007:036 Men om någon menar sig handla otillbörligt mot sin ogifta dotter
därmed att hon får bliva överårig, då må han göra såsom han
vill, om det nu måste så vara; han begår därmed ingen synd. Må
hon få gifta sig.
007:037 Om däremot någon är fast i sitt sinne och icke bindes av något
nödtvång, utan kan följa sin egen vilja, och så i sitt sinne är
besluten att låta sin ogifta dotter förbliva såsom hon är, då
gör denne väl.
007:038 Alltså: den som gifter bort sin dotter, han gör väl; och den som
icke gifter bort henne, han gör ännu bättre.
007:039 En hustru är bunden så länge hennes man lever; men när hennes
man är avsomnad, står det henne fritt att gifta sig med vem hon
vill, blott det sker i Herren.
007:040 Men lyckligare är hon, om hon förbliver såsom hon är. Så är min
mening, och jag tror att också jag har Guds Ande.
008:001 Vad åter angår kött från avgudaoffer, så känna vi nog det talet:
»Alla hava vi 'kunskap'.» »Kunskapen» uppblåser, men
kärleken uppbygger.
008:002 Om någon menar sig hava fått någon »kunskap», så har han ännu
icke fått kunskap på sådant sätt som han borde hava.
008:003 Men den som älskar Gud, han är känd av honom.
008:004 Vad alltså angår ätandet av kött från avgudaoffer, så säger jag
detta:
Vi veta visserligen att ingen avgud finnes till i världen, och
att det icke finnes mer än en enda Gud.
008:005 Ty om ock några så kallade gudar skulle finnas, vare sig i
himmelen eller på jorden—och det finnes ju många »gudar» och
många »herrar»—
008:006 så finnes dock för oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken
allt är, och till vilken vi själva äro, och en enda Herre: Jesus
Kristus, genom vilken allt är, och genom vilken vi själva äro.
008:007 Dock, icke alla hava denna kunskap, utan somliga, som äro vana
att ännu alltjämt tänka på avguden, äta köttet såsom
avgudaofferskött. Och eftersom deras samvete är svagt, bliver
det härigenom befläckat.
008:008 Men maten skall icke avgöra vår ställning till Gud. Avhålla vi
oss från att äta, så bliva vi icke därigenom sämre; äta vi, så
bliva vi icke därigenom bättre.
008:009 Sen likväl till, att denna eder frihet icke till äventyrs bliver
en stötesten för de svaga.
008:010 Ty om någon får se dig, som har undfått »kunskap», ligga till
bords i ett avgudahus, skall då icke hans samvete, om han är
svag, därav »bliva uppbyggt» på det sätt att han äter köttet
från avgudaoffer?
008:011 Genom din »kunskap» går ju då den svage förlorad—han, din
broder, som Kristus har lidit döden för.
008:012 Om I på sådant sätt synden mot bröderna och såren deras svaga
samveten, då synden I mot Kristus själv.
008:013 Därför, om maten kan bliva min broder till fall, så vill jag
sannerligen hellre för alltid avstå från att äta kött, på det
att jag icke må bliva min broder till fall.
009:001 Är jag icke fri? Är jag icke en apostel? Har jag icke sett
Jesus, vår Herre? Ären icke I mitt verk i Herren?
009:002 Om jag icke för andra är en apostel, så är jag det åtminstone
för eder, ty I själva ären i Herren inseglet på mitt
apostlaämbete.
009:003 Detta är mitt försvar mot dem som sätta sig till doms över mig.