004:005 Dagen därefter församlade sig deras rådsherrar och äldste och skriftlärde i Jerusalem; 004:006 där voro då ock Hannas, översteprästen, och Kaifas och Johannes och Alexander och alla som voro av översteprästerlig släkt. 004:007 Och de läto föra fram dem inför sig och frågade dem: »Av vilken makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?» 004:008 Då sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande:

»I folkets rådsherrar och äldste,
004:009 eftersom vi i dag underkastas rannsakning för en god gärning mot
en sjuk man och tillfrågas varigenom denne har blivit botad,
004:010 så mån I veta, I alla och hela Israels folk, att det är genom
Jesu Kristi, nasaréens, namn, hans som I haven korsfäst, men som
Gud har uppväckt från de döda—att det är genom det namnet som
denne man står inför eder frisk och färdig.
004:011 Han är 'den stenen som av byggningsmännen'—av eder själva—
'aktades för intet, men som har blivit en hörnsten'.
004:012 Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under
himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket
vi kunna bliva frälsta.»

004:013 När de sågo Petrus och Johannes vara så frimodiga och förnummo
att de voro olärda män ur folket, förundrade de sig. Men så
kände de igen dem och påminde sig att de hade varit med Jesus.
004:014 Och när de sågo mannen som hade blivit botad stå där bredvid
dem, kunde de icke säga något däremot.
004:015 De befallde dem alltså att gå ut från rådsförsamlingen. Sedan
överlade de med varandra
004:016 och sade: »Vad skola vi göra med dessa män? Att ett märkligt
tecken har blivit gjort av dem, det är ju uppenbart för alla
Jerusalems invånare, och vi kunna icke förneka det.
004:017 Men för att detta icke ännu mer skall komma ut bland folket, må
vi strängeligen förbjuda dem att hädanefter i det namnet tala
för någon människa.»

004:018 Därefter kallade de in dem och förbjödo dem helt och hållet att
tala eller undervisa i Jesu namn.
004:019 Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: »Om det är
rätt inför Gud att vi hörsamma eder mer är Gud, därom mån I
själva döma;
004:020 vi för vår del kunna icke underlåta att tala vad vi hava sett
och hört.»
004:021 Då förbjödo de dem detsamma ännu strängare, men läto dem sedan
gå. Ty eftersom alla prisade Gud för det som hade skett, kunde
de, för folkets skull, icke finna någon utväg genom att straffa
dem.
004:022 Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var nämligen
över fyrtio år gammal.

004:023 När de alltså hade blivit lösgivna, kommo de till sina egna och
omtalade för dem allt vad översteprästerna och de äldste hade
sagt dem.
004:024 Då de hörde detta, ropade de endräktigt till Gud och sade:

»Herre, det är du som har gjort himmelen och jorden och havet
och allt vad i dem är.
004:025 Och du har genom vår fader Davids, din tjänares, mun sagt genom
helig ande:
'Varför larmade hedningarna
och tänkte folken fåfänglighet?
004:026 Jordens konungar trädde fram,
och furstarna samlade sig tillhopa
mot Herren och hans Smorde.'

004:027 Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige
tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius
Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar;
004:028 de församlade sig till att utföra allt vad din hand och ditt
rådslut förut hade bestämt skola ske.
004:029 Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjänare att
de med all frimodighet må förkunna ditt ord,
004:030 i det att du uträcker din hand till att bota de sjuka, och till
att låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu
namn.»

004:031 När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voro
församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och
de förkunnade Guds ord med frimodighet.

004:032 Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ.
Ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan du hade
allting gemensamt.
004:033 Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om Herren
Jesu uppståndelse; och stor nåd var över dem alla.
004:034 Bland dem fanns ingen som led nöd; ty alla som ägde något
jordstycke eller något hus sålde detta och buro fram betalningen
för det sålda
004:035 och lade den för apostlarnas fötter, och man delade ut därav, så
att var och en fick efter som han behövde.

004:036 Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder
förmanaren), en levit som var bördig från Cypern,
004:037 också han sålde en åker som han ägde och bar fram penningarna
och lade dem för apostlarnas fötter.