003:015 Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland
människor. Icke ens när fråga är om en människas
testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något
därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.
003:016 Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter
icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om
många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt
din säd», vilken är Kristus.
003:017 Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud
redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som
utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så
att löftet därmed har gjorts om intet.
003:018 Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så
vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt
det genom ett löfte.

003:019 Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle
komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess
att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit
givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en
medlares hand.
003:020 Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda.
Men Gud är en.

003:021 Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit
given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten
verkligen komma av lagen.
003:022 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att
det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem
till del som tro.

003:023 Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras. 003:024 Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro. 003:025 Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare. 003:026 Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus; 003:027 ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus. 003:028 Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus. 003:029 Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.

004:001 Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes
ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre
över alla ägodelarna;
004:002 ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som
fadern har bestämt.
004:003 Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under
världens »makter».
004:004 Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna
och ställd under lagen,
004:005 för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi
skulle få söners rätt.
004:006 Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin
Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!»
004:007 Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock
arvinge, insatt därtill av Gud.

004:008 Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som
till sitt väsende icke voro gudar.
004:009 Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven
blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de
svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva
trälar?
004:010 I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och
år.—
004:011 Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har
arbetat förgäves för eder.

004:012 Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag
har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.
004:013 I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag
första gången kom att förkunna evangelium för eder.
004:014 Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära
en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning
eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom
Kristus Jesus själv.
004:015 När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan
jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt,
skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.
004:016 Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder
sanningen!
004:017 Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god
iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så
mycket större iver skolen hålla eder till dem.
004:018 Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en
god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos
eder,
004:019 I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet,
intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.
004:020 Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra
min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med
eder.

004:021 Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad
lagen säger?
004:022 Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin
tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.
004:023 Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den
fria hustruns son är född i kraft av löftet.
004:024 Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna
två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder
sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.
004:025 Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot
det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.
004:026 Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår
moder.
004:027 Så är ju skrivet:
»Jubla, du ofruktsamma,
du som icke föder barn;
brist ut och ropa,
du som icke bliver moder,
Ty den ensamma skall hava många barn,
flera än den som har man.»
004:028 Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.
004:029 Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet
förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.
004:030 Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes
son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den
fria hustruns son.»

004:031 Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.

005:001 För att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. Stån därför fasta, och låten icke något nytt träldomsok läggas på eder.