006:009 Veten I då icke att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till
arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller
avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka
sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd,
006:010 varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller
roffare skola få Guds rike till arvedel.
006:011 Sådana voro ock somliga bland eder, men I haven låtit två eder
rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda i
Herrens, Jesu Kristi, namn och i vår Guds Ande.

006:012 »Allt är mig lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är
mig lovligt»; ja, men jag bör icke låta något få makt över mig.
006:013 Maten är för buken och buken för maten, men bådadera skall Gud
göra till intet. Däremot är kroppen icke för otukt, utan för
Herren, och Herren för kroppen;
006:014 och Gud, som har uppväckt Herren, skall ock genom sin kraft
uppväcka oss.
006:015 Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar? Skall jag nu
taga Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Bort det!
006:016 Veten I då icke att den som håller sig till en sköka, han bliver
en kropp med henne? Det heter ju: »De tu skola varda ett kött.»
006:017 Men den som håller sig till Herren, han är en ande med honom.

006:018 Flyn otukten. All annan synd som en människa kan begå är utom
kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar på sin egen
kropp.
006:019 Veten I då icke att eder kropp är ett tempel åt den helige Ande,
som bor i eder, och som I haven undfått av Gud, och att I icke
ären edra egna?
006:020 I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärligen då Gud i
eder kropp.

007:001 Vad nu angår det I haven skrivit om, så svarar jag detta:

En man gör visserligen väl i att icke komma vid någon kvinna;
007:002 men för att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru,
och var kvinna sin egen man.
007:003 Mannen give sin hustru vad han är henne pliktig, sammalunda ock
hustrun sin man.
007:004 Hustrun råder icke själv över sin kropp, utan mannen; sammalunda
råder ej heller mannen över sin kropp, utan hustrun.
007:005 Dragen eder icke undan från varandra, om icke möjligen, med
bådas samtycke, till en tid, för att I skolen hava ledighet till
bönen. Kommen sedan åter tillsammans, så att Satan icke frestar
eder, då I nu icke kunnen leva återhållsamt.
007:006 Detta säger jag likväl såsom en tillstädjelse, icke såsom en
befallning.
007:007 Jag skulle dock vilja att alla människor vore såsom jag. Men var
och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene så, den
andre så.

007:008 Till de ogifta åter och till änkorna säger jag att de göra väl,
om de förbliva i samma ställning som jag.
007:009 Men kunna de icke leva återhållsamt, så må de gifta sig; ty det
är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.

007:010 Men dem som äro gifta bjuder jag—dock icke jag, utan Herren;
En hustru må icke skilja sig från sin man
007:011 (om hon likväl skulle skilja sig, så förblive hon ogift eller
förlike sig åter med mannen), ej heller må en man förskjuta sin
hustru.

007:012 Till de andra åter säger jag själv, icke Herren: Om någon som
hör till bröderna har en hustru som icke är troende, och denna
är villig att leva tillsammans med honom, så må han icke
förskjuta henne.
007:013 Likaså, om en hustru har en man som icke är troende, och denne
är villig att leva tillsammans med henne, så må hon icke
förskjuta mannen.
007:014 Ty den icke troende mannen är helgad i och genom sin hustru, och
den icke troende hustrun är helgad i och genom sin man, då han
är en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu äro de
heliga.—
007:015 Om däremot den icke troende vill skiljas, så må han få
skiljas. En broder eller syster är i sådana fall intet tvång
underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid.
007:016 Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall frälsa din man?
Eller du man, huru vet du om du skall frälsa din hustru?
007:017 Må allenast var och en vandra den väg fram, som Herren har
bestämt åt honom, var och en i den ställning vari Gud har kallat
honom. Den ordningen stadgar jag för alla församlingar.
007:018 Har någon blivit kallad såsom omskuren, så göre han sig icke
åter lik de oomskurna; har någon blivit kallad såsom oomskuren,
så låte han icke omskära sig.
007:019 Det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren; allt
beror på huruvida han håller Guds bud.
007:020 Var och en förblive i den kallelse vari han var, när han blev
kallad.
007:021 Har du blivit kallad såsom träl, så låt detta icke gå dig till
sinnes; dock, om du kan bliva fri, så begagna dig hellre
därav.
007:022 Ty den träl som har blivit kallad till att vara i Herren, han är
en Herrens frigivne; sammalunda är ock den frie, som har blivit
kallad, en Kristi livegne.
007:023 I ären köpta, och betalningen är given; bliven icke människors
trälar.
007:024 Ja, mina bröder, var och en förblive inför Gud i den ställning
vari han har blivit kallad.

007:025 Vad vidare angår dem som äro jungfrur, så har jag icke att
åberopa någon befallning av Herren, utan giver allenast ett råd,
såsom en som genom Herrens barmhärtighet har blivit förtroende
värd.
007:026 Jag menar alltså, med tanke på den nöd som står för dörren, att
den människa gör väl, som förbliver såsom hon är.
007:027 Är du bunden vid hustru, så sök icke att bliva lös. Är du utan
hustru, så sök icke att få hustru.
007:028 Om du likväl skulle gifta dig, så syndar du icke därmed; ej
heller syndar en jungfru, om hon gifter sig. Dock komma de som
så göra att draga över sig lekamliga vedermödor; och jag skulle
gärna vilja skona eder.

007:029 Men det säger jag, mina bröder: Tiden är kort; därför må
härefter de som hava hustrur vara såsom hade de inga,
007:030 och de som gråta såsom gräte de icke, och de som glädja sig
såsom gladde de sig icke, och de som köpa något såsom finge de
icke behålla det,
007:031 och de som bruka denna världen såsom gjorde de icke något bruk
av den. Ty den nuvarande världsordningen går mot sitt slut;
007:032 och jag skulle gärna vilja att I voren fria ifrån omsorger. Den
man som icke är gift ägnar nämligen sin omsorg åt vad som hör
Herren till, huru han skall behaga Herren;
007:033 men den gifte mannen ägnar sin omsorg åt vad som hör världen
till, huru han skall behaga sin hustru,
007:034 och så är hans hjärta delat. Likaså ägnar den kvinna, som icke
längre är gift eller som är jungfru, sin omsorg åt vad som hör
Herren till, att hon må vara helig till både kropp och ande; men
den gifta kvinnan ägnar sin omsorg åt vad som hör världen till,
huru hon skall behaga sin man.
007:035 Detta säger jag till eder egen nytta, och icke för att lägga
något band på eder, utan för att I skolen föra en hövisk vandel
och stadigt förbliva vid Herren.