005:002 Se, jag säger eder, jag Paulus, att om I låten omskära eder, så
bliver Kristus eder till intet gagn.
005:003 Och för var och en som låter omskära sig betygar jag nu åter att
han är pliktig att fullgöra hela lagen.
005:004 I haven kommit bort ifrån Kristus, I som viljen bliva
rättfärdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nåden.
005:005 Vi vänta nämligen genom ande, av tro, den rättfärdighet som är
vårt hopp.
005:006 Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida någon är omskuren
eller oomskuren; allt beror på huruvida han har en tro som är
verksam genom kärlek.
005:007 I begynten edert lopp väl. Vem har nu lagt hinder i eder väg,
så att I icke mer lyden sanningen?
005:008 Till sådant kom ingen maning från honom som har kallat eder.
005:009 Litet surdeg syrar hela degen.
005:010 För min del har jag i Herren den tillförsikten till eder, att I
icke häri skolen tänka på annat sätt; men den som vållar
förvirring bland eder, han skall bära sin dom, vem han än må
vara.
005:011 Om så vore, mina bröder, att jag själv ännu predikade
omskärelse, varför skulle jag då ännu alltjämt lida förföljelse?
Då vore ju korsets stötesten röjd ur vägen.—
005:012 Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig
ända till avstympning.
005:013 I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke
friheten så, att köttet får något tillfälle. Fastmer mån I
tjäna varandra genom kärleken.
005:014 Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen
detta: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.»
005:015 Men om I bitens inbördes och äten på varandra, så mån I se till,
att I icke bliven uppätna av varandra.
005:016 Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I
förvisso icke göra vad köttet har begärelse till.
005:017 Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två
ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad
I viljen.
005:018 Men om I drivens av ande, så stån I icke under lagen.
005:019 Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet,
lösaktighet,
005:020 avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede,
genstridighet, tvedräkt, partisöndring,
005:021 missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant,
varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt,
att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel.
005:022 Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, 005:023 saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen. 005:024 Och de som höra Kristus Jesus till hava korsfäst sitt kött tillika med dess lustar och begärelser.
005:025 Om vi nu hava liv genom ande, så låtom oss ock vandra i ande. 005:026 Låtom oss icke söka fåfänglig ära, i det att vi utmana varandra och avundas varandra.
006:001 Mina bröder, om så händer att någon ertappas med att begå en
försyndelse, då mån I, som ären andliga människor, upprätta
honom i saktmods ande. Och du må hava akt på dig själv, att
icke också du bliver frestad.
006:002 Bären varandras bördor; så uppfyllen I Kristi lag.
006:003 Ty om någon tycker sig något vara, fastän han intet är, så
bedrager han sig själv.
006:004 Må var och en pröva sina egna gärningar; han skall då tillmäta
sig berömmelse allenast efter vad han själv är, och icke efter
vad andra äro.
006:005 Ty var och en har sin egen börda att bära.
006:006 Den som får undervisning i ordet, han låte den som undervisar
honom få del med sig i allt gott.
006:007 Faren icke vilse. Gud låter icke gäcka sig. Ty vad människan
sår, det skall hon ock skörda.
006:008 Den som sår i sitt kötts åker, han skall av köttet skörda
förgängelse, men den som sår i Andens åker, han skall av Anden
skörda evigt liv.
006:009 Och låtom oss icke förtröttas att göra vad gott är; ty om vi
icke uppgivas, så skola vi, när tiden är inne, få inbärga vår
skörd.
006:010 Må vi alltså, medan vi hava tillfälle, göra vad gott är mot var
man, och först och främst mot dem som äro våra medbröder i tron.