005:012 Därför är det så: Genom en enda människa har synden kommit in i
världen och genom synden döden; och så har döden kommit över
alla människor, eftersom de alla hava syndat.
005:013 Ty synd fanns i världen redan innan lagen fanns. Men synd
tillräknas icke där ingen lag finnes;
005:014 och dock har under tiden från Adam till Moses döden haft väldet
också över dem som icke hade syndat genom en överträdelse, i
likhet med vad Adam gjorde, han som är en förebild till den som
skulle komma.

005:015 Likväl är det icke så med nådegåvan, som det var med
syndafallet. Ty om genom en endas fall de många hava blivit
döden underlagda, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåvan i
och genom nåd—vilken, också den, är kommen genom en enda
människa, Jesus Kristus—blivit på ett överflödande sätt de
många beskärd.
005:016 Och med gåvan är det icke såsom det var med det som kom genom
denne ene som syndade: domen kom genom en enda, och ledde till
en fördömelsedom, men nådegåvan kom i följd av mångas fall, och
ledde till en rättfärdiggörelsedom.
005:017 Och om döden på grund av en endas fall kom till konungavälde
genom denne ene, så skola ännu mycket mer de som undfå den
överflödande nåden och rättfärdighetsgåvan få konungsligt välde
i liv, också det genom en enda, Jesus Kristus.—
005:018 Alltså, likasom det, som kom genom en endas fall, för alla
människor ledde till en fördömelsedom, så leder det, som kom
genom rättfärdiggörelsedomen förmedelst en enda, för alla
människor till en rättfärdiggörelse som medför liv.
005:019 Ty såsom genom en enda människas olydnad de många fingo stå
såsom syndare, så skola ock genom en endas lydnad de många stå
såsom rättfärdiga.

005:020 Men lagen har därjämte kommit in, för att fallet skulle bliva så
mycket större; dock, där synden blev större, där överflödade
nåden mycket mer.
005:021 Ty såsom synden hade utövat sitt välde i och genom döden, så
skulle nu ock nåden genom rättfärdighet utöva sitt välde till
evigt liv, och det genom Jesus Kristus, vår Herre.

006:001 Vad skola vi då säga? Skola vi förbliva i synden, för att nåden
skall bliva så mycket större?
006:002 Bort det! Vi som hava dött från synden, huru skulle vi ännu
kunna leva i den?
006:003 Veten I då icke att vi alla som hava blivit döpta till Kristus
Jesus, vi hava blivit döpta till hans död?
006:004 Och vi hava så, genom detta dop till döden, blivit begravna med
honom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom
Faderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, i
liv.
006:005 Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika död, så skola
vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppståndelse.
006:006 Vi veta ju detta, att vår gamla människa har blivit korsfäst med
honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke
mer tjäna synden.
006:007 Ty den som är död, han är friad ifrån synden.
006:008 Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi att vi ock skola leva med
honom,
006:009 eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppstått från de
döda, icke mer dör; döden råder icke mer över honom.
006:010 Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men hans
liv är ett liv för Gud.
006:011 Så mån ock I hålla före att I ären döda från synden och leven
för Gud, i Kristus Jesus.

006:012 Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så
att I lyden deras begärelser.
006:013 Och ställen icke edra lemmar i syndens tjänst, att vara
orättfärdighetsvapen, utan ställen eder själva i Guds tjänst,
såsom de där från döden hava kommit till livet, och edra lemmar
i Guds tjänst, att vara rättfärdighetsvapen.
006:014 Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under
lagen, utan under nåden.

006:015 Huru är det alltså? Skola vi synda, eftersom vi icke stå under
lagen, utan under nåden? Bort det!
006:016 I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda
honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare
sig det är under synden, vilket leder till död, eller under
lydnaden, vilket leder till rättfärdighet.
006:017 Men Gud vare tack för att den tid är förbi, då I voren syndens
tjänare, och för att I haven blivit av hjärtat lydiga, så att I
följen den lära som har givits eder till mönsterbild,
006:018 och för att I, när I nu haven gjorts fria ifrån synden, haven
blivit tjänare under rättfärdigheten—
006:019 om jag nu får tala på människosätt, för eder köttsliga svaghets
skull. Ja, likasom I förr ställden edra lemmar i orenhetens och
orättfärdighetens tjänst, till orättfärdighet, så mån I nu
ställa edra lemmar i rättfärdighetens tjänst, till helgelse.
006:020 Medan I voren syndens tjänare, voren I ju fria ifrån
rättfärdighetens tjänst;
006:021 men vilken frukt skördaden I då därav? Jo, det som I nu blygens
för; änden på sådant är ju döden.
006:022 Men nu, då I haven gjorts fria ifrån synden och blivit Guds
tjänare, nu skörden I frukten av detta: I varden helgade; och
änden bliver att I undfån evigt liv.
006:023 Ty den lön som synden giver är döden, men den gåva som Gud av
nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre.

007:001 Eller veten I icke, mina bröder—jag talar ju till sådana som
känna lagen—att lagen råder över en människa för så lång tid
som hon lever?
007:002 Så är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, så länge
denne lever; men om mannen dör, då är hon löst från den lag som
band henne vid mannen.
007:003 Alltså, om hon giver sig åt en annan man, medan hennes man
lever, så kallas hon äktenskapsbryterska; men om mannen dör, då
är hon fri ifrån lagen, så att hon icke är äktenskapsbryterska,
om hon giver sig åt en annan man.
007:004 Så haven ock I, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade
från lagen för att tillhöra en annan, nämligen honom som har
uppstått från de döda, på det att vi må bära frukt åt Gud.
007:005 Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende, voro de syndiga
lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till
att bära frukt åt döden.
007:006 Men nu äro vi lösta från lagen, i det att vi hava dött från det
varunder vi förr höllos fångna; och så tjäna vi nu i Andens nya
väsende, och icke i bokstavens gamla väsende.

007:007 Vad skola vi då säga? Är lagen synd? Bort det! Men synden
skulle jag icke hava lärt känna, om icke genom lagen; ty jag
hade icke vetat av begärelsen, om icke lagen hade sagt: »Du
skall icke hava begärelse.»
007:008 Men då nu synden fick tillfälle, uppväckte den genom budordet
allt slags begärelse i mig. Ty utan lag är synden död.
007:009 Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick synden
liv,
007:010 och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som var
givet till liv, det blev mig till död;
007:011 ty då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och
dödade mig genom det.

007:012 Alltså är visserligen lagen helig, och budordet heligt och
rättfärdigt och gott.
007:013 Har då verkligen det som är gott blivit mig till död? Bort det!
Men synden har blivit det, för att så skulle varda uppenbart att
den var synd, i det att den genom något som självt var gott drog
över mig död; och så skulle synden bliva till övermått syndig,
genom budordet.

007:014 Vi veta ju att lagen är andlig, men jag är av köttslig natur,
såld till träl under synden.
007:015 Ty jag kan icke fatta att jag handlar såsom jag gör; jag gör ju
icke vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag.
007:016 Om jag nu gör det som jag icke vill, så giver jag mitt bifall åt
lagen och vidgår att den är god.
007:017 Så är det nu icke mer jag som gör sådant, utan synden, som bor i
mig.
007:018 Ty jag vet att i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott;
viljan är väl tillstädes hos mig, men att göra det goda förmår
jag icke.
007:019 Ja, det goda som jag vill gör jag icke; men det onda som jag
icke vill, det gör jag.
007:020 Om jag alltså gör vad jag icke vill, så är det icke mer jag som
gör det, utan synden, som bor i mig.