Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

013:001 Före påskhögtiden hände sig detta. Jesus visste att stunden var
kommen för honom att gå bort ifrån denna världen till Fadern;
och såsom han allt hittills hade älskat sina egna här i världen,
så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek.
013:002 De höllo nu aftonmåltid, och djävulen hade redan ingivit Judas
Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus.
013:003 Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och
att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud.
013:004 Men han stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden och
tog en linneduk och band den om sig.
013:005 Sedan slog han vatten i ett bäcken och begynte två lärjungarnas
fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om
sig.
013:006 Så kom han till Simon Petrus. Denne sade då till honom: »Herre,
skulle du två mina fötter?»
013:007 Jesus svarade och sade till honom: »Vad jag gör förstår du icke
nu, men framdeles skall du fatta det.»
013:008 Petrus sade till honom: »Aldrig någonsin skall du två mina
fötter!» Jesus svarade honom: »Om jag icke tvår dig, så har du
ingen del med mig.»
013:009 Då sade Simon Petrus till honom: »Herre, icke allenast mina
fötter, utan ock händer och huvud!»
013:010 Jesus svarade honom: »Den som är helt tvagen, han behöver
allenast två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren. Så
ären ock I rena—dock icke alla.»
013:011 Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför
sade han att de icke alla voro rena.

013:012 Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sig
överklädnaden och åter lagt sig ned vid bordet, sade han till
dem:
»Förstån I vad jag har gjort med eder?
013:013 I kallen mig 'Mästare' och 'Herre', och I säger rätt, ty jag är
så.
013:014 Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären
ock I pliktiga att två varandras fötter.
013:015 Jag har ju givit eder ett föredöme, för att I skolen göra såsom
jag har gjort mot eder.
013:016 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är icke förmer
än sin herre, ej heller sändebudet förmer än den som har sänt
honom.
013:017 Då I veten detta, saliga ären I, om I ock gören det.
013:018 Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men
detta skriftens ord skulle ju fullbordas:
'Den som åt mitt bröd,
han lyfte mot mig sin häl.'
013:019 Redan nu, förrän det sker, säger jag eder det, för att I, när
det har skett, skolen tro att jag är den jag är.
013:020 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tager emot den
jag sänder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han
tager emot honom som har sänt mig.»

013:021 När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och
betygade och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: En
av eder skall förråda mig.»
013:022 Då sågo lärjungarna på varandra och undrade vilken han talade
om.
013:023 Nu var där bland lärjungarna en som låg till bords invid Jesu
bröst, den lärjunge som Jesus älskade.
013:024 Åt denne gav då Simon Petrus ett tecken och sade till honom:
»Säg vilken det är som han talar om.»
013:025 Han lutade sig då mot Jesu bröst och frågade honom: »Herre,
vilken är det?»
013:026 Då svarade Jesus: »Det är den åt vilken jag räcker brödstycket
som jag nu doppar.» Därvid doppade han brödstycket och räckte
det åt Judas, Simon Iskariots son.
013:027 Då, när denne hade tagit emot brödstycket, for Satan in i
honom. Och Jesus sade till honom: »Gör snart vad du gör.»
013:028 Men ingen av dem som lågo där till bords förstod varför han sade
detta till honom.
013:029 Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade några att
Jesus hade velat säga till honom: »Köp vad vi behöva till
högtiden», eller ock att han hade tillsagt honom att giva något
åt de fattiga.
013:030 Då han nu hade tagit emot brödstycket, gick han strax ut; och
det var natt.

013:031 Och när han hade gått ut, sade Jesus:
»Nu är Människosonen förhärligad,
och Gud är förhärligad i honom.
013:032 Är nu Gud förhärligad i honom, så skall ock Gud förhärliga honom
i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.
013:033 Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolen
sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit
jag går, dit kunnen I icke komma', detsamma säger jag nu ock
till eder.
013:034 Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja,
såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra.
013:035 Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå att I
ären mina lärjungar.»
013:036 Då frågade Simon Petrus honom: »Herre, vart går du?» Jesus
svarade: »Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; men
framdeles skall du följa mig.»
013:037 Petrus sade till honom: »Herre, varför kan jag icke följa dig
nu? Mitt liv vill jag giva för dig.»
013:038 Jesus svarade: »Ditt liv vill du giva för mig? Sannerligen,
sannerligen säger jag dig: Hanen skall icke gala, förrän du tre
gånger har förnekat mig.»

014:001 »Edra hjärtan vare icke oroliga. Tron på Gud; tron ock på mig.
014:002 I min Faders hus äro många boningar; om så icke voro, skulle jag
nu säga eder att jag går bort för att bereda eder rum.
014:003 Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag
dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där jag
är, där skolen I ock vara.
014:004 Och vägen som leder dit jag går, den veten I.»
014:005 Tomas sade till honom: »Herre, vi veta icke vart du går; huru
kunna vi då veta vägen?»
014:006 Jesus svarade honom: »Jag är vägen och sanningen och livet;
ingen kommer till Fadern utom genom mig.
014:007 Haden I känt mig, så haden I ock känt min Fader; nu kännen I
honom och haven sett honom.»
014:008 Filippus sade till honom: »Herre, låt oss se Fadern, så hava vi
nog.»
014:009 Jesus svarade honom: »Så lång tid har jag varit hos eder, och du
har icke lärt känna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har
sett Fadern. Huru kan du då säga: 'Låt oss se Fadern'?
014:010 Tror du icke att jag är i Fadern, och att Fadern är i mig? De
ord jag talar till eder talar jag icke av mig själv. Och
gärningarna, dem gör Fadern, som bor i mig; de äro hans verk.
014:011 Tron mig; jag är i Fadern, och Fadern i mig. Varom icke, så
tron för själva gärningarnas skull.
014:012 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror på mig,
han skall ock själv göra de gärningar som jag gör; och ännu
större än dessa skall han göra. Ty jag går till Fadern,
014:013 och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag göra, på det
att Fadern må bliva förhärligad i Sonen.
014:014 Ja, om I bedjen om något i mitt namn, så skall jag göra det.

014:015 Älsken I mig, så hållen I mina bud,
014:016 och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan
Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder:
014:017 sanningens Ande, som världen icke kan taga emot, ty hon ser
honom icke och känner honom icke. Men I kännen honom, ty han bor
hos eder och skall vara i eder.
014:018 Jag skall icke lämna eder faderlösa; jag skall komma till eder.
014:019 Ännu en liten tid, och världen ser mig icke mer, men I sen
mig. Ty jag lever; I skolen ock leva.
014:020 På den dagen skolen I förstå att jag är i min Fader, och att I
ären i mig, och att jag är i eder.
014:021 Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig;
och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader, och
jag skall älska honom och jag skall uppenbara mig för honom.»
014:022 Judas—icke han som kallades Iskariot—sade då till honom:
»Herre, varav kommer det att du tänker uppenbara dig för oss,
men icke för världen?»
014:023 Jesus svarade och sade till honom: »Om någon älskar mig, så
håller han mitt ord; och min Fader skall älska honom, och vi
skola komma till honom och taga vår boning hos honom.
014:024 Den som icke älskar mig, han håller icke mina ord; och likväl är
det ord som I hören icke mitt, utan Faderns, som har sänt mig.
014:025 Detta har jag talat till eder, medan jag ännu är kvar hos eder.
014:026 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt
namn, han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jag
har sagt eder.
014:027 Frid lämnar jag efter mig åt eder, min frid giver jag eder; icke
giver jag eder den såsom världen giver. Edra hjärtan vare icke
oroliga eller försagda.
014:028 I hörden att jag sade till eder: 'Jag går bort, men jag kommer
åter till eder.' Om I älskaden mig, så skullen I ju glädjas
över att jag går bort till Fadern, ty Fadern är större än jag.
014:029 Och nu har jag sagt eder det, förrän det sker, på det att I mån
tro, när det har skett.
014:030 Härefter talar jag icke mycket med eder, ty denna världens
furste kommer. I mig finnes intet som hör honom till;
014:031 men detta sker, för att världen skall förstå att jag älskar
Fadern och gör såsom Fadern har bjudit mig. Stån upp, låt oss gå
härifrån.»

015:001 »Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen.
015:002 Var gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort; och var
och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer
frukt.
015:003 I ären redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till
eder.
015:004 Förbliven i mig, så förbliver ock jag i eder. Såsom grenen icke
kan bära frukt av sig själv, utan allenast om den förbliver i
vinträdet, så kunnen I det ej heller, om I icke förbliven i mig.
015:005 Jag är vinträdet, I ären grenarna. Om någon förbliver i mig, och
jag i honom, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kunnen I
intet göra.
015:006 Om någon icke förbliver i mig, så kastas han ut såsom en
avbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådana
grenar och kastar dem i elden, och de brännas upp.
015:007 Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så mån I
bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.
015:008 Därigenom bliver min Fader förhärligad, att i bären mycken frukt
och bliven mina lärjungar.
015:009 Såsom Fadern har älskat mig, så har ock jag älskat eder;
förbliven i min kärlek.
015:010 Om I hållen mina bud, så förbliven I i min kärlek, likasom jag
har hållit min Faders bud och förbliver i hans kärlek.
015:011 Detta har jag talat till eder, för att min glädje skall bo i
eder, och för att eder glädje skall bliva fullkomlig.

015:012 Detta är mitt bud, att I skolen älska varandra, såsom jag har
älskat eder.
015:013 Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina
vänner.
015:014 I ären mina vänner, om I gören vad jag bjuder eder.
015:015 Jag kallar eder nu icke längre tjänare, ty tjänaren får icke
veta vad hans herre gör; vänner kallar jag eder, ty allt vad jag
har hört av min Fader har jag kungjort för eder.
015:016 I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har
bestämt om eder att I skolen gå åstad och bära frukt, sådan
frukt som bliver beståndande, på det att Fadern må giva eder
vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.
015:017 Ja, det bjuder jag eder, att I skolen älska varandra.

015:018 Om världen hatar eder, så betänken att hon har hatat mig förr än
eder.
015:019 Voren I av världen, så älskade ju världen vad henne tillhörde;
men eftersom I icke ären av världen, utan av mig haven blivit
utvalda och tagna ut ur världen, därför hatar världen eder.
015:020 Kommen ihåg det ord som jag sade till eder: 'Tjänaren är icke
förmer än sin herre.' Hava de förföljt mig, så skola de ock
förfölja eder; hava de hållit mitt ord, så skola de ock hålla
edert.
015:021 Men allt detta skola de göra mot eder för mitt namns skull,
eftersom de icke känna honom som har sänt mig.
015:022 Hade jag icke kommit och talat till dem, så skulle de icke hava
haft synd; men nu hava de ingen ursäkt för sin synd.
015:023 Den som hatar mig, han hatar ock min Fader.
015:024 Hade jag icke bland dem gjort sådana gärningar, som ingen annan
har gjort, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett
dem, och hava likväl hatat både mig och min Fader.
015:025 Men det ordet skulle ju fullbordas, som är skrivet i deras lag:
'De hava hatat mig utan sak.'

015:026 Dock, när Hjälparen kommer, som jag skall sända eder ifrån
Fadern, sanningens Ande, som utgår ifrån Fadern, då skall han
vittna om mig.
015:027 Också I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig från
begynnelsen.»