 004:011 Kvinnan sade till honom: »Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet?» 004:012 Icke är du väl förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?» 004:013 Jesus svarade och sade till henne: »Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen; 004:014 men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv.» 004:015 Kvinnan sade till honom: »Herre, giv mig det vattnet, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.» 004:016 Han sade till henne: »Gå och hämta din man, och kom sedan tillbaka.» 004:017 Kvinnan svarade och sade: »Jag har ingen man.» Jesus sade till henne: »Du har rätt i vad du säger, att du icke har någon man.» 004:018 Ty fem män har du haft, och den du nu har är icke din man; däri sade du sant. 004:019 Då sade kvinnan till honom: »Herre, jag ser att du är en profet. 004:020 Våra fäder hava tillbett på detta berg, men I sägen att i Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja.» 004:021 Jesus sade till henne: »Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern. 004:022 I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna—ty frälsningen kommer från judarna— 004:023 men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava. 004:024 Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.» 004:025 Kvinnan sade till honom: »Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt.» 004:026 Jesus svarade henne: »Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.» 004:027 I detsamma kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över att han talade med en kvinna. Dock frågade ingen vad han ville henne, eller varför han talade med henne. 004:028 Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket: 004:029 »Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?» 004:030 Då gingo de ut ur staden och kommo till honom. 004:031 Under tiden bådo lärjungarna honom och sade: »Rabbi, tag och ät.» 004:032 Men han svarade dem: »Jag har mat att äta som I icke veten om.» 004:033 Då sade lärjungarna till varandra: »Kan väl någon hava burit mat till honom?» 004:034 Jesus sade till dem: »Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.» 004:035 I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd. 004:036 Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig. 004:037 Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar. 004:038 Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete.»

004:039 Och många samariter från den staden kommo till tro på honom för
kvinnans ords skull, då hon vittnade att han hade sagt henne
allt vad hon hade gjort.
004:040 När sedan samariterna kommo till honom, både de honom att stanna
kvar hos dem. Så stannade han där i två dagar.
004:041 Och långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull.
004:042 Och de sade till kvinnan: »Nu är det icke mer för dina ords
skull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi veta
nu att han i sanning är världens Frälsare.»