Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

016:001 »Detta har jag talat till eder, för att I icke skolen komma på
fall.
016:002 Man skall utstöta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, då
vemhelst som dräper eder skall mena sig därmed förrätta
offertjänst åt Gud.
016:003 Och så skola de göra, därför att de icke hava lärt känna Fadern,
ej heller mig.
016:004 Men detta har jag talat till eder, för att I, när den tiden är
inne, skolen komma ihåg att jag har sagt eder det. Jag sade eder
det icke från begynnelsen, ty jag var ju hos eder.

016:005 Och nu går jag bort till honom som har sänt mig; och ingen av
eder frågar mig vart jag går.
016:006 Men edra hjärtan äro uppfyllda av bedrövelse, därför att jag har
sagt eder detta.
016:007 Dock säger jag eder sanningen: Det är nyttigt för eder att jag
går bort, ty om jag icke ginge bort, så komme icke Hjälparen
till eder; men då jag nu går bort, skall jag sända honom till
eder.
016:008 Och när han kommer, skall han låta världen få veta sanningen i
fråga om synd och rättfärdighet och dom:
016:009 i fråga om synd, ty de tro icke på mig;
016:010 i fråga om rättfärdighet, ty jag går till Fadern, och I sen mig
icke mer;
016:011 i fråga om dom, ty denna världens furste är nu dömd.
016:012 Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bära
det.
016:013 Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda
eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig
själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall
förkunna för eder vad komma skall.
016:014 Han skall förhärliga mig, ty av mitt skall han taga och skall
förkunna det för eder.
016:015 Allt vad Fadern har, det är mitt; därför sade jag att han skall
taga av mitt och förkunna det för eder.

016:016 En liten tid, och I sen mig icke mer; och åter en liten tid, och
I fån se mig.»
016:017 Då sade några av hans lärjungar till varandra: »Vad är detta som
han säger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och åter
en liten tid, och I fån se mig', så ock: 'Jag går till Fadern'?»
016:018 De sade alltså: »Vad är detta som han säger: 'En liten tid'? Vi
förstå icke vad han talar.»
016:019 Då märkte Jesus att de ville fråga honom, och han sade till dem:
»I talen med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, och
I sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig.'
016:020 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I skolen bliva
bedrövade, men eder bedrövelse skall vändas i glädje.
016:021 När en kvinna föder barn, har hon bedrövelse, ty hennes stund är
kommen; men när hon har fött barnet, kommer hon icke mer ihåg
sin vedermöda, ty hon gläder sig över att en människa är född
till världen.
016:022 Så haven ock I nu bedrövelse; men jag skall se eder åter, och då
skola edra hjärtan glädja sig, och ingen skall taga eder glädje
ifrån eder.
016:023 Och på den dagen skolen I icke fråga mig om något. Sannerligen,
sannerligen säger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall
han giva eder i mitt namn.
016:024 Hittills haven I icke bett om något i mitt namn; bedjen, och I
skolen få, för att eder glädje skall bliva fullkomlig.
016:025 Detta har jag talat till eder i förtäckta ord; den tid kommer,
då jag icke mer skall tala till eder i förtäckta ord, utan öppet
förkunna för eder om Fadern.
016:026 På den dagen skolen I bedja i mitt namn. Och jag säger eder icke
att jag skall bedja Fadern för eder,
016:027 ty Fadern själv älskar eder, eftersom I haven älskat mig och
haven trott att jag är utgången från Gud.
016:028 Ja, jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen; åter
lämnar jag världen och går till Fadern.»

016:029 Då sade hans lärjungar: »Se, nu talar du öppet och brukar inga
förtäckta ord.
016:030 Nu veta vi att du vet allt, och att det icke är behövligt för
dig att man frågar dig; därför tro vi att du är utgången från
Gud.»
016:031 Jesus svarade dem: »Nu tron I?
016:032 Se, den stund kommer, ja, den är redan kommen, så I skolen
förskingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig
allena. Dock, jag är icke allena, ty Fadern är med mig.
016:033 Detta har jag talat till eder, för att I skolen hava frid i
mig. I världen liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har
övervunnit världen.»

017:001 Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina ögon mot
himmelen och sade: »Fader, stunden är kommen; förhärliga din
Son, på det att din Son må förhärliga dig,
017:002 eftersom du har givit honom makt över allt kött, för att han
skall giva evigt liv åt alla dem som du har givit åt honom.
017:003 Och detta är evigt liv, att de känna dig, den enda sanne Guden,
och den du har sänt, Jesus Kristus.
017:004 Jag har förhärligat dig på jorden, genom att fullborda det verk
som du har givit mig att utföra.
017:005 Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv, med den
härlighet som jag hade hos dig, förrän världen var till.
017:006 Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit
ut ur världen och givit åt mig. De voro dina, och du har givit
dem åt mig, och de hava hållit ditt ord.
017:007 Nu hava de förstått att allt vad du har givit åt mig, det kommer
från dig.
017:008 Ty de ord som du har givit åt mig har jag givit åt dem: och de
hava tagit emot dem och hava i sanning förstått att jag är
utgången från dig, och de tro att du har sänt mig.

017:009 Jag beder för dem; det är icke för världen jag beder, utan för
dem som du har givit åt mig, ty de äro dina
017:010—såsom allt mitt är ditt, och ditt är mitt—och jag är
förhärligad i dem.
017:011 Jag är nu icke längre kvar i världen, men de äro kvar i världen,
när jag går till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn—
det som du har förtrott åt mig—för att de må vara ett,
likasom vi äro ett.
017:012 Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du
har förtrott åt mig; jag vakade över dem, och ingen av dem gick
i fördärvet, ingen utom fördärvets man, ty skriften skulle ju
fullbordas.
017:013 Nu går jag till tid; dock talar jag detta, medan jag ännu är här
i världen, för att de skola hava min glädje fullkomlig i sig.
017:014 Jag har givit dem ditt ord; och världen har hatat dem, eftersom
de icke äro av världen, likasom icke heller jag är av världen.
017:015 Jag beder icke att du skall taga dem bort ur världen, utan att
du skall bevara dem från det onda.
017:016 De äro icke av världen, likasom icke heller jag är av världen.
017:017 Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning.
017:018 Såsom du har sänt mig i världen, så har ock jag sänt dem i
världen.
017:019 Och jag helgar mig till ett offer för dem, på det att ock de må
vara i sanning helgade.

017:020 Men icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem som
genom deras ord komma till tro på mig;
017:021 jag beder att de alla må vara ett, och att, såsom du, Fader, är
i mig, och jag i dig, också de må vara i oss, för att världen
skall tro att du har sänt mig.
017:022 Och den härlighet som du har givit mig, den har jag givit åt
dem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett
017:023—jag i dem, och du i mig—ja, för att de skola vara
fullkomligt förenade till ett, så att världen kan förstå att du
har sänt mig, och att du har älskat dem, såsom du har älskat
mig.
017:024 Fader, jag vill att där jag är, där skola ock de som du har
givit mig vara med mig, så att de få se min härlighet, som du
har givit mig; ty du har älskat mig före världens begynnelse.
017:025 Rättfärdige Fader, världen har icke lärt känna dig, men jag
känner dig, och dessa hava förstått att du har sänt mig.
017:026 Och jag har kungjort för dem ditt namn och skall kungöra det, på
det att den kärlek, som du har älskat mig med, må vara i dem,
och jag i dem.»

018:001 När Jesus hade sagt detta, begav han sig med sina lärjungar
därifrån och gick över bäcken Kidron till andra sidan. Där var
en örtagård, och i den gick han in med sina lärjungar.
018:002 Men också Judas, han som förrådde honom, kände till det stället,
ty där hade Jesus och hans lärjungar ofta kommit tillsammans.
018:003 Och Judas tog nu med sig den romerska vakten, så ock några av
översteprästernas och fariséernas tjänare, och kom dit med bloss
och lyktor och vapen.
018:004 Och Jesus, som visste allt vad som skulle övergå honom, gick
fram och sade till dem: »Vem söken I?»
018:005 De svarade honom: »Jesus från Nasaret.» Jesus sade till dem:
»Det är jag.» Och Judas, förrädaren, stod också där ibland dem.
018:006 När Jesus nu sade till dem: »Det är jag», veko de tillbaka och
föllo till marken.
018:007 Åter frågade han dem då: »Vem söken I?» De svarade: »Jesus från
Nasaret.»
018:008 Jesus sade: »Jag har sagt eder att det är jag; om det alltså är
mig I söken, så låten dessa gå.»
018:009 Ty det ordet skulle fullbordas, som han hade sagt: »Av dem som
du har givit mig har jag icke förlorat någon.»
018:010 Och Simon Petrus, som hade ett svärd, drog ut det och högg till
översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat; och
tjänarens namn var Malkus.
018:011 Då sade Jesus till Petrus: »Stick ditt svärd i skidan. Skulle
jag icke dricka den kalk som min Fader har givit mig?»

018:012 Den romerska vakten med sin överste och de judiska rättstjänarna
grepo då Jesus och bundo honom
018:013 och förde honom bort, först till Hannas; denne var nämligen
svärfader till Kaifas, som var överstepräst det året.
018:014 Och det var Kaifas som under rådplägningen hade sagt till
judarna, att det vore bäst om en man finge dö för folket.
018:015 Och Simon Petrus jämte en annan lärjunge följde efter Jesus. Den
lärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in på
översteprästens gård;
018:016 men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, den som
var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med
portvakterskan och fick så föra Petrus ditin.
018:017 Tjänstekvinnan som vaktade porten sade därvid till Petrus: »Är
icke också du en av den mannens lärjungar?» Han svarade: »Nej,
det är jag icke.»

018:018 Men tjänarna och rättsbetjänterna hade gjort upp en koleld, ty
det var kallt, och de stodo där och värmde sig; bland dem stod
också Petrus och värmde sig.
018:019 Översteprästen frågade nu Jesus om hans lärjungar och om hans
lära.
018:020 Jesus svarade honom: »Jag har öppet talat för världen, jag har
alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, på ställen där
alla judar komma tillsammans; hemligen har jag intet talat.
018:021 Varför frågar du då mig? Dem som hava hört mig må du fråga om
vad jag har talat till dem. De veta ju vad jag har sagt.»
018:022 När Jesus sade detta, gav honom en av rättstjänarna, som stod
där bredvid, ett slag på kinden och sade: »Skall du så svara
översteprästen?»
018:023 Jesus svarade honom: »Har jag talat orätt, så bevisa att det var
orätt; men har jag talat rätt, varför slår du mig då?»
018:024 Och Hannas sände honom bunden till översteprästen Kaifas.