024:032 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i
oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för
oss?»
024:033 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till
Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra
som hade slutit sig till dem.
024:034 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har
visat sig för Simon.»
024:035 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han
hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.

024:036 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och
sade till dem: »Frid vare med eder.
024:037 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att
det var en ande de sågo.
024:038 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför
uppstiga tvivel i edra hjärtan?
024:039 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag
själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och
ben, såsom I sen mig hava.»
024:040 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina
fötter.
024:041 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast
förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
024:042 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en
honungskaka;
024:043 och han tog det och åt därav i deras åsyn.

024:044 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan
jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är
skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
024:045 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
024:046 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle
lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
024:047 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle
predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
024:048 I kunnen vittna härom.
024:049 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men
I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden
bliven beklädda med kraft.»

024:050 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem. 024:051 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen. 024:052 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje. 024:053 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.

Evangelium enligt Johannes

001:001 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 001:002 Detta var i begynnelsen hos Gud. 001:003 Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till. 001:004 I det var liv, och livet var människornas ljus. 001:005 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.

001:006 En man uppträdde, sänd av Gud; hans namn var Johannes. 001:007 Han kom såsom ett vittne, för att vittna om ljuset, på det att alla skulle komma till tro genom honom. 001:008 Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset. 001:009 Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen. 001:010 I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom. 001:011 Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom. 001:012 Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn; 001:013 och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.

001:014 Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo
hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från
sin Fader, och han var full av nåd och sanning.
001:015 Johannes vittnar om honom, han ropar och säger: »Det var om
denne jag sade: 'Den som kommer efter mig, han är före mig; ty
han var förr än jag.'»
001:016 Av hans fullhet hava vi ju alla fått, ja, nåd utöver nåd;
001:017 ty genom Moses blev lagen given, men nåden och sanningen hava
kommit genom Jesus Kristus.
001:018 Ingen har någonsin sett Gud; den enfödde Sonen, som är i Faderns
sköte, han har kungjort vad Gud är.

001:019 Och detta är vad Johannes vittnade, när judarna hade sänt till
honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem
han var.
001:020 Han svarade öppet och förnekade icke; han sade öppet: »Jag är
icke Messias.»
001:021 Åter frågade de honom: »Vad är du då? Är du Elias?» Han
svarade: »Det är jag icke.»—»Är du Profeten?» Han svarade:
»Nej.»
001:022 Då sade de till honom: »Vem är du då? Säg oss det, så att vi
kunna giva dem svar, som hava sänt oss. Vad säger du om dig
själv?»
001:023 Han svarade: »Jag är rösten av en som ropar i öknen: 'Jämnen
vägen för Herren', såsom profeten Esaias sade.»
001:024 Och männen voro utsända ifrån fariséerna.
001:025 Och de frågade honom och sade till honom: »Varför döper du då,
om du icke är Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?»
001:026 Johannes svarade dem och sade: »Jag döper i vatten; men mitt
ibland eder står en som I icke kännen:
001:027 han som kommer efter mig, vilkens skorem jag icke är värdig
att upplösa.»

001:028 Detta skedde i Betania, på andra sidan Jordan, där Johannes
döpte.