003:021 Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit
uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om,
003:022 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla
dem som tro. Ty här är ingen åtskillnad.
003:023 Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud;
003:024 och de bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av hans nåd,
genom förlossningen i Kristus Jesus,
003:025 honom som Gud har ställt fram såsom ett försoningsmedel genom
tro, i hans blod. Så ville Gud—då han i sin skonsamhet hade
haft fördrag med de synder som förut hade blivit begångna—nu
visa att han dock var rättfärdig.
003:026 Ja, så ville han i den tid som nu är lämna beviset för att han
är rättfärdig. Härigenom skulle han både själv befinnas vara
rättfärdig och göra den rättfärdig, som låter det bero på tro på
Jesus.

003:027 Huru bliver det då med vår berömmelse? Den är utestängd. Genom
vilken lag? Månne genom en gärningarnas lag? Nej, genom en
trons lag.
003:028 Vi hålla nämligen före att människan bliver rättfärdig genom
tro, utan laggärningar.
003:029 Eller är Gud allenast judarnas Gud? Är han icke ock
hedningarnas? Jo, förvisso också hedningarnas,
003:030 så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna
rättfärdiga av tro, så ock de oomskurna genom tron.

003:031 Göra vi då vad lag är om intet genom tron? Bort det! Vi göra
tvärtom lag gällande.

004:001 Vad skola vi då säga om Abraham, vår stamfader efter köttet?
004:002 Om Abraham blev rättfärdig av gärningar, så har han ju något att
berömma sig av. Dock icke inför Gud.
004:003 Ty vad säger skriften? »Abraham trodde Gud, och det räknades
honom till rättfärdighet.»
004:004 Den som håller sig till gärningar, honom bliver lönen tillräknad
icke på grund av nåd, utan på grund av förtjänst.
004:005 Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom
som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till
rättfärdighet.
004:006 Så prisar ock David den människa salig, som Gud tillräknar
rättfärdighet, utan gärningar:
004:007 »Saliga äro de vilkas överträdelser äro förlåtna,
och vilkas synder äro överskylda.
004:008 Salig är den man
som Herren icke tillräknar synd.»

004:009 Gäller nu detta ordet »salig» de omskurna allenast eller ock de
oomskurna? Vi säga ju att »tron räknades Abraham till
rättfärdighet».
004:010 Huru blev den honom då tillräknad? Skedde det sedan han hade
blivit omskuren, eller medan han ännu var oomskuren? Det skedde
icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han ännu var
oomskuren.
004:011 Och han undfick omskärelsens tecken såsom ett insegel på den
rättfärdighet genom tron, som han hade, medan han ännu var
oomskuren. Ty så skulle han bliva en fader för alla oomskurna
som tro, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.
004:012 Han skulle ock bliva en fader för omskurna, nämligen för sådana
som icke allenast äro omskurna, utan ock vandra i spåren av den
tro som vår fader Abraham hade, medan han ännu var oomskuren.

004:013 Det var nämligen icke genom lag som Abraham och hans säd undfick
det löftet att han skulle få världen till arvedel; det var genom
rättfärdighet av tro.
004:014 Ty om de som låta det bero på lag skola få arvedelen, så är tron
till intet nyttig, och löftet är gjort om intet.
004:015 Vad lagen kommer åstad är ju vredesdom; men där ingen lag
finnes, där finnes icke heller någon överträdelse.
004:016 Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara av nåd, så
att löftet kunde bliva beståndande för all hans säd, icke blott
för dem som hörde till lagens folk, utan ock för dem som
allenast hade Abrahams tro. Han är ju allas vår fader,
004:017 enligt detta skriftens ord: »Jag har bestämt dig till att bliva
en fader till många folk»; han är detta inför den Gud som han
trodde, inför honom som gör de döda levande och kallar på de
ting som icke äro till, likasom voro de till.

004:018 Och där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå och
trodde; och han kunde så bliva »en fader till många folk», efter
vad som var förutsagt: »Så skall din säd bliva.»
004:019 Och han försvagades icke i sin tro, när han betänkte huru hans
egen kropp var såsom död—han var ju omkring hundra år gammal
—och huru jämväl Saras moderliv var såsom dött.
004:020 Han tvivlade icke på Guds löfte i otro, utan blev fastmer
starkare i sin tro; ty han ärade Gud
004:021 och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han också
mäktig att hålla.
004:022 Därför räknades det honom ock till rättfärdighet.

004:023 Men att det så tillräknades honom, det är skrivet icke såsom
gällde det allenast honom,
004:024 utan det skulle gälla också oss; ty det skall tillräknas jämväl
oss, oss som tro på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår
Herre,
004:025 vilken utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vår
rättfärdiggörelses skull.

005:001 Då vi nu hava blivit rättfärdiggjorda av tro, hava vi frid med
Gud genom vår Herre Jesus Kristus
005:002—genom vilken vi ock hava fått tillträde till den nåd vari vi
nu stå—och vi berömma oss i hoppet om Guds härlighet.
005:003 Och icke det allenast, vi till och med berömma oss av våra
lidanden, eftersom vi veta att lidandet verkar ståndaktighet,
005:004 och ståndaktigheten beprövad fasthet, och fastheten hopp,
005:005 och hoppet låter oss icke komma på skam; ty Guds kärlek är
utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, vilken har blivit
oss given.

005:006 Ty medan vi ännu voro svaga, led Kristus, när tiden var inne,
döden för oss ogudaktiga.
005:007 Näppeligen vill ju eljest någon dö ens för en rättfärdig man—
om nu ock till äventyrs någon kan hava mod att dö för den som
har gjort honom gott—
005:008 men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för
oss, medan vi ännu voro syndare.
005:009 Så mycket mer skola vi därför, sedan vi nu hava blivit
rättfärdiggjorda i och genom hans blod, också genom honom bliva
frälsta undan vredesdomen.
005:010 Ty om vi, medan vi voro Guds ovänner, blevo försonade med honom
genom hans Sons död, så skola vi, sedan vi hava blivit
försonade, ännu mycket mer bliva frälsta i och genom hans liv.
005:011 Och icke det allenast; vi berömma oss ock av Gud genom vår Herre
Jesus Kristus, genom vilken vi nu hava undfått försoningen.