002:011 Kommen därför ihåg att I förut, I som voren hedningar i köttet
och bleven kallade oomskurna av dem som kallas omskurna, efter
den omskärelse som med händer göres på köttet—
002:012 kommen ihåg att I på den tiden, då när I voren utan Kristus,
voren utestängda från medborgarskap i Israel och främmande för
löftets förbund, utan hopp och utan Gud i världen.
002:013 Nu däremot, då I ären i Kristus Jesus, haven I, som förut voren
fjärran, kommit nära, i och genom Kristi blod.
002:014 Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit
ned den skiljemur som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
002:015 Ty i sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag, för att han
skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda
frid,
002:016 och för att han skulle åt dem båda, förenade i en enda kropp,
skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin
person dödat ovänskapen.
002:017 Och han har kommit och har förkunnat det glada budskapet om frid
för eder, I som voren fjärran, och om frid för dem som voro
nära.
002:018 Ty genom honom hava vi, de ena såväl som de andra, i en och
samme Ande tillträde till Fadern.

002:019 Alltså ären I nu icke mer främlingar och gäster, utan I haven
medborgarskap med de heliga och ären Guds husfolk,
002:020 uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där
hörnstenen är Kristus Jesus själv,
002:021 i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så växer
upp till ett heligt tempel i Herren.
002:022 I honom bliven också I med de andra uppbyggda till en Guds
boning, i Anden.

003:001 Fördenskull böjer jag mina knän, jag Paulus, som till gagn för
eder, I hedningar, är Kristi Jesu fånge.
003:002 I haven väl hört om det nådesuppdrag av Gud, som är mig givet
för eder räkning,
003:003 huru genom uppenbarelse den hemlighet blev för mig kungjord,
varom jag ovan har i korthet skrivit.
003:004 Och när I läsen detta, kunnen I därav förstå vilken insikt jag
har i Kristi hemlighet,
003:005 som under förgångna släktens tider icke hade blivit kungjord för
människors barn, såsom den nu genom andeingivelse har blivit
uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter.
003:006 Jag menar den hemligheten, att hedningarna i Kristus Jesus äro
våra medarvingar och jämte oss lemmar i en och samma kropp och
jämte oss delaktiga i löftet—detta genom evangelium,
003:007 vars tjänare jag har blivit i följd av den Guds nåds gåva som
blev mig given genom hans mäktiga kraft.
003:008 Ja, åt mig, den ringaste bland alla heliga, blev den nåden given
att för hedningarna förkunna evangelium om Kristi outrannsakliga
rikedom,
003:009 och att lägga i dagen huru det rådslut har blivit utfört, som
tidsåldrarna igenom hade såsom en hemlighet varit fördolt i Gud,
alltings skapare.
003:010 Ty Gud ville att hans mångfaldiga visdom nu, i och genom
församlingen, skulle bliva kunnig för furstarna och
väldigheterna i den himmelska världen.
003:011 Sådant hade hans beslut varit från tidsåldrarnas begynnelse, det
som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre.
003:012 Och i honom kunna vi med tillförsikt frimodigt träda fram, genom
tron på honom.
003:013 Därför beder jag eder att icke fälla modet vid mina lidanden för
eder; de lända ju eder till ära.

003:014 Fördenskull böjer jag mina knän för Fadern—
003:015 honom från vilken allt vad fader heter i himmelen och på jorden
har sitt namn—
003:016 och beder att han ville efter sin härlighets rikedom förläna
eder, att I genom hans Ande växen till i kraft till eder
invärtes människa,
003:017 och att Kristus genom tron må bo i edra hjärtan, och att I mån
vara rotade och grundade i kärleken,
003:018 så att I, tillika med alla de heliga, till fullo förmån fatta
vad bredden och längden och höjden och djupet är
003:019 och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap. Ty så
skolen I bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet.

003:020 Men honom, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi
bedja eller tänka, efter den kraft som är verksam i oss,
003:021 honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus alla
släkten igenom i evigheternas evighet, amen.

004:001 Så förmanar jag nu eder, jag som är en fånge i Herren, att föra en vandel som är värdig den kallelse I haven undfått, 004:002 med all ödmjukhet och allt saktmod, med tålamod, så att I haven fördrag med varandra i kärlek 004:003 och vinnläggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band: 004:004 en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse— 004:005 en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader, 004:006 han som är över alla, genom alla och i alla.

004:007 Men åt var och en särskild av oss blev nåden given, alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva. 004:008 Därför heter det:

»Han for upp i höjden,
han tog fångar,
han gav människorna gåvor.»

004:009 Men detta ord »han for upp», vad innebär det, om icke att han
förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder?
004:010 Den som for ned, han är ock den som for upp över alla himlar,
för att han skulle uppfylla allt.
004:011 Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter,
somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare.
004:012 Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt
tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp,
004:013 till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och
i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva
fullvuxna, intill Kristi fullhet.
004:014 Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas
omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga
spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga
anslag.
004:015 Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i
kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus.
004:016 Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva
uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får
sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som
är avmätt efter var särskild dels uppgift.

004:017 Jag tillsäger eder alltså och uppmanar eder allvarligt i Herren,
att icke mer vandra såsom hedningarna i sitt sinnes fåfänglighet
vandra,
004:018 hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem
genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till
förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud.
004:019 Ty i sin försoffning hava de överlämnat sig åt lösaktighet, så
att de i girighet bedriva alla slags orena gärningar.
004:020 Men I haven icke fått en sådan undervisning om Kristus,
004:021 om I eljest så haven hört om honom och så blivit lärda i honom,
som sanning är i Jesus:
004:022 att I—då detta nu krävdes på grund av eder förra vandel—
haven avlagt den gamla människan, som fördärvar sig genom att
följa sina begärelsers bedrägliga lockelser,
004:023 och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne,
004:024 och att I haven iklätt eder den nya människan, som är skapad
till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet.